Etikettarkiv: ego

Total Daddy Makeover – steg 1

Folket* har sagt sitt. Eller snarare tjatat. “När får vi se Anders nya glasögon.” Så nu är det dags.
För att göra det hela lite mera spännande bjuder jag på en bild på hur glasögonen sett ut de senaste tre åren:    (*=Simon och Andreas)

Gamla glasögon

Inget större fel med dem. Förutom att de var grymt slitna, repiga och framförallt (enligt min nya optiker) helt fel. Och då pratar vi synskärpa. Mina gamla glasögon var gjord för någon som är närsynt. Mina nya för en översynt (något jag haft glasögon emot sedan typ tre-fyraårsåldern). Vi får hoppas nya optikern har rätt. Så här ser de i alla fall ut:

Nya glasögon

Nu gäller det bara att fräscha till resten av ansiktet… Sen är jag redo att visa upp min nya stil som jag fick i julklapp av Frida. Det ni! Här pratar vi Total Daddy Makeover.

Så vad tycker ni om glasögonen? Vad är folkets** dom? 

**=Alla + Andreas och Simon

Självcensur och självrannsakan

Jag har precis raderat ett inlägg. Skrev det i all hast natten mellan onsdag och torsdag. Fick några glada tillrop och några arga halsstarriga kommentarer från någon Jonas. Själv har jag så här i efterhand insett att inlägget var helt fel. Jag attackerade en person i lika hög utsträckning som jag attackerade hans åsikter. Jag skrev inlägget i affekt. Det känns nästan som att jag sparkat på en man som ligger även om han själv nog skulle uppfatta det som att jag sparkat uppåt.

Struntsamma. Inga mer brott mot PUL på Bakelit. Ska försöka hitta en mer konsekvent linje i mitt bloggande. Dags att nischa Bakelit? Vi får se.  Men det kommer att ske en del förändringar.

Bland annat tänker jag göra Bakelit till min egen blogg igen. Frida skriver numera i sin succéblogg Kurbits, så det känns ganska logiskt att Bakelit blir min grej. Känner Frida ett plötsligt behov av att Bakelitblogga, blir det en gästblogg. Precis som jag ett par gånger gästbloggat hos Kurbits (här, här och här).

Att gräva i det förflutna – livet före epost

För kanske tio år sedan lämnade jag några kartonger i mina föräldrars källare. En del kartonger var sådant som redan legat i förrådet i radhuset där mina föräldrar tidigare bodde. Annat var sånt som jag inte längre orkade släpa runt i min eviga karusell av flyttar mellan andrahandskontrakt.
Förra fredagen var jag hos mina föräldrar med föresatsen att göra upp med mitt förflutna. Att återigen avgöra vad som var värt att spara och vad som var viktigt att spara för framtiden.

Grävandet i kartonger väckte både minnen och gav mig en del självinsikt.

Första insikten: Homo collectus

Tänder-sticksask

Tändsticksasksamlingen, pinssamlingen, legosamlingen, jo jag är en samlare. Allt går att samla. Till höger ser ni ett extremt exempel. Jag bjuder medvetet på en ganska liten bild. Denna tändsticksask innehåller nämligen mina sparade mjölktänder… På något vis måste jag ha lurat tandfen att både ge mig pengar och samtidigt få behålla tanden. Eller är det tandfen som har sparat alla tänderna? Kanske är det hennes ask?

Andra insikten: Man blir mindre blödig med åren…

När mina föräldrar berättade för mig att jag hade “en massa saker” i deras källare, tänkte jag “hmm, kan inte vara mer än ett par kartonger”. Men det visade sig vara betydligt mer än så. Anders modell 2008 är en luttrad snubbe som utan att blinka kastar alla kassettband i containern (äh, kassettband är passé), skrattar åt den gamla samlingen med uppkopierade kurskompendier, läroböcker från gymnasiet och utrensad skönlitteratur, som faktiskt förtjänar att vara utrensad (nej, vi pratar inte kufiska märkliga böcker som de här i Peter Englunds bokhylla, utan rakt upp och ner urtrist litteratur), med mera. Jag har till och med offrat min seriesamling (det du Per) och låtit dem skänkas vidare till någon secondhand-butik (någon därute som vill ha en fantastisk samling av Helgonet i serieform, hojta nu!).

