En kvinna har rätt att bestämma över sin kropp. Hon ska själv kunna välja om hon vill vara gravid i nio månader och föda ett barn. Där skulle man kunna sätta punkt.
Men tyvärr håller inte alla med. Här samlar jag synpunkter för de som håller med och i många fall belyser hur bisarrt det är att folk ifrågasätter rätten till abort. Merparten från USA där frågan har blivit högaktuell efter att den regressiva högern börjat vrida tillbaka klockan och förbjuda abort i flera delstater.
Jag har insett att jag tittar alldeles för ofta på mobilen, och ofta är det för att kolla vad folk skrivit på sociala medier (främst Facebook, Instagram, Twitter). Från och med nu kommer jag ägna max en timme åt sociala medier, och denna avgränsade timme sker på kvällen efter barnens läggning.
Det är okej att posta saker på Instagram/Twitter/Facebook eller dylikt under dagen, men jag får inte kolla in hur folk reagerar på detta förrän det är dags för sociala-mediertimmen.
Jag har redan avinstallerat facebook-appen i telefonen samt stängt av aviseringar från mina övriga appar. Fundera också på att börja använda armbandsur igen så att jag inte tittar på mobilen i onödan.
Varför? Vad vill jag uppnå?
Poängen med socialamedier-timmen är att minska antalet störningsmoment under dagen. Det handlar också om att uppskatta dötid, att tänka och reflektera istället för att fylla på med ny information. Min forhoppning är att jag blir mer koncentrerad, mindre splittrad, mer effektiv och att jag kommer att njuta så mycket mer av den sociala interaktionen när jag gör det under en begränsad tid.
När börjar jag?
Jag börjar nu. Så är det någon som ser mig lajka, RT:a, eller kommentara folks inlägg under dagen: ryck mig i örat! 😉
Sådär 1 mars! Nyss hemkommen från solen kan jag konstatera att februari månads utmaning är avklarad. Varje morgon i en månads tid har jag genomfört ett 7 minuter långt träningspass innehållande fjorton 30-sekunder långa övningar. Till min hjälp använde jag appen 7 minute workout (till Android) men det finns en uppsjö appar med samma upplägg. Såhär en månad senare kan jag konstatera att det här är en grymt bra vana. Jag fortsätter med detta. Vem vet: kanske resten av livet…
Så i mars fortsätter jag alltså med februari månads utmaning men tänkte plussa på med lite mer. Ett tag funderade jag på att återigen haka på Blogg100-utmaningen som drog igång idag. Och egentligen… skulle det behöva vara så svårt? Jag har ju med detta inlägg plus dagens Bagisblogginlägg skapat två inlägg bara idag 😉
Men nä, jag tror jag passar. Istället har jag hittat på en ny utmaning som jag adderat till listan nedan. Varje dag ska jag skicka ett mejl till en person där jag berättar att jag uppskattar vad denna person gjort. Det kan exempelvis vara en artikel som någon skrivit. Ett uttalande i en intervju. En särskild handling? Ja, vi får se. Min ambition är inte att på något vis redovisa detta för omvärlden. Jag har till exempel redan skickat dagens: ”oj vad bra du är”-mejl, men kommer inte berätta till vem.
För några år sedan gjorde jag något liknande då jag bestämde mig för att skicka ett mejl till journalister varje gång de gjort ett bra jobb. Minns bland annat att jag skickade ett mejl till en känd sportkrönikör och berättade hur mycket jag uppskattat en av hans krönikor trots att jag normalt läser väldigt lite sportjounalistik. Några veckor senare damp ett svar ner i mejlkorgen där journalisten berättade att han precis kommit tillbaka från semester, läst mitt mejl och nu kände sig oerhört pepp på att fortsätta skriva.
Positiv feedback är bra och de närmaste 30 dagarna kommer åtminstone jag ge 31 personer en rejäl klapp på axeln. Gör det du med! Pepp31 – nu kör vi!
Här är min lista med utmaningar:
Kategorin självförbättrande/världsförbättrande, vanor som jag säkert skulle må bra av:
Kategorin, saker man gjorde förr och kanske skulle pröva på igen:
Kategorin – stor utmaning, kanske inte sunt, men kan vara intressant:
Ett av årets nyårslöften är att varje månad ge mig själv en ny utmaning. I januari var utmaningen: en vit månad. Det vill säga en månad utan alkohol. Ingen jättekrävande utmaning egentligen, särskilt eftersom min fru Frida hakade på. Men visst är det en tankeställare att inse hur kulturellt accepterat alkohol är i vårt samhälle och hur knepigt det känns att bjuda hem folk på middag, erbjuda dem vin och öl, men själv dricka vatten. Eller att gå på afterwork med kollegor som blir bara fullare och fullare och som efter ett tag faktiskt för en nykter utomstående betraktare verkar lite lätt dumma i huvudet (typ skrattar åt och upprepar samma skämt i 60 minuter, utan att vara medvetna om det…). Eller att gå på fest och inse att tiden går så satans långsamt. För att inte tala om den avsaknaden av den där känslan då man kommer hem en fredagskväll och tar ett glas vin medan man varvar ner och lagar maten.
Många har under denna månad sagt till mig: Amatör! Ta en vit månad i februari istället. Den månaden är kortare…
Så vad blir nästa utmaning? Jag har samlat på mig en lista med idéer. Alla kommer inte att genomföras, men jag har ju 11 månader kvar, så blir det inte dessa, måste jag hitta på ett par till:
Kategorin självförbättrande, vanor som jag säkert skulle må bra av:
Kategorin, saker man gjorde förr och kanske skulle pröva på igen:
Kategorin – stor utmaning, kanske inte sunt, men kan vara intressant:
Jag har nästan bestämt mig för vilken utmaning det blir i februari. Imorgon bestämmer jag mig.
