Tågsemestern 2023

Resedagbok tågsemestern 2023 – och mina bästa tågsemestertips

resor,

Den 5-21 juli genomförde vi vår tredje längre tågsemester i Europa. Den första genomförde vi 2019 då barnen var 9 och nästan 12 år gamla, den andra förra året. I år var båda våra barn tonåringar (13 och snart 16 år gamla) och något av luttrade tågveteraner. Ja, vår äldsta har förutom denna resa hängt med mig och lillsyrran till Oslo på påsklovet samt varit med vänner fram och tillbaka till Paris via tåg.

Det ni kan läsa här nedan är de dagboksinlägg jag skrev på Instagram under resan (ny tradition sedan förra året). Under det sammanfattar jag några av våra bästa tips till tågsemestrare. Men först en översikt över vår rutt:

Resrutten:

5-6 juli: Nattåg Stockholm-Hamburg
6 juli: Hamburg-München. Stannade en natt på hotell i München.
7 juli: München-Ljubliana. Stannade en natt i lägenhet Ljubliana.
8 juli: Buss Ljubliana-Piran
8-13 juli: Stannade 5 nätter i lägenhet (airbnb) Piran.
13 juli: Buss Piran-Ljubliana. Stannade en natt på hostel i Ljubliana.
14 juli: Tåg Ljubliana-Budapest.
14-17 juli: Stannade 3 nätter i lägenhet (airbnb) Budapest.
17 juli: Tåg Budapest-Krakow.
17-20 juli: Stannade 3 nätter i lägenhet (airbnb) Krakow.
20 juli: Tåg Krakow-Gdansk
20-21 juli: Färja Gdansk-Nynhäshamn. Pendel och tbanan hem till Bagarmossen.

Dagboken:


