Kategoriarkiv: mat

Gissa bakverk…

Ingrediensparaden

När jag bakar eller lagar något som jag aldrig bakat eller lagat förut drabbas jag av tv-kockssyndromet. Jag går igenom hela ingredienslistan, mäter upp och lägger ut allting framför mig. Kanske är det för att känns tryggt, men det är också en estetisk ritual. Ingredienser är många gånger fina när de ligger i små skålar, och det är lite fascinerande att inse att alla ska bli del i något större. 

Kvällens bakövning hade lite extra färgglada ingredienser. Det enda som saknas på bilden här ovan är 4 deciliter mjöl och en tesked bakpulver.

Vad är det som just nu står och gräddas i ugnen?

Brittisk matkultur: Delikatesser jag älskar del 2

Då fortsätter jag mitt frossande i britternas bidrag till den internationella gastronomin… I del ett kunde ni läsa om trekantsmackor, Branston Pickles, Bangers och Marmite. Här är dagens genomgång:

PG Tips

PG Tips: teet på de flesta britters läppar.
PG Tips: teet på de flesta britters läppar.

De viktigaste gastronomiska insatsen britterna gjort är faktiskt som importör. Tack vare det brittiska imperiet har Europa och resten av världen fått sig en hel del till livs. Te från Ceylon/Sri Lanka, är en sådan sak. Och åtminstone i England är PG Tips, teet i de flesta kannor. Det bergamottoljekryddade teet Earl Grey har jag faktiskt aldrig sett någon dricka i England. Nä här är det hederligt svart te som gäller (i samma stil som te som marknadsförs som English Breakfast här i Sverige). Te är inget för mesar. Hos min Granny och Grandpa kunde en kanna ibland stå på hela dagen. Då och då kastade man i en ny PG-tip och fyllde på med mer kokande vatten. Teet var starkt, nästan garvsyrestarkt. Men vad gjorde det. Engelskt te ska drickas med mjölk, och ska man tro min mor, ska mjölken i koppen först, och teet hällas på sen. 

Scones

Scones med clotted cream och sylt (bild från: Wikipedia)
Scones med clotted cream och sylt (bild från: Wikipedia)

Med ursprung i Skottland är scones tekoppens bäste vän. Somliga anser nog att shortbread, en annan skotsk specialitet, delar denna titel. Men sorry mamma, jag har aldrig varit en fan av detta stenhårda, supersöta, superfeta tilltugg. Jag är en scones-man hela dagen.

Det luriga med scones är att de endast är goda direkt från ugnen. Jag har suttit på en hel del usla turistfällor och ätit ”cream tea” för att besviket upptäcka att syltbyttorna och den obligatoriska ”klottade” grädden kompletterats med mikrovärmda scones. Nä scones ska vara färska, och för min del bara ätas med lite smör och en skiva ost. Den överdrivet vispade grädden får engelsmännen behålla själva.

Fish and Chips

Uäääck! Kanske de flesta av er (återigen) tänker. Detta uääck kan vara av flera slag. Är det uuäck för att du ätit fish and chips på en svensk pub? Då är det ofta inte ett legitimerat uääck. Då är risken väldigt stor att du ätit en panerad fisk med strips. Ett uääck efter att ha ätit något i stil med det på bilden ovan är mer berättigat. Stora chunkiga potatisbitar som kastats runt i fritösen, och rejäla fiskfiléer friterade i ”batter”.

Som jag sagt förut. Jag är jävig. Minns hur vi brukade gå ner till ”the village” hämta våra påsar med fish and chips (invirat i tidningspapper) och sitta där hos grannie och grandpa och mumsa. Tillbehör: En gryta kokta ärtor, ett saltkar och… nästa listplacering…

Malted vineger

De stora slappiga ”chipsen” (alltså det vi kallar pommes i Sverige) är ingenting utan salt och britternas fantastiska maltvinäger. Precis som Marmite verkar det här vara en spinoff från ölbryggandet. Man gör en öl av maltad korn, som man sedan förvandlas till vinäger… Det är också denna vinäger som ger smaken till de fantastiska chipsen (crisps på engelska) ”salt and vineger”. Mmm.