Min åsikt om förslaget att införa betyg från årskurs 4:
Jag ser ingenting positivt med att införa betyg från årskurs fyra. Räcker alldeles utmärkt med att föräldrarna får veta hur det går för sina barn genom utvecklingssamtal. Barn mognar olika snabbt. Varför stämpla dem redan som tio-åringar? Här har vi en stjärna, här har vi en looser. Visst finns det personlighetstyper som peppas av att graderas, som sporras av att kunna prestera bättre till nästa termin. Ni som har sådana barn, eller sådan familjekultur: skapa era egna tävlingar, era egna prov. Låt inte denna syn på livet och fostran drabba alla andra (samt stjäla ännu mer av lärarnas dyrbara tid). För mig är de främsta poängerna med skolan: att lära sig saker, att lära sig hur man lär sig saker, bli hungrig på kunskap samt lära sig att ifrågasätta det man lär sig och det andra påstår. Att betygsätta en tio-åring är poänglöst.
Vetenskapsrådet:
Har gjort en genomgång och kartläggning av svensk och internationell forskning, och runt 6000 vetenskapliga sammanfattningar, 500 artiklar och 40 avhandlingar har ingått:
”Enligt kartläggningen saknas det stöd för att tidiga betyg ger bättre resultat, till exempel på det internationella testet Pisa.
– Det vi ser, och vilket även OECD konstaterat, är att ett lands betygssystem spelar väldigt liten roll för ett Pisa-resultat. Vi har gjort egna analyser och ser inga samband mellan när man börjar sätta betyg och vilka resultat eleverna når på Pisa, säger Lundahl.
Däremot har betyg olika effekter för olika elevgrupper.
– Det spelar inte så stor roll om man får betyg när man är äldre eller lyckas bra i skolan, men för yngre elever och svagpresterande kan betygen ha en negativ effekt, säger han.
Vad drar ni för slutsatser av detta?
– Vi skulle rekommendera att man är väldigt försiktig med att sänka betygsåldern ytterligare. Vi vet inte exakt när den mest lämpade åldern är att införa betyg. Vi måste studera och se: Har det blivit önskvärda effekter av att man införde betygen i årskurs sex eller har det blivit negativa effekter av det? Och utifrån det ha en förutsättningslös diskussion om vad som är mest kloka nästa steg i frågan, säger Christian Lundahl.
Jan Björklunds åsikt:
”– Det finns en omfattande erfarenhet från i stort sett alla länder i världen. I Sverige hade vi betyg i både mellanstadiet och lågstadiet tidigare. När vi tog bort betygen sjönk resultaten i svensk skola.”
Jan Björklunds beslutsunderlag:
– Var och en som har en tonåring hemma vet att de anstränger sig mer när det finns betyg, menar han.
Lärarförbundets kommentar:
– Det här är inte klokt. Nu får det helt enkelt räcka. Björklund måste fokusera på politik och lämna forskningen åt forskarna, säger Johanna Jaara Åstrand, förbundsordföranden.
När jag läser artiklarna om SDs Michael Rosenbergs kriminella förflutna poppar dessa tankar upp i huvudet:
SD = kriminellas revansch i samhället? Jag är helt för att ge kriminella en chans att komma tillbaka. Fint att Sverigedemokraterna bryr sig. Men hur rimmar detta med deras krav på hårdare straff?
KASSASKÅPSTJUV… det är ju lite som dynamit-Harry. Väntar mig nästan att någon Sverigedemokrat säger: ”men hallå det här är ju ett hederligt svenskt brott” 😉
Är Michael Rosenberg svensk?
Men hallå är det inte invandrarna som begår brott. Michael Rosenberg låter hyfsat svenskt… Taget?
Och: kommer detta avslöjande påverka valet?
Nej. Sverigedemokraternas väljare verkar ha fantastisk förståelse för det egna partiets inkompetens och inkonsekvens.
Ni har säkert sett någon av filmerna från Alliansens kickoff vid det här laget. Om inte ser ni en av dem ovan och ett gäng under. Politiker, valarbetare och en massa journalister inbjudna till en kickoff som inleds av den här inhyrda peppcoachen/underhållaren Peter Rylander:
Kollar vi in denne Peter Rylanders tidigare gigg kan man konstatera att det här är nog hans största och det mest välbevakade. I publiken satt som sagt mängder av journalister och flera passade på att lägga upp klipp på Instagram. Exempelvis Expressens Niklas Svensson:
och Erik Sundström på Dagens Arena
Att Alliansen behöver pepp är fullt förståeligt. Men varför i all sin dar blottar man sitt behov att gaska upp sig inför öppen ridå? Är inte det här peppövningar som ska köras internt? Eller är det så att den här grejen fungerar väldigt bra på Alliansens målgrupp? I USA är ju sådant här offentligt peppanda inte lika märkligt. Det fick jag lära mig efter att ha chockats över hur invigningen av Appstore-butiken i Täby gick till (se 6 minuter filmklipp här >>) härom året.
Men det här är inte USA och framförallt är det väldigt tveksamt om potentiella Alliansen-väljare går igång på det här. Det är helt enkelt ingen vidare pr, vilket bland annat pr-konsulterna Paul Ronge och Christian Ekström påpekar i Dagens Media.
En som uppenbarligen inte är med på noterna är Anders Borg. Kolla in 40 sekunder in i det här klippet från SVT (jo kickoffen direktsändes i SVT):
Jag lider med dig Anders.