Våra bästa tips till tågsemestrare

  1. Undvik många tågbyten och ha mycket luft mellan bytena!
    Visa av erfarenhet vet vi att det är stressigt med tågbyten och stressigt vill man inte ha det på semestern. Därför försöker jag hålla ner antalet byten till minimum. Ja den här resan hade vi faktiskt bara två byten. Ett i Hamburg där vi kom med nattåg från Stockholm och bytte till ett tåg mot München och ett där vi åkte till Gdansk för att ta färjan till Nynäshamn. I båda fallen lade jag in gott om tid mellan bytena. Ja faktiskt så mycket som fyra timmar. SJ:s nya sovtåg Euronight är tyvärr inte särskilt pålitligt, mycket verkar kunna gå fel. I vårt fall var det sent med en timme, vilket bara gav oss lite extra sovmorgon.
  2. Danmark den trånga sektorn…
    Pga banarbeten, mm mm är det en del strul att ta sig ner till kontinenten via Danmark. På sommarens båda resor (jo Frida och jag ska ta ytterligare en tur om någon vecka) åker vi bara ena vägen via Danmark. Den andra tar vi färja. Den här resan tog vi Nynäshamn-Gdansk, nästa resa kör vi Trelleborg-Rostock (nattfärja) och bor du på västkusten kan du köra Göteborg-Kiel. Bra alternativ i väntan på att tunneln mellan Rødby-Puttgarten byggs klart. Jag har också funderat på att ta vägen via Baltikum, men det verkar tyvärr innebära en del bussresor. Kör du interrailkort erbjuds rabatter på Polferries och Stena Line.
  3. Reser du med familjen? Boka platsbiljetter
    Det är väldigt skönt att ha platser på tågen även om det inte är platskrav. Åker du med Interrail tycker jag det kan vara värt att betala lite extra för platsbiljetter. Och ibland är det verkligen lite. På de tyska tågen kostar exempelvis platsbiljetter för hela vår familj 9 euro. Tågen i Slovenien och Ungern bokade jag via Interrail vilket är lite knepigt eftersom det kostar extra och de skickar pappersbiljetter via bud… Eftersom konduktörerna i dessa länder scannade biljetterna borde det finnas digitala alternativ (ska undersöka till nästa gång). De polska snabbtågen släpper sina biljetter först 30 dagar innan avfärd. Där lyckades jag boka digitala biljetter med interrailrabatt, men då bara boka en biljett i taget (vi hamnade dock ganska nära varandra). Länk till hur man bokar de polska biljetterna här >
  4. Kolla alltid aktuell tåginfo!
    Har du liksom jag bokat dina biljetter i väldigt god tid kan det ha hänt saker med planeringen av tågen. Ibland byter de avresestation (hände oss i München) och ibland ändras avresetiden. Det som oftast inte ändras är tågnumret! Lita inte på Railplanner-appen. Det är en offline-app och tågtider i denna uppdateras inte i realtid. Om det är något som verkar vajsing (exempelvis ditt tåg saknas på tavlan)? Fråga personal så fort som möjligt. Dumt att vänta.
  5. Längre stopp? Boka lägenhet.
    Reser du med familj är lägenhet så mycket skönare och mer ekonomiskt än att bo på hotell. Vi bokar oftast via Airbnb och då lägenheter där man kan laga mat och tvätta en tvätt eller två, (mindre packning). Incheckning är numera oftast så pass smidigt att det kan vara värt att bo i lägenhet även om man bara ska bo en natt.
    Har man mindre budget eller kanske reser själv: Bo på hostel med gemensamt kök.
  6. Kylväska FTW!
    Att ha en nätt kylväska med sig med en frysklamp är grymt. På i stort sett alla längre tågresor har vi matsäck och eftersom vi hyr lägenheter kan vi mellanlagra kylvarorna och frysa frysklamp mellan resorna. Vi har tre tågluffar i rad använt samma smidiga väska, som dessutom har ett bra förvaringsfack där vi förvarar: påsklämmor, klädnypor, soppåsar, fryspåsar, bestick, salt och peppar, gummisnoddar, servetter, istärningspåsar…, hopvikbara gummimuggar, kökshandduk, tandtråd (kan användas som tvättlina) och en schweizerkniv. Väskan vi använder köpte vi på Jula, och den verkar fortfarande vara till salu: Köp >>
    Apropå väskor… vi tillhör team ryggsäck. Och kan rekommendera Osprey Farpoint och Fairview med löstagbar dagryggsäck.
  7. Hurra för mobilen!
    Mobiltelefonen är verkligen ett ovärderligt verktyg för en modern tågluffare. Några exempel på hur jag använt den under senaste resan:
    A) Interrailkort: Alla familjens kort inlagda i Interrails Railplannerapp. Appen bättre än förut då man numera kan överföra korten till en annan mobil om det skulle bli problem med mobilen. Hade inga problem med visning av biljett denna gång. Har hört att om man får problem funkar appen bättre om man sätter mobilen i Flightmode.
    B) Betalmedel: Vi behövde bara kontanter tre gånger under resan. Resten av tiden använde jag och Frida våra inlagda kort från PFC utan växlingsavgift som man fyller på med Swish.
    C) Översättare: Google lens så bra att använda i matvarubutikerna när man inte riktigt begriper vad man köper (framförallt i Ungern :). Går också att översätta konversationer.
    D) Vägvisning: Google maps gör det lätt att hitta närliggande livsmedelsbutiker, kollektivtrafik mm. Också bra att ha på exempelvis spårvagnen när det saknas skyltar som visar vad som är nästa hållplats.
    E) Biljetter: Numera erbjuder många digitala biljetter. Exempelvis köpte jag både i München och Budapest 24-timmars grupp-biljetter till kollektivtrafiken som köptes i appar i mobilen.
    F) Kommunikation: Under resans gång har jag haft kontinuerlig kommunikation med lägenhetsvärdar, hotell och guider. Och inte minst med andra familjemedlemmar. Man märkte hur beroende man är av vår familjechatt när vi var på färjan mellan Gdansk och Nynäshamn och var tvungna att ställa telefonen i flightmode för att slippa höga mobilräkningar för satellittelefoni.
    G) Underhållning: Jovisst läste vi, tittade på film, lyssnade på musik och poddar i mobilen. På hotell och airnb är det inte helt ovanligt att tv:n har Chromecast. Vi tittade på några holocaust-kortfilmer dagen innan vi besökte Auschwitz.
    H) Kamera: Ja, som ni kan se togs det en del bilder och filmer. Det var länge sedan man släpade med sig systemkameran på en tågluff 🙂

