Kategoriarkiv: bakelit guld

Bloggvirke…

bakelit guld, fundering, , , ,

OBS! Kommer du hit efter att ha klickat på en gammal länk till www.bakelit.com/blog? Då har du hamnat lite fel. Från och med nu är det www.bakelit.com som gäller. Här har du hamnat i ett gammalt inlägg från 2005 om bloggvirke… läs gärna efter brytningen.

Bloggvirke…

Kvällen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Planerna ändrades och huxflux satt vi där på kvarterskrogen Råshaga och käkade Biff Rydberg, drack rödtjut och umgicks med ”the locals”. Jo, faktiskt. Råshaga är det närmaste en engelsk pub man kan komma (åtminstone om man befinner sig i Solna). Här hänger folk från trakten och alla verkar känna alla. Personalen är superfamiljära och bortsett från att inredningen faktiskt tycks vara gjord av någon med viss inredningstalang och att folk pratar svenska så känns det lite som att man är med i ett avsnitt av Emmerdale-farm.
Fast vi är tyvärr ganska otrogna gäster, vilket gör att vi än så länge är de där kuriosa nyinflyttade som ingen känner igen…

Hursomhelst, den här bloggen ska handla om ett nytt ord som föddes i min matta hjärna. Ordet är ”bloggvirke” och ordet kom till mig efter en av ”the locals” vände sig om till mig och sa:

-Hammarbyare?

Och jag svarade:
-I hjärtat av AIK-land. (fast jag egentligen inte alls är Hammarbyare)

Varpå han gick fram hälsade och sa:
-Fan, ni ser verkligen ut som hammarbyare. Jag gillar er ändå. Fan vad ni är fina. Nyinflyttade?

Och jag tänkte:
-Shit, det här är bra bloggvirke…

Och sen tänkte jag:
-Hmm, vilket jädrans bra ord.

Och sen tänkte jag:
-Jag är galen, tänker bara på hur jag kan förvandla allt jag upplever till bloggämnen…

När jag tänkt färdigt tanken dök det upp ett till klockrent bloggvirke.
Vid bordet bredvid satt några personer varav en rullstolsburen tjej.
En tjej i sällskapet vände sig till tjejen i rullstol och frågade lite besvärat och trevande:
-Men vad kan du då?

Varpå den rullstolsburna tjejen svarar:
-Ja, jag kan ju inte gå…

Efter att ha betalat notan och tackat kocken för smaskig mat, lullade vi hem, lätt runda under fötterna vilket säkert berodde på fördrinken Absolut Råshaga.
Till vår förvåning var Coop Nära fortfarande öppet (21:59) och vi släntrade in för att köpa en liter fil. I gasen som vi var kunde vi inte låta bli att fylleshoppa lite grann. Frida valde tidningen Allt om bröllop och jag köpte en Bamse med adventskalendern.

Givetvis bjöd Bamse på bloggvirke. Ta till exempel följande replikskifte:

Brummelisa:
-Kom det något brev idag?
Bamse:
-Ja, från en borgmästare i Transylvanien. (jo, Bamse får kul post!)
Brummelisa:
Vad står det?
Bamse:
-Han behöver hjälp med en vampyr.

Jag bläddrar fram en sida:
Bamse:
-Vad sägs om att åka till Transylvanien och leta efter en vampyr?
Skalman:
-Ja tack.
Lille Skutt:
-Usch, nä!
Vampyrer sätter tänderna i folk och är allmänt läbbiga.

STIM bokdelar…

bakelit guld, internet, kul, musik, ,

Simon tipsade mig om ett kul litet inlägg på bloggen Copyriot. Tydligen har STIM lagt upp ett mötesprotokoll som avslutas med att orden:

Om man har pocketböcker liggandes hemma, ta med och sätt i bokhylla, så kan vi byta med varandra (som svensk musik gör).

Vi snackar samma organisation som stämmer dagis för att de olovligen spelar skivor med Mora Träsk, samt kräver stackars fattiga kulturföreningar som Uppsala Kortfilmfestival att betala Stim-avgifter för filmer som de själva i praktiken överhuvudtaget aldrig har hört talas om… (och därmed aldrig kommer att betala ut ersättningar för).

Jag tycker det är dags för bokförlagen att ta till med hårdhanskarna. När ska detta eländiga bokbytande ta slut egentligen?

