Kategoriarkiv: kul

Oj, vi glömde prislappen… märkligt nytryck av Mare Kandre

På dagens möte med bokcirkeln Blai-blai gjorde Jonas en märklig upptäckt. På Inger Edelfeldts omslagsbild till Mare Kandres Qvinnan och Dr Dreuf finns resterna av en prislapp. Bokförlaget ”Hansson Bok” verkar helt sonika tagit en gammal utread variant av originalutgåvan och glömt bort att ta bort den gula prislappen helt innan de lagt den i scannern…

Nyutgåva bredvid inbundet original
Nyutgåva bredvid inbundet original
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Undrar vad Inger Edelfeldt (vars efterord finns med i den nya upplagan) tycker om det. Och vad skulle Mare Kandre säga om att den nya utgåvan inleds med ett stavfel:

”Ett pärlermolätt kvällsljus…”

PS: Bilderna knäppta av Dag

April, april: Sverigedemokraterna: Utrota kanadagässen

No kanadagässInspirerad av min vän Martin, som alltid brukade prenumerera på nyheter från rasistiska- och ”vi är inte rasister men…”-organisationer gick jag häromdagen igenom Sverigedemokraternas partiprogram.

Kort och gott lovar Sverigedemokraterna ge oss tillbaka Folkhemmet med stort F och utan stort I. Genom att skära bort allt i offentliga utgifter som har med det ”mångkulturella samhällsexperimentet” att göra ska det gå att sänka skatter samtidigt som pensionärerna får det toppenbra (jo missnöjda, xenofoba pensionärer är en viktig målgrupp).

Miljöfrågan här inte direkt till partiets hjärtefrågor (det handlar mest om miljövänlig energi och djurens rätt). Att vara djurvän och mot invandrare verkar helt okej, men det finns tydligen även geografiska och kulturella gränser i djurriket. I åtgärdsprogrammet hittar jag följande uppseendeväckande rader:

”Kanadagåsen är ingen svensk fågel, och har ingen naturlig plats i Sveriges fauna. Ända sedan den introducerades i Sverige på 30-talet har den besudlat våra svenska badplatser med sitt träck och trängt ut ädla svenska gåsraser såsom exempelvis sädgåsen.”

Personligen har jag aldrig varit särskilt svag för just kanadagåsen, men kanske Sverigedemokraterna tar frågan lite väl långt.  Britt-Inger Fogelkvitter, SD:s miljöpolitiska taleskvinna, skriver i sin blogg:

”Som djurvän skulle jag helst repatriera kanadagässen till Kanada. Men vad jag förstår skulle det bli väldigt dyrt. Därför är vårt förslag en avskjutning, med skottpengar. Kan bli ett välkommet ekonomiskt bidrag till ungdomar som inte får sommarjobb.”

 

PS: DETTA VAR ETT APRILSKÄMT. CITATEN ÄR PÅHITTADE.

Frank Valdor – mannen, myten, facebookanvändaren?

Frank Valdor - King of Dynamic Party Sound
Frank Valdor - King of Dynamic Party Sound

Har jobbat en del med att uppdatera Kurbits olika avdelningar (ny här) när det slog mig att Bakelits ”Om”-sida var helt kajko. I samma veva upptäckte jag att länken till Sunkits artikel om Frank Valdor inte längre fungerade. En sida som jag själv faktiskt, för sisådär 5-6 år sedan bidrog med information till. På den tiden titulerade jag mig nämligen ”Frank Valdor”-samlare och plockade då och då stolt fram en genomskinlig Valdor-vinyl och skrattade gott åt de tyska, slätstrukna, ofta lite corny versionerna av olika slagdängor. 
 
Ett tag tänkte jag bygga en Valdor-sajt med alla låtar och allt bildmaterial tillgängligt. Hade till och med kontakt med några killar i Malmö som ordnade någon slags Valdorfestival. Och så minns jag att jag hade kontakt med en kille i Tyskland som hävdade att han var sonson till Frank Valdors advokat och kunde sälja alla Frank Valdors skivor i mint-condition för 1000 euro. Men vid det laget var jag inte längre seriös (om jag nu någonsin var det) och nöjde mig med det jag hade.

 

Det har hänt en hel del på nätet sen jag senast sökte på Herr Valdor. Han finns bland annat på Facebook… 
Om det nu verkligen är han… han verkar hur som helst ha en del intressanta musikervänner.  

Frank Valdor på Facebook

Hur var det då med den förlorade artikeln hos Sunkit? Jo, de har faktiskt gjort om sajten, och den utmärkta artikeln hittar ni här >>

”Kan-vara-journalistiken” har slagit till igen!

00_aa_bbepappvan4Har länge fascinerats över kvällstidningarnas uppfinningsrikedom. Mest fascinerande är en ny genre av löpsedelsjournalistisk som dök upp för ett par år sedan, och som ofta dyker upp när kvällstidningen upplever att det är nyhetstorka (= ingen kändis har brutit benet i samband med en dokusåpa eller danstävling).

Genren jag pratar om kallar jag ”kan-vara-journalistiken”. En genomgenialisk form av säljande kvällstidningsjournalistik som mångt och mycket kan upplevas som ”koka-soppa-på-en-spik”-journalistik, men som är betydligt mer sofistikerad än så. Kan-vara-journalistiken drar ofta sin näring från den mäktigaste rädslan av alla: rädslan för döden. Oftast handlar kan-vara-löpet om cancer. Och ofta är det någon banal åkomma som många drabbas av som egentligen kan vara vår tids läbbigaste sjukdom.