    Och apropå mobilen: ta med dig minst en powerbank. Det händer att tåg saknar uttag, och man vill verkligen inte bli strandsatt.
  8. Tågsemestergruppen! Behöver du fler tips? Kolla in den fantastiska tågsemestergruppen på Facebook! Och innan du ställer en fråga: sök! Vill du ha mer utförliga guider? Kolla in de utvalda inläggen, och de uppdaterade filerna.
    Ett stort tack till alla tågnördar som uppdaterar dessa.


Ha en en trevlig tågsemester!

PS: Mer tips och information i tidigare inlägg: 2019 (rutt: Köpenhamn-Berlin-Zürich-Tirano-San Terenzo-Pisa-Rom-Innsbrück-Wien-Warsawa-Gdansk-Nynäshamn) och 2023 (Köpenhamn-Hamburg-Paris-Menton-Bryssel-Amsterdam-Hamburg-Stockholm). Tidigare år har jag också redovisat kostnader. I år orkar jag inte… euron är dyr, inflationen har höjt priserna på både mat och boende, och jag känner just nu att jag nöjer mig med att konstatera att i år var ett dyrt år att resa.

Resedagbok från tågsemestern 2022

resor,

Den 9 juli-26 juli åkte familjen Engström ut på en efterlängtad tågsemester. Senast vi var ut var 2019 (läs om den resan här) och planen var egentligen att 2020 åka transmongoliska till Beijing. Allt var bokat och klart med båt och tåg: Stockholm-Helsingfors-St Petersburg-Moskva-Irkutsk-Bajkalsjön-Ulan Bator-Gobiöknen-Beijing, när pandemin kom och stoppade allt. Att 2022 genomföra resan var tyvärr dubbelkört efter Putins anfall på Ukraina och uppblossande covid i Kina. Så i början av 2022 skrotade jag min barndomsdröm och frågade familjen vart vi ville åka. Paris låg högt på barnens önskelista och franska rivieran högt på Fridas. Så det blev fokus och på vägen hem tog med Bryssel och Amsterdam.
Under kartan från Railplanner-appen hittar ni min resedagbok som jag publicerade varje dag på Instagram och Facebook. Alla inlägg utom det första med tio utvalda bilder från dagen som gått. Och längst ner i inlägget hittar ni en sammanställning av vad resan kostade (något som ofta efterfrågas i Tågsemestergruppen på Facebook).

Hur mycket kostar det att åka på tågsemester?

Många tycker det verkar väldigt dyrt att tågsemestra. Svaret är att det blir så dyrt du gör det. Lever du extremt snålt och undviker alla tåg med platsbokningskrav räcker det med interrailkort. Och har du inga krav på boenden kan du spara pengar genom att sova sittandes på tåg eller bo på billiga hostel.
Vi är dock mer bekväma av oss och den här gången körde vi mestadels platsreservationer (dessutom på dyra snabbtåg) och bra boenden i dyra städer.
Här är våra kostnader:
Interrailkort 2 ungdomar (barn över 12 år) och 2 vuxna (över 26 år) med 7 resdagar under en månad: 13.115 kronor (köptes utan rabatt). Korten inhandlade direkt från Interrail/eurorail: https://www.interrail.eu/en
Vi körde digitala pass i år… får erkänna att det var ganska ångestfyllt eftersom jag hade alla passen i min mobil. Hade nog föredragit att ha passen på papper väl gömda i väskan istället för i mobilen som man har med sig jämt. Men å andra sidan var det smidigt att slippa fylla i sträckorna manuellt. Det borde gå att fixa ett smartare backupsystem och stabilare app som inte är lika beroende av bra uppkoppling.

