Äntligen vill jag också utropa, men på ett helt annat sätt. Äntligen för Tilt! Belönad med priset Årets Möbel 2006 får formgivaren Peter Andersson med rätta lovord för sin olydiga stol. Som jag hade behövt den här i yngre tonåren. Som min pappa hade sluppit tjata att jag skulle sluta gunga på stolen. Snyggt och smart. Jag vill ha en.
Priset delas ut av Sköna Hem och Peter Andersson är i synnerligen gott sällskap vad gäller snygga stolar.
Mer sticknyheter, kan inte hjälpa det. Men allvarligt, en devis som denna?! Fantastiskt. Män som stickar och är stolta! Jojo.
Kolla in sajten, ladda ner fanzinet, som har artiklar som ”The boy who knits is never cold”, och som förstås är fullt av coola gratismönster (särskilt i-podhållarvanten tycker jag är innovativ) och börja lägga upp dom dära maskorna. You go boy!
”16 days, many knitters, one dream. The Knitting Olympics.”
Okej, jag trodde nog inte att handarbete och sport kunde kombineras på alltför många vis… Men en stickentusiastisk kanadensiska har utmanat stickare världen över att under vinter-OS producera något. Att påbörja en stickning när elden tänds, för att få den färdig när elden släcks 16 dagar senare verkar också – på sajtens långa lista av anmälningar – vara något riktigt lockande.
Vad jag ska göra? Ehh. Jag ska förstås försöka bli klar med Anders halsduk som han fick halvfärdig i julklapp…lovar.
Vårens Formexmässa gick av stapeln i helgen och jag var där på pressvisning. Det är roligt att gå bland montrarna, eftersom det är så enkelt att se hur vårens trender kommer att te sig i butikerna runt om i landet – alla inköpare är där och handlar!
Och trenderna för vårens inredning kan jag meddela är hållbar design, återbruk och naturkraft, liksom svart eller vitt – om vi får tro Svenska Moderådet som var där och föreläste. Mindre plexiglas och mer trä, rött är bannlyst och grönt är färgen som gäller – gärna tillsammans med gult och de där naturliga träfärgerna.
Och! Blommor! Stiliserade blomblad i grönt var det hippaste alla monterägare kunde visa upp. Vårigt, knoppigt och lite skirt. Det är därför jag fastnade i Men at Works monter, företaget med det där lilla extra när det gäller lampor: det är också företaget som tjänat bra på att ta in lampgurun Tord Boontje i svenska hem. Var såg vi inte en Midsummer Light 2005?
Den här Boontjen (på bilden) går för övrigt också helt i linje med vårens trender om stiliserade blommor och blad gissar jag, även om den inte är helt ny. Den ligger dock högt på min önskelista, liksom en fantastiskt tjusig vashållare i samma stil. Håll koll på Tord Boontje! www.tordboontje.com
Är detta verkligen något vi behöver? Gör detta oss lyckligare? Sparar det tid och gör oss till bättre människor? Jag vet inte jag.
Vad det är? Det är förstås ett gem i plast till dina sockor, så att de inte kommer bort i tvätten. Jodå. Det är sant. Ett norskt företag har uppfunnit SockClip, för att som de skriver i det pressmeddelande jag fick idag, hålla strumpmonstren stågna: ”Till attack mot strumpmonstret!” är deras uppmaning.
Och de berättar också att man kan fästa den lilla plastbiten vid sina sockor redan när man slänger strumporna i tvättkorgen, för där bor det tydligen också monster. Vad fiffigt! Jaja. Dagens i-landsproblem, kanske?
Bläddrade bland tevekanalerna tidigare ikväll, och snubblade in i UR:s sista sändningsminuter. Programmet hette Om barn i förskolan, för mig helt nytt. Kvällens avsnitt behandlade något så intressant som varför inte förskolebarn (och de vuxna som finns där) syns i medierna. Och då inte syns på snaskigt eller utelämnande personvis, utan inte syns i medierna som grupp. Att synas är att finnas. Intressant fråga tänkte jag och tittade på.
Forskning visar på kraftig underrepresentation, och mediefolk – redaktionschefen på DN tror jag främst det var – hänvisade till att barn tar tid att jobba med. Således är det tidsbrist som gör att det inte går att skriva eller rapportera mer om hur barn har det på dagis. Ur barns perspektiv.
Jag önskar dock verkligen att redaktionschefen såg programmets avlutande inslag. Där en flicka på fem-sex år först intervjuades om tillvaron. Sedan vände de på rollerna, och lät denna supercoola talang agera intervjuare bland sina dagiskompisar. Vilken närvaro! Och vilka frågor! Raka enkla – och vilka följdfrågor sen. Något att ta lärdom av. Och skriva om kanske?
Det är nästan så att jag blir arg. Jag är ingen ciderfantast, verkligen inte. Däremot är jag en julsucker. Så när det kommer till Xiders nya julsatsning – Xmas – då blir jag uppretad över att jag blir intresserad. Mistel orange med snö! Så vänder man på flaskan och – titta det snöar!
Den annars så hyperhippa och plastiga cidern slår nu plötsligt an en sträng hos mig och jag kan inte annat än att tycka att det är ett taskigt trick. Julromantikern i mig faller tyvärr som en fura.
Flingorna består av candurin, de är tydligen helt ofarliga och utan smak. Hur Mistel orange däremot smakar? Ingen aning, någon som provat?
