Jul – uppladdningen

Det är Frida som är julnörden i familjen. Själv gillar jag delar av konceptet, älskar somliga, hatar vissa och blir väldigt mätt ganska snabbt på det mesta (inklusive julbord).

Mest less blir jag på shoppinghysterin. Kravet att du måste köpa en present, även om personen ifråga inte alls behöver eller vill ha det du ger bort. Jag skulle vilja utfärda en generell varning mot alla pinaler som marknadsförs med följande fras:

Den perfekta julklappen för den som har allt.

En pryl som marknadsförs med detta argument kan inte vara meningsfull. Oftast är det något banalt som personen i fråga har massvis av, men som han/hon nu kan få i en vräkig vulgär lyxutgåva. Eller så är det en pinal som du faktiskt inte visste att du behövde och som du efter ett par år förvånat upptäcker i en byrålåda och inser: Hmm, den här prylen behövde jag faktiskt inte.

Nä, i de lägena kan det vara bra att ta sig en liten funderare. Varför köpa något till någon som redan har allt?

Tycker du att detta ämne är alldeles för torftigt att fundera över? Kombinera tanken med en läsning av Doris Lessings Nobeltal >>

—-

Har du funderat på att äta Findus micrade jultallrik? Läs gärna Bakelits test från förra året…

—-

Och så slutligen två bilder som fångar julförberedelserna hos familjen Engström:

Vanna piffas till inför sitt första modelljobb som julkortsflicka.

En laddning “minced meat” som nu ska mogna i kylskåp innan de fyller härliga engelska “mince pies”. Nä “minced meat” har varken med nötkreatur eller Ica Maxi att göra. Det här är en massa hackade russin, äpple och kaktärningar som kombineras med socker, kryddor, citron och en skvätt konjak.
Jodå engelsmännen kan det här med tunga fruktblandningar. Och jo mamma: jag har gjort en burk till dig med 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.