Platsbiljetter:
Biljetter ut ur Sverige bokas hos SJ. Info här >>
Danska här >>
Resor i och ut från Tyskland här >>
De franska och belgiska snabbtågen måste man boka via Interrail med en bokningsavgift på 8 euro.
Resdag 1: Stockholm-Köpenhamn obligatorisk sittplats: 4×70 kr = 280 kr. (tyvärr ställde SJ in den avgången så istället fick vi köpa svindyra sovvagnsbiljetter till Malmö dagen innan… så det blev Dag 0-1)
Köpenhamn-Hamburg obligatorisk sittplats: 120 danska kronor = 167 kronor
Resdag 2: Hamburg- Karlsruhe. Behövdes inte plats, men de kostade bara 8 euro = 85 kr
Karlsruhe-Paris: obligatorisk. 4×13 euro + 8 euro bokningsavgift =60 euro = 625 kr
Resdag 3: Paris-Nice: Snabbtåg, obligatorisk. 4×10 euro + 8 euro bokningsavgift = 48 euro = 500 kr
Nice-Menton åkte utan platsbokning
Resdag 4: Menton – Nice, åkte utan platsbokning
Nice-Paris: Snabbtåg, obligatorisk. 4×10 euro + 8 euro bokningsavgift = 48 euro = 500 kr
Paris-Bryssel: Snabbtåg, obligatorisk 4×25 euro + 8 euro bokningsavgift = 108 euro = 1124 kr
Resdag 5: Bryssel – Amsterdam åkte utan plastbokning.
Resdag 6: Amsterdam-Münster-Hamburg: Glad att vi bokade plats (ej obligatoriskt), kostade bara 8 euro = 85 kr
Resdag 7: Hamburg – Köpenhamn: 120 danska kronor = 167 kronor
Köpenhamn – Falkenberg: 120 danska kronor = 167 kronor (hade nog gått utan platsbiljett)

Sammanlagt kostade vårt tågresande:
16.815 kronor för två vuxna och två ungdomar + tågresan hem från Falkenberg.
Det här utifrån vad det skulle ha kostat om SJ inte ställt in vårt tåg Stockholm-Köpenhamn. I praktiken fick vi betala betydligt mer för två sovvagnshytter till Malmö… räknar dock inte med den kostnaden här för att den kanske vi skulle kunna få tillbaka om vi orkar bråka med SJ.

Kostnad boende:
Den här beror helt på var du väljer att bo (stor dyr stad eller liten stad) i Östeuropa eller Västeuropa, i centrum eller förort och vilken komfort. Våra boenden kostade mellan 1200 kronor natten för hela familjen och 3200 kr där det dyraste var i Amsterdam (vi hade stannat längre om det inte var så dyrt). Snittkostnaden för boende låg på cirka 1800 kronor.
För våra längre boenden bokade vi Airbnb med utrustade kök och tvättmaskin vilket sparar matkostnader + packning.

Några tips:

I 2019:s inlägg skrev jag ett gäng matnyttiga tips på vad man ska tänka på innan man far ut på tågsemester. Läs inlägget här! Här några kompletterande insikter från årets resa:

1. När man har lite äldre barn (i vårt fall 12 och 14) är det skönt att köra långa resor dagtid. Tågen går snabbare än nattågen och man kan ägna resdagen åt att vila upp sig mellan upplevelserna.

2. Boka in gott om tid för byten. Jag räknar alltid med minst 1, gärna 1,5 timmar. I vissa fall, som när man ska byta mellan två stationer i Paris är det absolut nödvändigt med gott om tid. Men det är också skönt att veta att ett tåg kan vara försenat en timme utan att det är kris. Och är det inte försenat kan man ta sig utanför stationen och kika lite på omgivningarna.

