Första advent firades med glögg och lussekatter. Som familjens bagare och stolt bagarmossenbo tog jag mig gärna an den gula degen (visst är det härligt med saffransbröd som faktiskt smakar saffran).
Och här ovan har ni en av biprodukterna.
Två skådebröd som nog gör sig bättre på bild än i gommen.
De stackars symbolerna för koppar och järn fick vara i ugnen lite väl länge.
Långfredagen ska ju av tradition vara en dag av lidande. Jesusstackarn hamnade ju på korset.
I England firar man detta med att smaska i sig kryddiga Hot Cross Buns.
Mamma har satt ihop ett recept, baserat på Vår kokboks klassiska vetebrödsrecept (typ detta recept +två ägg, 50 gram mer fett, lite mer socker, en tesked kanel, två teskedar ”Mixed spice” (en engelsk kryddblandning som går att köpa i engelska livsmedelsbutiker) och lite muskot).
Ett recept som jag använde flitigt åren efter att jag flyttade hemifrån.
Men nu var det ett par år sedan sist.
I år undrade jag varför, letade upp min Mixed spice-gömma och drämde till med en dubbel sats.
Och här är resultatet:
Jag säger bara: Satans, jädra gasugn! Det går ju inte att få någon färg på bullarna utan övervärme. Och bullarna blir dessutom platta.
Så var den långfredagen förstörd. Och jag inser varför jag inte bakat särskilt mycket de senaste åren.
Äntligen, äntligen har jag tagit mig tid att photoshoppa ett gäng bilder från Fridas och min underbara bröllopsresa till Thailand. Ett bitvis socialrealistiskt bildreportage kryddat med en del uppskruvad färgmättnad, politiska och kulturantropologiska betraktelser:
Bangkok: Vy från hotellrum
Grand Palace: Kungens pojkar kollar att allt är på plats.
Frida vid fotänden.
Polismakten gillar kungen. Alla gillar kungen. Och gillar du inte kungen är det inget du ska tala högt om. Sånt är förbjudet i odemokratiska Thailand (ja även i det tidigare demokratiska Thailand). (För övrigt verkar thailändska kungen vara en hygglig prick. I alla fall enligt de hyllande porträtt av honom jag läste i Thailändska tidningar…)
Helig mark I: Bakom munkarnas heliga cementblandare skymtas Buddhas skugga.
Helig mark II: I de myllrande baserna i de kinesiska kvarteren hittade Frida himmelriket. En butik som bara sålde pärlor, knappar och paljetter. Tonvis.
En påse full med pärlor!
Hejdå Bangkok, Hej Hua Hin!
Hej strand! Hej högvatten!
Hej frukt!
Mysigt!
Blåsigt!
Aj, aj, aj!
Catering
Sport: Sepak Takraw: Thailands fascinerande nationalsport. En oerhört vig kombination av vollyboll och fotboll som spelas på en badmintonplan. Läs mer >> Vi bevittnade en match i samband med katolska kyrkans julmarknad där Frida bland annat smaskade på en bananpannkaka:
Hur många av de tusentals thailändare som besökte den livliga marknaden som verkligen tog till sig budskapet om Jesus födelse är oklart. Men kul hade vi alla.
Här är beviset på att vi hade havsutsikt från vår balkong!
God jul!
Stämningsbild från Hua Hins thailändska sida, där lokalbefolkningen bor.
Utfläkt I: Godare än den ser ut.
Utfläkt II: Avancerat solbadande.
Expedition strandpromenad. Plötsligt tog stranden slut och vi försökte plöja oss fram i vågornas svall.
Utvikning:Thailändare vill inte bli brunare. Nä deras solkräm innehåller till och med blekmedel. Det är fint att vara blek och enligt den svenskproducerade tidningen Thailands Posten är det lite extra fint som thailändare att ha västerländska drag så som rak näsa. Därför är så kallade ”lukkröng” eller ”Luk kreung”, väldans poppis i den Thailändska underhållningsindustrin. Luk Kreung betyder ordagrant ”halvbarn” och är barn till utlänningar (”farang”) som haft ihop det med thailändskor. Mer info om lukkröng här >> Jag skulle kunna skriva en uppsats om fenomenet västerländsk man, thailändsk kvinna, men undviker ämnet eftersom jag inte riktigt begriper allt. Kan bara konstatera att det kryllade av sådana par i Hua Hin, och i vissa fall undrade onekligen Frida och jag hur kvinnorna kunde stå ut med sina fåordiga, socialt handikappade, oattraktiva, västerländska män (gubbar).
Paradiset: Resereportaget fortsätter med en tripp till en ö med vykortstämning.
Ett paradis med sophanteringsproblem.
Nej, jag står inte framför en affisch från Scandecor.
Festligt hos skräddaren.
Religion I: Hejdå onda andar. Här ska jag bygga mitt hus!
Relgion II: Monk set på Tesco. Vill du få bra karma ska du vara beredd att ge mat och annat nödvändigt till munkar som går förbi ditt hus. Moderna, bekväma, välbärgade thailändare kan göra livet lite enklare för sig genom att köpa färdiga kit på till exempel Tesco. Setet innehåller bland annat ris, vatten, makrill i tomatsås, tändstickor, en orange handduk, tvål och några ljus. Det här är den billigaste modellen.