Sa jag förresten att jag kastat alla mina kassettband… Det är sant, men jag har faktiskt dokumenterat en del av blandbanden för framtiden. Med digitalkamera i högsta hugg är det enklare att göra sig av med gamla minnen. För visst blir det kul att sitta på ålderdomshemmet och på en digitalbild läsa igenom låtlistan med låtar inspelade från radioprogrammet Bommen. Eller?

Tredje insikten: Livet före epost och blogg var annorlunda

Det som grep tag i mig mest var lådan “brev”. En hel kartong fylld med korrespondens, från en tid då alla ens vänner (nåja) skickade vykort, och flera av mina vänner faktiskt skrev långa brev. Det här var på den tiden då min handstil fortfarande var läslig (den delen av finmotoriken är i stort sett förtvinad) och “att hämta posten” var ett av dagens stora spänningsmoment. När jag satt där med kartongen grät jag en smula. Dels över alla vänner som inte längre är en del av min umgängeskrets, men också för att den samvaro vi hade via breven faktiskt gått förlorad. Visst har jag en del intressant brevväxling via epost sparad, men den brevväxlingen blev med tiden alltmer förkortad och “effektiv”. Det som förut var långa brev blev i epostform små korta vykort.
Det jag brukade skriva i brev började jag skriva i bloggform (om än i självcensurerad version) och i efterhand har jag insett att många vänner som jag upplevde att jag hade förlorat kontakten med, själva upplevde att de hade kontakt med mig genom att då och då besöka min hemsida. Själv satt jag hemma och hoppades att mina vänner skulle göra som jag, och när de inte gjorde det blev kommunikationen enkelriktad. Jag skrev öppna brev till världen och fick på min höjd tillbaka en kommentar då och då.

Kanske ska jag nu under min pappaledighet lägga om strategin. De där fem blogginläggen i veckan kanske borde bli fyra, och det femte blir ett brev som jag skickar till en gammal kompis. Ja, det kanske räcker med att bara ringa?

Vi får se.

Krogkommissionen nästa…

Kolla in ovanstående! Magnus lyckades hitta annonsen i gårdagens nummer av Stockholm City. Jovisst, Restaurang Malaysia verkar vara i sånt desperat behov av bra betyg att de lyckats googla sig fram till Bakelits gamla krogtestet från 2001. Och då menar jag verkligen googla. Visste inte ens att den sidan fortfarande låg uppe…

Hmm, kanske det här blir brejket! Kanske jag kan äntligen kan ta en plats i DNs Krogkommission… Fast det förstås ska man tro dagens artikel i DN på Stan ska man ju vara totalt okänd och intetsägande för att vara med i den 😉 Dessutom är jag en sån där som gärna tar makrobilder av maten på tallriken…

Tack Kajsa!

Det finns inget roligare än spännande post när man ligger hemma sjuk. Den här gången var den stora överraskningen ett litet paket från Kajsa med det senaste numret av Media i Fokus. Lite extra spännande eftersom Kajsa återigen bidragit med en lång artikel (läs om förra gången här). Och inte nog med det, i sin artikel “Bloggin alone? Sociala texter dödar myten om den ensamme bloggaren”, lyfter hon vår lilla blogg bakelit till skyarna!

I texten avslöjar dessutom Kajsa att

det har hänt att jag slängt in en kommentar, ibland under en lättdemaskerad pseudonym

Vilket kanske förklarar varför Kajsa inte ligger med på kommentatortoppen… men å andra sidan, varför göra det när man kan kommentera bloggen med tre sidor i en bok!
Tack för det Kajsa!

Genast känner vi oss mycket piggare och redo att ta tag i den där traven med bloggvirke som vi har samlat på oss den senaste tiden.