3. Jag är väldigt kluven till det här med digitala pass. Alla familjens interrailpass låg i min telefon och det kändes svettigt att veta att telefonen jag alltid bar på mig (även dagar då vi inte reste) kunde tappas eller bli stulen. Nästa gång laddar jag nog biljetterna på en separat telefon som jag kan lämna på hotellrummet eller i lägenheten…

4. Fifan vad jobbigt det är med munskydd. Stackars tyskar.

5. Räkna inte med att Interrail meddelar dig att platsbokningar gjorda via dem ändrats. Vi fick ingen som helst info om att alla platser på snabbtåget Paris-Nice flyttats runt (alla andra verkade ha fått SMS om det). Jag har mejlat Interrail om detta men inte fått något svar.

6. Vårt koncept att ha ett längre stopp i en storstad som vi utforskar och ett längre stopp vid en badstrand kommer vi nog fortsätta med. Men framöver funderar jag på om det inte kan vara värt att boka in byten på stationer med nära till bad… det är onekligen varmt i Europa på somrarna. Och allt varmare blir det.


Ssam dak bulgogi

mat,

Sedan december 2021 har vi en ny familjefavorit. Något vi gärna tar till när vi bjuder folk på middag. Receptet kommer från ICA:s buffétidning, men jag skriver ner det här för att kunna komma åt det lätt.

Kyckling/quorn-bulgogi

600 g kycklinglårfilé. Jag har även testat med Quorn. Blev riktigt bra (tina innan marinad)
1 msk gochujang (så himla god kryddpasta har alltid. i skafferiet)
4 msk japansk soja
2 msk strösocker
1 msk sesamolja
3 rivna vitlöksklyftor

Rädissallad eller annat tillbehör

1 knippe rädisor (à ca 300 g)
2 salladslökar
2 msk risvinäger
1 msk strösocker

(gillar den här rädissalladen som är Icas förslag. Men aldrig fel att servera med kimchi om man har det liggande 🙂

Smarrig koreansk chiliaioli

1 dl majonnäs
1/2 msk gochujang (!!!)
1 tsk sesamolja
1 riven vitlöksklyfta

Serveras med ris och salladsblad (gärna kruksallad)

Instruktioner:

Superlätt. Det första du gör är att skära upp kycklingen (cirka 2 cm stora bitar) (eller tina och skär quorn-filéer), röra ihop marinaden och låta kycklingen (quorn) marinera. Minst 20 minuter. Gärna över natten.

Rädissalladen: Skiva allt tunt blanda ihop risvinäger och socker tills sockret lösts upp. Blanda ihop och låt stå i en kvart eller så.

Rör ihop aiolin. Stek kycklingen (quorn). Servera i ett salladsblad med ris och aiolin.

Bra argument för rätten till abort

övrigt

En kvinna har rätt att bestämma över sin kropp. Hon ska själv kunna välja om hon vill vara gravid i nio månader och föda ett barn. Där skulle man kunna sätta punkt.
Men tyvärr håller inte alla med. Här samlar jag synpunkter för de som håller med och i många fall belyser hur bisarrt det är att folk ifrågasätter rätten till abort. Merparten från USA där frågan har blivit högaktuell efter att den regressiva högern börjat vrida tillbaka klockan och förbjuda abort i flera delstater.

När man inte lyckas ladda sin elbil

Två laddstationer ur funktion: Ha alltid tio mil tillgodo när du hyr en elbil…

bakelit guld, teknik,

Vad glad jag blev häromveckan när jag upptäckte att man kunde hyra en elbil till överkomligt pris med en räckvidd på 45 mil. Vi skulle ju på en fest 30 mil bort och bara en mil därifrån fanns två laddstolpar där man kunde ladda via Vattenfalls InCharge-app. När vi kom fram till festen hade vi inte 15, men 5 mils marginal. Lugnt tänkte vi. Det fixar vi på vägen hem.