Vill du ha fett med karma köper du hinken:
Sport: Okej, kanske thai-boxning är ännu större än Sepak Takraw. Även denna sport en uppvisning i vighet. Men också i brutalitet och meningslöshet. Sorry, jag kommer aldrig fatta storheten med män som pucklar på varandra.
I Hua Hin hade man förvandlat sporten till ett turistjippo. Här har arrangören sminkat en liten västerländsk pojke och låtit honom ge boxarna varsin blomsterkrans.
Stolt pappa. Själv kunde jag inte låta bli att undra vad den här lilla ungen, samt alla andra ungar gjorde i boxningshallen överhuvudtaget…
Matkultur: Vi åt massvis med fantastisk mat, men godast var nog ändå den som serverades direkt från ambulerande stånd. Vi struntade i bacillskräcken och njöt av det mesta. Fast gräshoppor och larver hoppade vi.
Karaokekultur: Till och med på tv textades varje musikvideo så att du kunde sjunga med.
Gott nytt år!
2007 firades in med specialdrink!
Och så slutligen: Undertecknad smälter in i miljön på vår sista middag ute på piren:
Se där! Det var väl ett redigt reportage!
Plötsligt fanns den där på Coop Nära. Årets kulinariska sensation: Julbord i fryst mikrorättsförpackning. Givetvis hade vi på Bakelitredaktionen svårt att bärga oss. Två portioner och 1,5 liter julmust inhandlades och sen var det dags för test.
Test 1: Julstämning
Jovisst gjorde sig Findus juligt designade förpackningar utmärkt på familjen Engströms juliga köksbord. Tacky? Nej, inte alls… det här kan vara framtiden.
Test 2: Aptitlighet
Nej, frysta mikrorätter ser sällan särskilt smarriga ut i fryst skick. Och den här rätten är definitivt lite obehagligare än genomsnittet.
Under den hårt spända plasten ligger en gråaktig och en brunaktig massa som sprutats ut i formen av Findus matmaskiner (nej jag vägrar tror att det är människor med kockmössor som står bakom detta). Ovanpå ligger två lealösa gråaktiga korvar och tre köttbullar och längtar efter värmen. I den så kallade tillbehörskålen ligger risgrynsgröten som tyvärr tycks dela utrymme med sylt. Vad jag minns har jag aldrig ätit risgrynsgröt med sylt på julafton? Är det tradition någonstans? Eller är det bara så att Findus lånat in produktutvecklare från Bob som tillverkar Risifrutti?
Test 3: Efter mikron
Sju minuter senare sa det pling och huvudrätten är färdig att servera (tillbehörskålen kör du separat medan du äter).
Ja vad säger man… Vi måste nog ta till en pilskiss för att verkligen förstå det överdåd av maträtter som Findus jultallrik erbjuder:
Smakmässigt är de olika delarna faktiskt helt okej, även om korven lider av viss skorpig mikrobränna. Men upplägget… nä det här är onekligen inget för kräsmagade.
Frida gjorde ett tappert försök att göra det hela lite mer aptitligt genom att lägga upp det på en tallrik.
Dessutom fuskade hon en smula genom att lägga till lite sill, tomater, hårt tunnbröd och Slotts senap. Ett underbetyg om något. Nej, ni privatiserade äldreboenden som köper in 200 sådana här till julafton får skämmas. Findus julbord är en gimmick som du kan skratta åt tillsammans med polarna i lunchrummet. På julafton uppmanar jag er att antingen äta riktiga hemlagade grejor eller strunta i hela grejen. Typ fira julafton på en indier eller en thai-restaurang…
God jul!
Hittade länken hos Buzz och kunde inte låta bli att publicera…
Det här hittar du om du söker på ordet jul hos Findus >>
Det råder ingen tvekan om vad som är hetaste mode inom livsmedelsindustrin just nu: Fullkorn! I många år skröt tillverkarna att de dragit ner på fettet. Sen gjorde de en stor affär av att de minsann minskat på sockret eller rent av bytt ut det mot äckliga sötningsmedel. Nu ska allt innehålla fiber. Vitt bröd finns numera i fiberrika varianter, McDonalds har släppt burgare med fullkornbröd, korvbröd har blivit fiberrika och knäcketillverkarna lägger plötsligt ner miljoner på att få folk att inse att fiberrikare än knäckebröd finns inte.
Men som ni kanske vet slutar inte denna fullkornsfeber med bröd. Plötsligt kryllar butiken av fiberrika fullkornsvaror. Fullkornspasta, fiberrikt potatismos, fullkorns-couscous, fullkorns-våffelmix, ja till och med fullkornschips!
Och snart är julen här, och visst finns det fullkornspepparkakor. Häll i lite müsli i glöggen, baka fiberrika lussekatter med Kungsörnens nya Fullkorns-special-vetemjöl och du får en härlig fiberrik jul!
I förrgår kom jag hem från en resa till Prag där jag upplevde ett fantastiskt bröllop. Men innan jag bjuder på bilder från detta spektakel kan jag inte låta bli att slänga upp några bilder från Berlin. Sitter nämligen här på jobbet och går igenom bilder från IFA-mässan och upptäckte då en del roliga efter-jobbet bilder. Här en bildkavalkad, helt okommenterad. Ni får gärna sköta kommenterandet själva.
