Året är fortfarande ungt, men med stor sannolikhet har jag redan upplevt årets absolut mest absurda händelse.
För över en vecka sedan beställde jag tågbiljetter från SJ. Idag ringde jag kundservice för att fråga varför biljetterna inte kommit hem till mig.
Det visade sig att biljetterna kommit fram, men inte till mig utan till en äldre dam som i torsdags hade ringt SJ och berättat att Anders Engström var död sedan 10 år tillbaka. Tjejen som tagit emot samtalet på kundtjänst hade i sina anteckningar på skärmen skrivit ”verkar mysko”… och visst fan verkar det väl det? För vem skulle beställa och betala biljetter i en död mans namn, dessutom biljetter som först tar en från Härnösand till Hudiksvall och sedan Hudiksvalll till Stockholm dagen efter…?
Jag får erkänna att jag blev en smula skärrad, och direkt upprörd när killen i kundtjänst föreslog att jag skulle gå runt i trappuppgången och leta efter någon med liknande namn och fråga efter biljetterna… skulle jag knacka dörr och fråga:
-Ursäkta känner du någon som heter Anders som dog för tio år sedan, och råkar du möjligtvis ha hans biljetter?
Efter lite snack fram och tillbaka insåg killen i kundtjänst att det var en smula orimligt, särskilt med tanke på att ingen i trappen har ett namn som liknar mitt. Biljetterna måste ha kommit till en helt annan trappuppgång.
Så nu ska jag förhoppningsvis få ut nya biljetter på centralen… och om någon tant skulle dyka upp på våra platser har vi förtur… jojo!
Nästa gång bokar vi biljetterna i Fridas namn, för det finns nog inga avlidna Frida Arnqvist på Vintergatan i Sundbyberg…
edan länge har jag haft en dröm om att bo i ett hus där varenda lägenhet bebos av en nära vän… Nu bor jag i en lägenhet där vi faktiskt umgås med grannarna och har flera goda vänner runt knuten. Och när det nu blir en ledig fyra i samma portuppgång kan jag inte göra annat än hålla tummarna för att någon riktigt trevlig person flyttar in. Sugen? Det är visning den 7:e juni! (kolla in här >>)