På söndagen tog vi farväl, åkte till Gamleby och ställde oss på laddplatsen som lyste grön. Men något verkade inte lira. Efter flera misslyckade försök ringde vi journumret på stolpen. Svar: nä de är ur bruk… Att det inte framkom i företagets egen app fanns det ingen förklaring till.
Okej, 3,5 mil tillgodo nu börjar det bli lite svettigt.

Vi tog en lunch och övervägde våra alternativ. Antingen åka åt fel håll till Västervik där det verkade finnas ett gäng stationer, eller åka norrut 1,2 mil där det skulle finnas laddstation för teslor samt en station för elbilspöbeln (vi som inte äger en Tesla). Enligt appen Plugshare skulle det till och med vara så att stationen använts av en bil av samma märke som vår fyra timmar tidigare. Och enligt laddfirman Mer Sverige (som drev stationen) app genomfördes just nu medan vi åt lunch en laddning. Topp! Vi kommer att kunna ta oss dit!
Det löser sig.

När vi 1,2 mil senare rullar in på parkeringen ser vi två parkerade bilar framför laddstationen. Bra så. Mindre bra att där också står två uppgivna män som inte lyckats få den att funka. På skärmen står det ”In maintainence” och i appen står det att de två kontakter vi kan använda är upptagna fast de inte används. Vi ringer firman och får svaret ”Vi har tappat kontakten med stationen… Vi kan inget göra”. Tack för den supporten. Tio Teslastationer (ska tydligen öppnas även för icke Teslakunder i framtiden) verkar fungera ypperligt.
Närmaste laddställe för elbilspöbeln ligger i Valdemarsvik 29 km bort. I bilen står det att vi har 27 km el kvar.

Desperationen växer. Jag lägger min mobil på laddning på ett kafé bredvid laddstolparna efter att ha försökt att få Hertz jour att förstå att vi inte kan ta oss därifrån (killen svarar att vi får ringa först då bilen står helt still… Så länge den rullar är det inte ett jobb för jouren 🤔).

Frida gör ett nytt försök och når en mer resonabel kille som skickar vidare till bilmärket Kias jour. Därefter är en bärgare på väg från Norrköping en timme bort.
-Åk så långt norrut ni kan så möts vi på vägen, säger den trevliga bärgarkillen i luren.

Vi kör. En mil senare visar mätarna att – – – km laddning finns kvar. Vi åker in i en parkeringsficka och väntar. 50 minuter senare är vi bärgade. En kvart senare plockas en till familj upp med trasigt däck och bärgarkillen bestämmer att vi får åka till en laddstation i Norrköping. På vägen berättar han för mig att det blivit allt vanligare att bärga urladdade elbilar. Enligt honom är det mest problem med Volkswagen och Kia…
Men just i det här fallet upplever vi nog att infrastrukturen fallerar. När Kias navigator gång på gång tar oss till stationer som inte fungerar.

I Norrköping fungerar IONITY snabbladdare. Men vi får ändå vänta en timme på att ladda 80 procent så vi med viss marginal kan ta oss hem.

Vår beräknade hemresa på 3 timmar har tagit oss 11 timmar när vi väl kommer hem. Och än är det inte över… Imorgon ska jag försöka lämna tillbaka bilen. Och det återstår att se om Hertz tycker vi ska betala bärgningen…

Avslutande tankar:
Ni som har elbil… Brukar det vara så här? Har vi haft extrem otur? Är infrastrukturen så här opålitlig? Är elbilar bara något för folk som veta att de äger en laddare hemma och på destinationen?
Vad händer när ännu fler skaffar elbil? (i Norrköping stod flera bilar på kö medan vi laddade vår bil i en timme).
—
Denna post skrev jag till Facebook. Här hittar ni Facebook-posten med en massa intressanta kommentarer från elbilsägare >> Jeroen Wolfers följde till och med upp med ett eget inlägg på sin blogg om hans upplevelse som nybliven elbilsägare. Läs här >>