 

Plumpudding

När jag skrev om Branston Pickles nämnde jag något om långa ingredienslistor. Längst av dem alla har nog julspecialiteten plumpudding. Min familj brukar göra en varje jul (se bild från 2005) och jag lovar dig, listan med ingredienser är lång. Det hackas russin, sultaner, nötter, brödsmulor, fruktbitar… ja det mesta utom plommon. Och så rör man om allt, kokar det väldans länge och låter det stå. Finsmakare låter den stå ett par månader… somliga år.

Plumpudding - flamberas precis innan man äter.
Plumpudding - flamberas precis innan man äter.

När jag var liten tyckte jag inte plumpudding var så gott. Det är en så kallad ”aquired taste”. Oerhört mäktig och komplex. Ja, helt fantastisk! Det är fantastiskt att så många olika ingredienser faktiskt smälter ihop och skapar en enda stor smak.

Varför då alla dessa ingredienser? Jag tror att det är en del kombo av kolonialism och statusjakt. Med kolonierna kom kolonialprodukter som torkad frukt och kryddor. När julen kom ville man visa sitt välstånd genom att få in så många av dessa som möjligt i samma kaka. Man skulle kunna säga att plumpudding är engelsmännens svar på amerikanernas Surf-and-turf. Men där amerikanerna bara var vulgära lyckades engelsmännen i sin kolonialvaruexcess faktiskt utveckla något sensationellt.

 

Sådärja. Nu lägger jag ner mitt brittisk-matkultur-projekt för den här gången. Har faktisk material till en blogg till… men den gör jag bara på allmän begäran. Får väl skriva om lammstek med myntasås, 99 with flake, Polo och en massa annat, någon annan gång.

Brittisk matkultur: Delikatesser jag älskar – del 1

När ”alla andra” skriver om musiktjänsten Spotify som lanseras idag, tänkte jag ägna dagens inlägg åt något ganska väsensskilt. Nämligen: Brittisk matkultur.

I lördags, på Daniels eminenta Mölnbopartaj, påminde Martin Roos, på Martins försagda vis, mig om att jag ”alltid brukar” försvara brittisk matkultur. Dessutom hävdade han tvärsäkert att mitt argument för anglosaxiska köket är ”de fina råvarorna”.

Har jag sagt så, så är det dags för mig att revidera detta påstående. Att jag då och då svingar mitt svärd mot de som hävdar att brittisk matkultur stinker beror givetvis främst på sentimentala skäl. Som halvbritt, med engelsk mor är jag fett jävig och har kommit att uppskatta mycket sånt som veka svenskar aldrig kan uppskatta. Här nedan har jag påbörjat en lista med brittisk matkultur jag då och då går runt och saknar. Listan fortsätter imorgon…

Smarriga trekantsmackorna. Jo det här är britterna bra på!

Trekantsmackorna
Visst går det att slänga ihop grymma mackor även i Sverige, men inget slår Englands mackkultur. Framförallt trekantsmackorna, gärna med bortskurna kanter som med fördel äts med en rykande kopp te. Är jag ute på stan i England knallar jag gärna in på en livsmedelsbutik (eller ett varuhus livsmedelsavdelning) för att botanisera bland hundratals trekantiga plastförpackningar innehållandes två dubbla trekantsmackor fyllda med hundratals olika fyllningar. Vilket för mig in på nästa brittiska delikatess…

Branston Pickles

Branston Pickle - just en sådan här burk har jag precis fått hemlevererad av min ömma moder.
Branston Pickle – just en sådan här burk har jag precis fått hemlevererad av min ömma moder.

Kombinationen cheddarost (ost är en annan brittisk paradgren) och Branston Pickles i en macka är smått oslagbar. Denna bruna sörja ser inte så vacker ut, men den härliga kombinationen av sötma och syra gör den till ett perfekt komplement till ost (och kan tydligen vara extra smarrigt när man är gravid om man ska tro Catherine Zeta Jones). Pickles är också en del av pubklassikern ”Ploughmans lunch” som jag och min syrra otaliga gånger fått smaka på i ”familjerummet” på engelska pubar (jo det förr i världen fick inte barn, och fruar komma in på puben).

Läser man på innehållsförteckningen inser man att det experimenterats en del för att få fram smaken: kålrot, morötter, lök, blomkål, gurka allt i en sås gjord av vinäger, tomat, äpple, dadlar, senap, koriander, vitlök, kanel, peppar, kryddnejlika, muskot och cayennepeppar. Jag tror jag återkommer till det här med långa ingredienslistor i morgondagens blogg.