”Svullen mage kan vara cancer”

”Impotent? Det kan vara cancer”

Eller som dagens geniala löp (se bild):

”Din förkylning kan vara cancer”

Det underbara med ”kan-vara-journalistiken” är att du faktiskt kan påstå vad som helst. Tyvärr verkar kvällstidningarna än så länge nöja sig med att använda denna utväg när de skriver om olika typer av dödliga sjukdomar. Väntar med spänning på att de använder den på lite andra sätt. Vad sägs om till exempel:

”Fredrik Reinfeldt kan vara knarkare”  

”Usama Bin Laden kan vara i Stockholm”

”Mona Sahlin kan vara drabbad av en dödlig sjukdom”

Jojo, Bakelit ger er de absolut hetaste löpen! Och snart ser ni dem i en kvällstidning nära er.

Mikro- och Nanoblogga via banken…

Klicka på bilden för att se en större version!
Klicka på bilden för att se en större version!
Mikroblogg, nanoblogg är så himla hett helt plötsligt. Att uttrycka sig med ett begränsat antal tecken.
Men det finns tuffare sätt att kommunicera. För fyra-fem-år sedan upptäckte Martin och jag den fantastiska möjligheten att kommunicera via sitt bankkonto. Överför pengar till din kompis och lämna samtidigt ett meddelande.

Tror det var Martin som började genom att alltid hitta på roliga beskrivningar när han betalade tillbaka pengar som han lånat. En dag stod man där med bankomatkvittot i handen och kunde läsa att en av intäktsposterna var ”Haschpengar”.

Jättekul.

Snart insåg vi att man som kund i Skandiabanken kunde överföra pengar mellan Skandiabankenkonton lika snabbt som man skickade mejl. På så vis kunde man skicka meddelanden till varandra. Transaktionen var gratis så länge man fick svar med samma mynt (ursäkta ordvitsen). Det intressanta med kommunikationsformen var att man dessutom kunde värdesätta sina meddelanden. Standardmeddelanden kostade en krona, men ville man visa sig generös kunde man ju alltid drämma till med en överföring på fem spänn.

Och så har vi det där med den begränsade textmängden. Att kommunicera via bankkonto är tufft. Här är det förbjudet med specialtecken. Dessutom är textmängden begränsad. Mellan banker kan det vara så lite  som 8 tecken. Inom Skandiabanken har man dock hela 30 tecken till förfogande.

Så vad väntar du på? Skaffa ett Skandiabankenkonto (det är gratis) och börja skicka meddelanden till mig 😉

PS: Kom å tänka på den här grejen i ett samtal med min svåger. Hans reaktion var att omedelbart logga in på sitt bankkonto och göra en stående veckovis överföring av en krona till en kompis, med hälsningen: ”Al Barakaat”…

Dagens spaning: Nollor, nollor och 50-åring

Papperstidningsläsare som jag är fick jag vid frukostbordet njuta av Malte Perssons bidrag till artikelserien ”Typiskt OO-tal”. Smart skrivet till formen, och faktiskt inte bara till formen. Visst har 00-talet varit nollornas decennium. Bush har onekligen varit nollornas konung och varit något av nollnoll-taletets absoluta nollpunkt.

Om ni inte är övertygande, här en lite elak exposé som Letterman visade i samband med att George Bush lämnade sin post.

 

Apropå nollor. Läste precis på Newsmill Uje Brandelius debattartikel om att Ulf ”Uffe” Lundell borde tacka nej till medaljen han ska få från kungen. Nej det är inte Uje som är nollan. Kul artikel tyckte jag, kul artikel tyckte de flesta läsarna (just nu är 58 procent ”glada” efter att ha läst artikeln”) men läser man kommentarerna hittar man nollorna. De rödbrusiga männen som känner blodsmak i munnen så fort någon skriver något ur ett vänsterperspektiv. Polpot! Statssocialism! Nordkorea skriker de i sina kommentarer, och man kan riktigt se hur fradgan rinner kring bokstäverna.
Har faktiskt aldrig sett någon som skrivit Chilekramare eller kvinnorösträttsmotståndare i samband med en debattartikel från högern. Högern har tydligen inget förflutet och deras lik i garderoben är begravda för länge sen.
(Funderar också på om det kanske är så att dessa män är så frustrerade över att få Uffe beskriven som en illojal men ändock vänsterman när de själva gillar honom… högern har ju väldigt ont om artister med högeråsikter (vad jag vet blev aldrig William Freestyle särskilt stor)).

Och så avslutar vi med 50-åringen.
Gjorde faktiskt ett fynd på en secondhandbutik häromdagen. Den perfekta 50-årspresenten. Sen slog det mig att jag måste vänta minst tre år innan någon jag känner fyller 50 och att jag fram till dess hinner glömma bort varför jag tyckte presenten var så himla kul. Är det någon som kommer på någon som fyller 50 snart så kan jag sticka dit och köpa den. Visst är den fin! Eller nåt.

 

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!
50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

Tina Fey regerar! (eller kanske snarare borde)

Sagt om komikern Tina Fey:
”Skulle jag få chansen skulle jag lämna min flickvän och gifta mig direkt”
”Hon är ett geni”
”Wow”
”Vi älskar henne” (sagt av flickvännen i citatet ovan).

 Hennes komediserie 30 Rock (till stora delar författad av henne själv) är lysande. När hon läste fejknyheterna Saturday Night Live var hon självlysande. Och så gör hon plötsligt ett gästspel i SNL och levererar en grym parodi på Sarah Palin. Jag såg det först i Fredrik och Andreas blogg, och har sedan dess sett det tre gånger. Och nu tror jag att jag ser det igen… 

 

För övrigt håller jag med Matt Damon. Att Sarah Palin nått den här positionen är läbbigt:

Tänk vad annorlunda allt hade varit om Barack Obama valt Tina Fey som sin vice president-kandidat!
😉