Någon på Reddit plockade upp min bloggpost. Intressanta diskussioner där >>

Några slutsatser:
-Om du inte har en Tesla kan du just nu inte riktigt lita på laddinfrastrukturen.
-Ladda när du har ”halv tank”, inte när du har bara 5 mil kvar (såvida du inte är i en större stad med flera alternativ).
-Helst ska du ha laddningsmöjlighet på plats dit du kör så att bilen kan ladda under natten.
-Har en bil 45 mils räckvidd kan dessa 45 mil gå åt snabbare än väntat om du kör snabbt och aggressivt. Tänk också på att saker som AC drar batteri.
-Kolla läget på vägen i förväg. Det hade vi gjort, men vi var lite blåögda. Så här i efterhand inser jag att vi borde ha stannat halvvägs och laddat bilen.

Tillägg:
Apropå infrastruktur: intressant artikel om hur bensinbilen en gång i tiden vann mot elbilen eftersom tillgången till el var dålig >>

Minns att jag en gång för länge sedan läste en artikel om elbilspionjärer som köpt upp begagnade elbilar som använts av Televerket (jag tror det var det) i en tidig ambitiös elbilssatsning (långt innan Elon Musk). Problemet med bilarna var låg räckvidd och det hade man löst med att man laddade bilen hemma hos varandra i nätverket. Varför inte göra samma sak idag? Varför upplåter inte alla sina egna laddare som laddstationer när de är lediga? Då har vi plötsligt tillgång till en ganska stor infrastruktur redan idag.

padelcollage med bilder saxade från DN, Henrik Wahlströms och Wistis instagram samt statistik från elitepadel.s

Padel – en tidskapsel

sport,

Corona-åren 2020-2021 har fenomenet padel exploderat. Sporten som började som ett tidsfördriv i Acapulco, Mexiko 1969, har inte bara lett till en explosion av padelhallar och utövare, utan också blivit ett begrepp för de som inte utövar sporten. I krönikor och skämtteckningar har padel ofta blivit något som förknippas med män i medelåldern, mellanchefer, som under pandemin kunnat förlägga delar av sin arbetstid på padelbanan.

Hösten 2020 blev jag en av dessa män. Faktiskt hade jag under något år försökt få ihop folk som ville spela, men hösten 2020 när Globen transformerades till padelbanor tog jag steget. Ironiskt nog var jag vid tiden just mellanchef… men när Kent Wisti i februari 2021 skämtade om detta hade jag en vecka tidigare precis lämnat jobbet efter att i november ha sagt upp mig. Puh! (särskilt med tanke på att jag även vinterbadar…)

Jag kan leva med att folk skämtar om padel… men som gammal racketsportspelare (har haft och har fortfarande stående badmintontid på måndagkvällar på Badmintonstadion sedan 15 år tillbaka och brukade tidigare spela en hel del squash) förstår jag inte riktigt kritiken och de som bagatelliserar sporten. För egen del kan jag nog framförallt irriteras på de som sätter upp padelhallar för att dra in snabba pengar och har upptäckt att man kan ta riktigt bra betalt (Löjligast är när utomhusbanor tar lika mycket betalt som inomhus).
Men sporten i sig är en racketsport, och racketsport är kul! Padels stora styrka:
Lekfullheten!
Dessutom (eftersom man ska spela dubbel): Samarbetet.
Gillar också att det är en så låg ingångströskel. Alla som spelat tennis ett par gånger vet hur svårt det är att behärska en topspin. Padel är oerhört förlåtande och det krävs inte ens särskilt bra kondis för att göra bra ifrån sig. Efter cirka fem gånger har man lärt sig behärska och bli vän med väggarna.

För egen del tror jag att jag kommer att fortsätta att spela padel ett bra tag till… men vem vet. Kanske rasar intresset när pandemin är över och otaliga padelhallar lägger ner. Därför lät jag förra veckan spela in en liten tidskapsel… en match där kameran både avslöjar att jag har en begynnade flint och att jag ser helt stelopererad ut… men ändå kan få över bollen en och annan gång. 🙂

Anyone for padel?

För att parafrasera en gammal klassisk replik… (läs mer här).