Bangers

Hur kommer det sig att Scan vid sidan om sina fejk-kolbaz, fejk-chrorizo och fejk-merguez kastar in en hederlig brittisk fejk-banger? Kanske för att man måste vara uppvuxen med den klassiskt engelska bangern för att verkligen uppskatta den. Bangern är anspråkslös, men charmig på sitt milda vis. Ett tag saknade min mamma den så hårt att hon smugglade in ett paket till Sverige. Ibland funderar jag på att göra detsamma, men då kommer jag på att Latinamerikanska Livsmedels chorizo är väldigt mycket vassare.
Bangern avnjuter jag hellre på plats i England, och då gärna i samband med en stabbig engelsk frukost (B&B-style).

Marmite

Uuuuuääck! Är ofta reaktionen när svenskar provar det populära brittiska smörgåspålägget Marmite. Denna mörkbruna, nästan svarta, kräm görs av jästextrakt (en biprodukt vid öltillverkning) och är det perfekta komplementet till rostat bröd. Fantastisk sälta och smak som påminner en smula om soja. En burk räcker nästan hur länge som helst, eftersom du bara brer på ett tunt lager Marmite på den heta toasten. Kombineras med fördel med en tunn skiva ost. Passa på att köp en liten burk Marmite nästa gång du är i England. I Sverige går den att köpa i exempelvis hälsokostaffärer, men till ett ofta hutlöst pris.

Mer delikatesser imorgon… fram tills dess får ni lyssna på hajpade Spotify. Själv låter jag datorn vila, och hänger istället med min syster och Vannas kusiner, och kanske kanske äter vi en ploughmans lunch.

Läs del 2 här >>

Surdegar är det nya svarta

Min bakbok - fick jag i present på den studentikosa tiden
Min bakbok - fick jag i present på den studentikosa tiden

Är jag ensam om att plötsligt omgärdas av brödbakarnördar? Simon, Laura, Bosse, Martin, Lunken, ja det finns hur många som helst som plötsligt ser surdegar som något positivt och som alla verkar hänga med i de senaste trenderna. Det pratas om stenar i ugnen, skålla hit, och skålla dit. Jästkulturer och, jo vi har nämnt det förut, surdegar.
Själv är jag väldigt sugen på att som pappaledig hänga på. Jag har ju min gamla bakbok, från studenttiden då jag gjorde en grej av att alltid ha färskt egenbakat bröd. Men så hamnade jag i Stockholm och bodde år efter år i lägenheter med gasspis. Eller framförallt gasugn. Och hur det är att baka i en sån kan ni läsa här >>

Bagel-bak. Så här aptitligt såg det ut när jag bakade bagels i början av sommaren.
Bagel-bak i Bagis.

Nu bor vi i Bagarmossen med elugn.

Svårt att hitta några ursäkter i den meningen.

Så kanske är det dags att göra mer en schweiziskt bondbröd (världens enklaste recept: jäst, vatten, olja, salt, rågskikt, vetemjöl), lussekatter till jul, hot-cross-buns till påsk och alien-bagels när Simon är på besök.

Kanske dags att börja vårda den där surdegen.
Någon som har någon liggande som jag kan adoptera?

…..
Apropå Bagels. Om Simon tillåter bjuder jag på receptet i ett kommande blogginlägg. De blev goda, om än något mysko till formen.

Surströmming – nu som barnmat!

Någon som minns Findus mikrorätt Julbord? Bakelit testade det julen 2006 (läs här) och kunde konstatera att idén var god men knappast genomförandet… Eller kanske man kan säga att tanken var god, men idén unken… jaja.

Nu står vi här snart två år senare och upptäcker en ny kulinarisk sensation i barnmatshyllan på Konsum:

Surströmming!

Jojo, klart de norrländska bebisarna ska få vara med o ha kul på föräldrarnas skiva.
Sugen?

I övrigt är Sempers och konkurrenternas sortiment ganska trist. Tur att man faktiskt kan laga mat till de små liven alldeles själv. Men när man är ute och reser är onekligen burkarna bra. Kanske Semper, Hipp, Nestle och co läser det här och kan ta del av Bakelits önskelista:

  1. Kebabtallrik med ris. Stark sås. (jo en del bebisar älskar stark mat)
  2. Bibimbap. Okej, denna fräscha koreanska snabbrätt kanske inte blir så kul i passerat skick, men det är värt att pröva.
  3. Chorizo och turkisk potatissallad. (Chorizon köper ni här, och salladsrecept hittar ni här)
  4. Fondue (ställ burken ovanpå ett värmeljus och doppa osaltatade smörgåsrån)
  5. Kräftskiva (kan de göra surströmmingskalas på burk funkar nog även kräftis).

