Etikettarkiv: tv

Fridaintervju, Bagisbloggpepp, Google Music, Kvartersregeringen och svaret på vad som hänt med det försvunna planet

internet, media o webb, , , , , , ,

Svenskar-med-hjärtan-av-trä----ETCKlockan 14:14: Min pappa mejlar och meddelar att han läst en artikel i artikel där Frida intervjuas om vår Hemstilat app.  Kul! Här är länken: http://www.etc.se/klimat/svenskar-med-hjartan-av-tra

Klockan 18:29: Får facebookmeddelande från en journalist som klurar på att starta något motsvarande Bagisbloggen i sin förort och vill ha tips. Kul! En utveckling jag verkligen har hoppats på. En blogg i varenda förort!

Klockan 20:02: Jag köper Google Musik Premium. Eller köper… det är ju gratis första 30 dagarna. Och hittills ser jag väl ingen jättestor anledning att lämna Spotify för denna tjänst (även om jag sparar 20 kronor i månaden). Fast jag gillar verkligen de spellistor jag lyssnat på hittills. Alla sammansatta av denna person >> gissningsvis Google-anställd?

Klockan 20:30: inser att Google även släppt sin filmtjänst i Sverige. Funderar på att skaffa Chromecast.

Klockan 21:34: tar en liten jobbpaus och kollar facebookflöde. Micke Hall tipsar om tjänsten Kvartersregeringen som hackats hop på ett hackaton i helgen. Kul tänker jag och rafsar snabbt ihop ett inlägg på Bagisbloggen >>

Klockan 22:10: Läser en bra teori om vad som hänt med det mystiska planet på G+.
Läs här >>

UPPDATERING:

Klockan 23:29: Min syster Anja skriver på Facebook: ”Anders Engström se vad ett bad i Flaten kan leda till.” Och kolla, det är ju min svåger Andreas på tv:

Bosnia-Herzegovina kan det här med stil och finess!

musik, , ,

Jaha, då har jag lagt två av månadens fyra tv-timmar på att se första semifinalen i Eurovision Song Contest. Länge frågade jag mig varför. Framförallt de gånger presentatörerna visade sig och ägnade sig åt någon slags märklig sexistisk ”du är världens snyggaste tjej, jag är en kort kille som är så himla nöjd med att få krama din midja i direktsändning”-dialog, mellan låtarna (för att inte tala om den avslutande knapptryckningsorgien). Men när sista låten spelades så fick jag faktiskt valuta för mitt flagranta tidsslöseri.

Sångaren i det bosniska bandet Regina kan ju faktiskt sjunga (även om jag inte förstår vad han sjunger) och låten har nerv. Men framförallt älskar jag scenkostymerna och koreografin. Stramt, återhållet, klassiskt, ja rent av klassigt. Så långt ifrån det bulgariska pekoralet man kan komma…

Vad tänkte bulgarerna? Vi kombinerar 80-tals-b-fantasy àla Krull med Prins Valiant, slänger i lite falsk operasång och total disharmoni… det borde väl gå hem i stugorna?

Fast vi svenskar var i och för sig inte så mycket bättre. En operasångare som mellan fina små arior flämtar fram några meninglösa fraser på engelska är inte direkt ett tecken på att vi är ett folk med stil… kanske dags att emigrera till Bosnien?

Öppna kanalen – mon amour

media o webb, , ,

Vid halv-elva-tiden igår låg jag och slözappade mellan tv-kanalerna. Skräp, skräp, skräp, Kunskapskanalen och så: taDAM! En gubbe med glasögon tittar rakt mot oss i sängen. Kanalen är Öppna kanalen. Kanalen där det levereras tv som går helt i tvärs med såväl public service och reklamkanalerna. Vi pratar amatör-tv producerad med själ och hjärta men ofta riktigt usel kvalitet och märkligt bildspråk. Men ofta väldigt direkt, utan krusiduller.

Öppna kanalen

Mannen som tittade oss i ögonen pratade om sin prostatacancer. Han var ordförande för föreningen Prostatabröderna som köpt tv-tid hos Öppna kanalen för att nå ut med sitt budskap. Hans budskap gick ut på att han, genom att inte följa läkarnas råd, genom att tänka själv och använda sin medicin på ett okonventionellt sätt, förlängt sitt liv med flera år. För den oinvigde var det inte helt begripligt. Gång på gång zoomade kameran in staplar som visade hans medicinering och återväxten av cancer.

Öppna kanalen 2

Men hans argumentering var övertygande. Inte minst när han lakoniskt lade till: Och som ni ser så avtar effekten. Jag håller på att gå in i resistensfasen. Snart är det dags för mitt möte med Sankte Per.
Och det är i det här läget  jag bestämmer mig för att hämta kameran. För killen illustererar sitt kommande frånfälle med ett filmklipp där man ser honom klättra upp på en stege. Hans möte med Sankte Per.

