Helgen som gått präglades tyvärr av förkylning. Frida och jag dövade vår snuvångest med massvis med filmer (såväl bra som dåliga), godsaker samt filmjölksgubbar!
Ett påfund jag minns från min barndom. Efter att ha massakrerat min gubbe och slevat i mig kvarlevorna kan jag inte låta bli att undra varför man nuförtiden aldrig äter fil med ingefära och kanel. Kalasgott!
Är det fler än jag som gjorde filmjölksgubbar när ni var små?
Och kan ni gissa vilken gubbe som är Fridas och vilken som är min?
