Inspirerad av min vän Martin, som alltid brukade prenumerera på nyheter från rasistiska- och ”vi är inte rasister men…”-organisationer gick jag häromdagen igenom Sverigedemokraternas partiprogram.
Kort och gott lovar Sverigedemokraterna ge oss tillbaka Folkhemmet med stort F och utan stort I. Genom att skära bort allt i offentliga utgifter som har med det ”mångkulturella samhällsexperimentet” att göra ska det gå att sänka skatter samtidigt som pensionärerna får det toppenbra (jo missnöjda, xenofoba pensionärer är en viktig målgrupp).
Miljöfrågan här inte direkt till partiets hjärtefrågor (det handlar mest om miljövänlig energi och djurens rätt). Att vara djurvän och mot invandrare verkar helt okej, men det finns tydligen även geografiska och kulturella gränser i djurriket. I åtgärdsprogrammet hittar jag följande uppseendeväckande rader:
”Kanadagåsen är ingen svensk fågel, och har ingen naturlig plats i Sveriges fauna. Ända sedan den introducerades i Sverige på 30-talet har den besudlat våra svenska badplatser med sitt träck och trängt ut ädla svenska gåsraser såsom exempelvis sädgåsen.”
Personligen har jag aldrig varit särskilt svag för just kanadagåsen, men kanske Sverigedemokraterna tar frågan lite väl långt. Britt-Inger Fogelkvitter, SD:s miljöpolitiska taleskvinna, skriver i sin blogg:
”Som djurvän skulle jag helst repatriera kanadagässen till Kanada. Men vad jag förstår skulle det bli väldigt dyrt. Därför är vårt förslag en avskjutning, med skottpengar. Kan bli ett välkommet ekonomiskt bidrag till ungdomar som inte får sommarjobb.”
PS: DETTA VAR ETT APRILSKÄMT. CITATEN ÄR PÅHITTADE.