Kategoriarkiv: mat

Nobody puts baby in the corner…

film, foton, mat


Nä, rubriken har knappast något med bilden att göra. Förutom att denna uppskrämda lilla ungerska chokladkanin faktiskt står i ett hörn. Här har den tagit sin tillflykt efter att Frida ryckt den ur Anders hand och ropat:

-Låt min kanin vara, du gillar ju inte ens ljus choklad!

Och visst har hon rätt. Jag höll på att okynnesäta en skärrad chokladkanin klädd i guldblänkande folie. En kanin som inte bara bär på ett lite smårubbat leende… nä den här kaninen har faktiskt rent mirakulöst överlevt en resa i mitt handbagage från Budapest till Stockholm.

En riktig överlevare alltså. Och nu har den även överlevt mitt plötsliga chokladsug. Hmm, imorgon när Frida kommer hem kanske kaninen ligger där i en gryta och kokar… (jojo, här haglar det felplacerade filmreferenser)

5 Norrlandsbetraktelser:

dryck, foton, mat, resor


Matkultur I: På ett av fiken i Härnösand serverades det falukorvsmacka. Kunde inte låta bli att köpa, trots att den tingade 45 spänn.


Bostäder åt alla: I Härnösand behöver man inte köa i 20 år för att få tag i en paradvåning på 147 kvadrat med 4,5 meters takhöjd mitt i stan… (Hallå Daniel, när startar vi det där tidningsförlaget i Härnösand?)


Matkultur II: Här ett tidigt produktionsexemplar av en kommande gastronomisk sensation: Surströmmingsosten. Och faktiskt till och med undertecknad gillade den (Frida är redan inbiten surströmmingsfan). Härlig smak, men tveksam doft. Precis som fisken. Dessutom kan man undra hur man känner att osten blivit dålig? Surströmmingsdoften, om än hundra gånger svagare än originalet, slår ut det mesta.
Mer info om nyheten här >>


Dryckkultur: Fyll upp till toppen med HB och du har kalua eller hjortronlikör serverad. Toppen!


Vildmarksliv: Alla jag har besökt i Norrland har haft hem som skulle kunna ha varit urrivna ur ett nummer av Sköna hem. Så det kändes faktiskt lite befriande att vandra in i en lobby som uppfyllde alla fördomar om norrlandskitsch. Klart att man hänger upp ett par renhorn i Ullånger.

Och så avslutar jag med en skön bild där Frida och jag far in i dimman:

Krogkommissionen nästa…

bakelit guld, kul, mat, media o webb, , ,

Kolla in ovanstående! Magnus lyckades hitta annonsen i gårdagens nummer av Stockholm City. Jovisst, Restaurang Malaysia verkar vara i sånt desperat behov av bra betyg att de lyckats googla sig fram till Bakelits gamla krogtestet från 2001. Och då menar jag verkligen googla. Visste inte ens att den sidan fortfarande låg uppe…

Hmm, kanske det här blir brejket! Kanske jag kan äntligen kan ta en plats i DNs Krogkommission… Fast det förstås ska man tro dagens artikel i DN på Stan ska man ju vara totalt okänd och intetsägande för att vara med i den 😉 Dessutom är jag en sån där som gärna tar makrobilder av maten på tallriken…

Smaskigt nyttosnacks

mat,


Sitter här och pustar ut med en skål salta bönor från Saltå Kvarn. Rekoeko-kvarnen som har så himla snygga förpackningar att man inte kan låta bli att köpa baljväxter av alla de slag. Rostade och saltade sojabönor är smaskens och faktiskt inte dyrare en jordnötter. Ett litet helgtips!
Nä nu ska jag diska klart. Snart kommer gäster och sen blir det filminspelning hela helgen!

Kolla va nyttiga!

Amerikansk mat…

dryck, foton, mat, resor, , ,

Börjar ruttna lite på Las Vegas (jorå ruttnar varje år). Så nu har jag dishat ut 15 dollar för att sitta och surfa trådlöst på hotellrummet. Någon som undrar varför jag egentligen är Las Vegas kan kolla in vår Las Vegas-blogg på M3:s sajt >>
Och kollar ni in bloggen kan ni bland annat hitta denna vidriga bild:

Jorå, det där är min frukost som bestod av en massa ägg, ospecificerat kött täckt med ostsås… uäck!

Följande två bilder fångar ganska väl matkulturen här i Vegas. Det ska vara stort:

Och gärna flottigt och kaloririkt:

Är du grönsaksgrossist i Las Vegas kan du räkna kunderna på din ena hand…

En svår nöt att knäcka…

fundering, mat,


Så här kring jul är det svårt att undvika en fundering kring traditioner. Häromdagen när jag stod jag till exempel i en ica-butik och tittade förundrat på ett berg med julnötter. Nätpåsar innehållandes oknäckta hasselnötter, valnötter, mandlar… Det är ju som bekant tradition att köpa nötter till jul. Man fyller en skål med nötter. Knäpper en eller två, låter resten samla damm till någon gång strax efter nyår och kastar sedan hela härligheten, för att sedan året därpå göra om samma märkliga ritual.

Förra året träffade Frida och jag två killar på Streets julkmarknad som saluförde sin fantastiska nötknäppare ”Drosselmeyer ” som tillskillnad från de traditionella nötknäpparna gör nötknäppandet till en lätt match. Vi förundrades. Gud vad snygg, Gud vad praktisk… Men så slog det oss: Vaddå praktiskt? När knäppte man egentligen en nöt för att verkligen komma åt innehållet? De där andrasortingsnötterna man köper till jul är sällan särskilt goda. Hårt skal, visst, men har man väl knäckt skalet ligger en liten skrumpen kärna där och längtar efter friheten efter flera år av ofrivillig fångenskap.

Nä, att knäppa nötter är tradition. Och det ska gärna göras med en usel nötknäppare som kräver tio hästars styrka och dromedars tålamod. Inte med ett designat lyxåk som går loss på 300 spänn…

Energidrycken alla talar om…

mat, sport,

I måndags när jag trampade in på Badminton Stadion för min veckoliga dos fjädermisshandel kände jag mig trött, hungrig och hängig.
-Sportdryck!, var min första tanke och jag släpade mig fram till kylskåpen. Där stod ett flak med en ny skum dryck och en handtextad skylt:

Energidrycken alla talar om!

Hmm, ”alla talar om”. Själv hade jag inte hört ett pip om det thailändska mat/läkemedelsföretaget Osotspas skumma enerigdryck ”M-150” vars svenska slogan tycks vara: ”Energidryck utan kolsyra”, och som pryds med en sheriffstjärna med orden ”Devotion – Courage – Sacrifice”.

15 spänn kostade en dos. Jag lånade en tjuga av Gustav (jo precis som i vilken knarkfilm som helst lånade jag till min första sil…) och köpte mig en flaska.

-Du lovar väl att jag inte får hjärtattack om jag sveper den här och sen går och spelar, skämtade jag med killen bakom disken.

-Nä, den smakar faktiskt helt okej, jag har prövat själv… svarade killen (som om det var själva smaken som skulle ge mig en hjärtattack).

Well, den smakade typ bananmedicin och gav mig faktiskt en rejäl energikick. Dessutom kom Janne på ett genialiskt sätt att döda Alexanders fruktade servretur (det du! Jörgen).
Men sagan om servreturen och Alexanders fall kör jag en annan gång.

Läs mer om M-150 här >>