Tiggeri i den digitala tidsåldern…

bakelit guld, foton, fundering, ,

Brukar du åka pendeltåg eller t-bana i Stockholm har du säkert åtskilliga gånger träffat på rumänerna som går igenom vagnen och lägger ut lappar på sätena. Sedan vandrar de runt och hämtar upp lapparna och eventuell kollekt. Jo, det handlar om tiggeri och dessutom organiserad sådan (kvinnorna kör lappmetoden och männen stressar igenom ett par låtar på sina dragspel med hopp om att få ett par slantar).
Igår när Frida och jag var på väg till R och O:s 30-årskalas i Bredäng råkade jag hitta en sådan där tiggerilapp. Jo, det är lappen ni ser till höger. Det som fascinerade mig med denna lapp är att den faktiskt är utskriven på fotopapper. När jag vände på lappen hittade jag följande kod:

Det som fascinerar mest med denna kod är filnamnet ”beg01.jpg”. Den som har gjort dessa lappar och skrivit ut dem på någon framkallningsautomat någonstans har uppenbarligen gjort en serie med lappar, och namngivit dem beg01, beg02… mm

Undrar vem som har suttit vid datorn?

Efter att ha skrivit denna blogg har jag upptäckt att ämnet behandlats tidigare av bloggen Barseblogg >>

Filmjölksgubbar…

bakelit guld, foton, mat, nostalgi, , ,


Helgen som gått präglades tyvärr av förkylning. Frida och jag dövade vår snuvångest med massvis med filmer (såväl bra som dåliga), godsaker samt filmjölksgubbar!
Ett påfund jag minns från min barndom. Efter att ha massakrerat min gubbe och slevat i mig kvarlevorna kan jag inte låta bli att undra varför man nuförtiden aldrig äter fil med ingefära och kanel. Kalasgott!
Är det fler än jag som gjorde filmjölksgubbar när ni var små?

Och kan ni gissa vilken gubbe som är Fridas och vilken som är min?

Konsten att göra en låt som alltid spelas på radio…

bakelit guld, fundering, musik, , ,

…gör en hyfsat bra låt och låt den handla om en dag, typ fredag. Om den slår kan du sedan räkna med att lama, fantasilösa radioproducenter plockar fram låten åtminstone tio gånger per år och alltid på en fredag.
Ni fattar säkert vad jag menar. The Cures ”Friday I’m in Love”. Okej den är charmig, men det finns väl andra låtar med mer klassikerstatus än den. The Cure själva gjorde ju faktiskt en hel drös med mycket bättre låtar. Men låtar som The Forest innehåller som bekant inga referenser till dagar.
Fast när man tänker lite på saken inser man att det faktiskt inte räcker med dagar. En låt måste ju va lite positiv också i alla fall så länge låten inte handlar om måndagar. Boomtown Rats I don’t like Mondays hör man ju då och då spelas på måndagar. Hmm, Boomtown Rats, undra hur många kids idag som känner till det bandet? Och hur många av dem kopplar ihop det med Bob Geldof. Bob Geldolf, Sir Bob Geldolf… du måste nog ha upplevt Band Aid för att komma ihåg den killen. U2 däremot. U2 känner kidsen till. De är fortfarande stadiumrockare.
Men deras ”Sunday Bloody Sunday” hör man sällan spelas på radio, trots att det är en klatschig söndagslåt…

Grannsämja

bakelit guld, kul, ,


Bilden ni ser ovan är resultatet av en modern form av grannkommunikation. Det hela började med att jag kom hem från semestern och möttes av en lapp på porten från en uppretad anonym granne som var helt övertygad om att jag och Frida med illvilja spridit oangenäma dofter i källarförrådet.
Lapp nr 1 >>

Frida och jag svarade på detta flagranta påhopp med en mysig grannälskande stuvning ärliga ord.
Lapp nr 2 >>

Givetvis var vi en smula skärrade och såg väl inte jättemycket fram emot att dra ut varenda pinal ur vårt löjligt fullpackade förråd. Och så kom då lapp nr 3 författad av en vänligt sinnad granne med humor, som med sin lapp vände på hela steken. Hurra vi är oskyldiga! Och granne nr 1 är allmänt dumförklarad. Dum, dum, dum!
Hurra för grannsämja!