”16 days, many knitters, one dream. The Knitting Olympics.”
Okej, jag trodde nog inte att handarbete och sport kunde kombineras på alltför många vis… Men en stickentusiastisk kanadensiska har utmanat stickare världen över att under vinter-OS producera något. Att påbörja en stickning när elden tänds, för att få den färdig när elden släcks 16 dagar senare verkar också – på sajtens långa lista av anmälningar – vara något riktigt lockande.

Vad jag ska göra? Ehh. Jag ska förstås försöka bli klar med Anders halsduk som han fick halvfärdig i julklapp…lovar.

Haha, så sant så sant. Men idag har jag faktiskt något stort att berätta. Jag har lärt mig sticka! Det hela hände igår, då jag hade min första friskvårdstimme på jobbet. (här är den sköna inställningen att slöjd är friskvård – och allvarligt talat, varför inte?)

Timmen var bestämd sedan ett par dagar, och när det var dags kom mina arbetskamrater med spännande saker som dubbelvirkade grytlappar och virkade muddar med volang. Förstås är ju alla proffs på Svenska Hemslöjdsföreningens Riksförbunds kansli, det ligger kanske i sakens natur…

Och just därför passade det sig liksom så bra att få lära sig. Slöjdläraren på kansliet fixade lätt den pedagogiska biffen, och hej vad det gick! Det var som att cykla – även om det var en sådär femton år sedan sist så klarade jag av att lägga upp maskor, sticka rätstickning och så småningom också sticka aviga maskor. Jättekul! Den lilla vita lapp som blev resultatet är kanske inte så spännande, så nu ska det handlas garn och stickas muddar – och kanske en halsduk.

Och vill det sig riktigt väl blir jag kanske lika duktig och cool som medlemmarna i Syjuntan…hur häftiga som helst! Kolla in brudarna här>>