Turkisk potatissallad – en bakelitfavorit

För ett gäng år sedan köpte Laura en kokbok till mig innehållades en hoper spännande recept med invandrad mat. favoriten bland dessa recept är den turkiska potatissalladen. En kryddig sallad som gjort succé på mången picknick.

Här har ni receptet anpassat för fyra portioner:

Ingrediens nummer 1 är potatis. Enligt receptet 600 g sparrispotatis eller bintje. Hyfsat fast. Skala, skär upp i lagom bitar, koka och låt svalna.


Utan ägg är denna sallad totalt poänglös. De hårdkokta äggen ger med sin smuliga äggula salladen en väldigt speciell konsistens. Till 4 personerssalladen krävs 6 hårdkokta ägg som du skär upp i skivor.

Se där, de två ingredienser som kräver en smula framförhållning ligger i bunken.

En rödlök, uppskuren i tunna skivor.

Nästa ingrediens är 4 vårlökar, eller salladslök som det också kallas. Tyvärr inget som fanns på Konsum denna dag. Så jag fick införskaffa en purjo. Inte alls lika kul. Men det funkar. Välj en så späd purjolök som möjligt.

Nästa nederlag i vår ingrediensjakt… receptet säger att det ska vara 2 turkiska paprikor i receptet. Men ack nej. istället en ordinär grön paprika. Hugade kan komplettera med lite färsk grön spansk peppar. Men personligen tycker jag att det kan bli lite väl starkt.

I med allt i bunken, och vräk i 20 svarta oliver. Personligen väljer jag alltid kalamataoliver. Inget slår kalamata med kärnor. Mums!

Dressingen: Förutom äggen är det dressingen som gör denna sallad lite speciell. Blanda ihop det här:
1 dl olivolja
1 1/2 – 2 tsk grovmalen svartpeppar
2 tsk malen chiilipeppar
2 tsk salt

Oj, vad mycket chili kanske du tänker. Men var inte rädd. Du pallar (särskilt om du hoppat grön chili). Fantastisk sälta och spännande konsistens.

Sallad innan dressing:

Salladen efter dressingen:

Rör varsamt ihop salladen. Ät!

Jul – uppladdningen

Det är Frida som är julnörden i familjen. Själv gillar jag delar av konceptet, älskar somliga, hatar vissa och blir väldigt mätt ganska snabbt på det mesta (inklusive julbord).

Mest less blir jag på shoppinghysterin. Kravet att du måste köpa en present, även om personen ifråga inte alls behöver eller vill ha det du ger bort. Jag skulle vilja utfärda en generell varning mot alla pinaler som marknadsförs med följande fras:

Den perfekta julklappen för den som har allt.

En pryl som marknadsförs med detta argument kan inte vara meningsfull. Oftast är det något banalt som personen i fråga har massvis av, men som han/hon nu kan få i en vräkig vulgär lyxutgåva. Eller så är det en pinal som du faktiskt inte visste att du behövde och som du efter ett par år förvånat upptäcker i en byrålåda och inser: Hmm, den här prylen behövde jag faktiskt inte.

Nä, i de lägena kan det vara bra att ta sig en liten funderare. Varför köpa något till någon som redan har allt?

Tycker du att detta ämne är alldeles för torftigt att fundera över? Kombinera tanken med en läsning av Doris Lessings Nobeltal >>

—-

Har du funderat på att äta Findus micrade jultallrik? Läs gärna Bakelits test från förra året…

—-

Och så slutligen två bilder som fångar julförberedelserna hos familjen Engström:

Vanna piffas till inför sitt första modelljobb som julkortsflicka.

En laddning ”minced meat” som nu ska mogna i kylskåp innan de fyller härliga engelska ”mince pies”. Nä ”minced meat” har varken med nötkreatur eller Ica Maxi att göra. Det här är en massa hackade russin, äpple och kaktärningar som kombineras med socker, kryddor, citron och en skvätt konjak.
Jodå engelsmännen kan det här med tunga fruktblandningar. Och jo mamma: jag har gjort en burk till dig med 😉