Medan Micke på IFA-mässan kunde konstatera att plasma lever, nötte jag skogummi på Stockholmsmässan i Älvsjö. Formex, en fackmässa som framförallt riktar sig till alla de som äger inrednings- och designbutiker runtom i Sverige. Här går de runt och kollar in trenderna, och fyller monterinnehavarnas orderblock. Allt det där du kan hitta i inredningsbutikerna i låt oss säga Vaxholm eller Ängelholm har troligtvis upptäckts av butiksägaren på Formex vår- eller höstuställning. Av mässgolvet att döma är det framförallt ”ägarinnor” det rör sig om. När jag gick in på herrtoaletten för att byta på Vanna var det helt tomt, och förblev så i femton minuter. De flesta män jag såg stod i montrar, och då ofta i såna montrar som inte direkt sålde lullulliga änglar, ljusstakar och myspys. Nä krängarmännen stod i montrar och sålde maskiner som kunde brodera namn på kepsar, eller hyllsystem för inredningsbutiken.

Det var i en sådan monter vi upptäckte ”Big mama” (se bilden ovan).
Fridas första reaktion var faktiskt:
-Wow! En skyltdocka som ser ut som en riktig kvinna.
Men så såg vi namnet. ”Big mama”, med citationstecken.
-Knäpp en bild sa jag.
Frida gick tillbaka, knäppte en bild, kom tillbaka till mig, men vände senast resolut på klacken och gick tillbaka. Givetvis var Fridas fråga: Varför? Hur kommer det sig att den här skyltdockan kallas ”Big mama”. Borde då inte de andra skyltdockorna i montern heta Miss Anorexi, eller nåt i den stilen?
-Hallå, se runt omkring dig, så här ser ju faktiskt vanliga kvinnor ut, sa Frida till säljaren, som hade svårt att ta kritiken. Han stod där med sin ölmage (väldigt olik de manliga skyltdockorna i montern) och försökte värja sig, bland annat genom att dra till att modellen på engelska även kallades ”Queen size”.

Hur var det då med höstens trender? Ärligt talat är jag för ny i gamet för att komma med några tunga analyser. Däremot kan jag konstatera att den här mässan är en utmärkt plats som utgångspunkt för vad som är bra och vad som är dålig smak. Jag mådde faktiskt bitvis riktigt dåligt när jag traskade runt i montrar fyllda med skulpterade änglar, indianstilleben och skyltar med ”lustiga” budskap. Men samtidigt kände jag ibland att kitschen var så härligt kitschig att jag nästan gillade den. Kolla exempelvis in företaget Agora gifthouse fantasy-kollektion. Tänk vad kul det kunde vara att inreda ett rum med scenografi från en dålig fantasyrulle… Hmm, Frida, kanske något för Vannas rum?

(för mer seriösa artiklar om Formex, fast ur ett lite mer slöjdigt perspektiv. Kolla in Fridas Kurbits-blogg)