Jo, jag älskar verkligen Öppna Kanalen.

Och saken blev inte sämre av att de följde upp tv-sändningen från Prostatabröderna med ett par briljanta föredrag från TED om möjligt liv i yttre rymden och varför strängteorin kräver att det finns fler dimensioner än de vi kan se. Föredrag som för övrigt går att se helt gratis på sajten Ted.com.

Och faktiskt även Prostatabröderna utnyttjar internet som distributionskanal. Alla 32 filmerna som de knåpat ihop finns samlade här >>

Tv-seriens anatomi och ekonomi

film, media o webb, , , ,

 I min, och många andra webbjunkies värld, är tv-serier inte längre något man ser på tv. De tankas ner och avnjuts i den bärbara datorn, på tv:n via dator eller varför inte (som i mitt fall) projicerad med projektor på en 80 tum stor duk. Många hänger på låset och tankar ner de senaste avsnittet av en tv-serie så fort det senaste programmet visats ”over there”.

 

Firefly - skön men ack så kortlivad tv-serie
Firefly - skön men ack så kortlivad tv-serie

Frida och jag har fått smak för ett helt annat beteende. En form av tv-serie-arkeologi där man ger sig på att titta igenom en serie som har gått ett par år. Eller kanske ännu bättre en tv-serie som gått i graven och som av någon outgrundlig anledning bara fick leva en säsong eller två (säger bara Firefly). Varje tv-tillfälle ser man ett par avsnitt. Som mest kanske fem på raken.

 

Fördelen med denna arkeologiska metod är att man aldrig behöver sucka över cliffhanger-slut och den förhatliga ”to be continued”-skylten. Man behöver inte vänta en vecka för att se upplösningen, det är bara att klicka vidare. Inga tider att passa, bara lustfyllt se när man har lust, och hur mycket eller litet man vill.
 

En annan aspekt av att på några månader plöja igenom kanske 200 avsnitt inspelade under tio år är att man ganska snart förstår tv-seriens anatomi. Efter ett tag förstår man hur manusförfattarna, producenten och regissören tänker. För vår del har vi främst plöjt scifi-serier, och inom denna genre finns det en del knep och ekonomiskt tänkande som man som luttrad serial-tv-serial-viewer snart upptäcker:

 

1. Ojdå, förra avsnittet blev lite dyrt-syndromet..

Lades det en helvetisk massa krut på specialeffekter, gästskådisar och statister i ett avsnitt? Räkna då med att nästkommande avsnitt blir lite mer sparsmakat. Kanske återanvänds kulisserna från ett tidigare avsnitt. Ja, kanske hela avsnittet utspelar sig i högkvarteret vars kulisser används om och om igen. Låt storyn bara handla om några få av karaktärerna. Ju färre stjärnor som visas desto billigare blir det. Det här behöver inte vara dåligt. Det går att göra lysande tv med små medel. Allt som krävs är kreativa manusförfattare.

2. Manusförfattarna är på semester…

Dåligt blir det dock nästan alltid när man ägnar sig åt tv-seriebranschens absolut värsta besparingsknep: Flashbacks-avsnittet. Tittar man igenom en säsong av en tv-serie på en vecka eller två finns det inget mer förhatligt. Flashbacks-avsnittet är ett slags tv-seriens svar på pyttipanna. Hela manusförfattarstaben skickas på semester utom någon stackars praktikant som får hitta på ramberättelsen som ger oss ursäkten att få se tv-seriens stjärnor tänka tillbaka på vad som hänt under säsongen. Möjligtvis kan det vara underhållande för någon som glömt vad som hände i avsnitt som sändes för ett halvår sedan, men som serial-tv-serial-viewer har man dessa scener i allt för färskt minne. Dessutom är den taffliga ramberättelsen ofta usel. Nä, det här är det ultimata sättet för en producent att spara pengar, och ett bevis på att serien håller på att spräcka budgetramarna. Eller så sparar man bara in pengar till den stora finalen…

3. Le grand finale!
När säsongen börjar gå mot sitt slut (typ två avsnitt kvar på den 22 avsnitt långa säsongen), börjar det bli dags att brassa på. Det är himla viktigt att så här i slutet på säsongen få höga ratings så att tv-bolagsbossarna ger serien åtminstone en säsong till. Dessutom vill man hos tittarna ladda förväntningarna inför nästa säsong. Därför slutar ofta säsongen med en ruskigt spännande cliff hanger. I SF-världen ofta något i stil med: jordens undergång…
En cliffhanger som helt spelat ut sin roll för oss tv-seriearkeologer.

Teal'c - utomjordingen med Hollywoods suraste underläpp
Teal'c - utomjordingen med Hollywoods suraste underläpp

Ja, faktiskt har allt det jag beskriver nu spelat ur sin roll. En stor del av dramaturgin i dessa tv-serier är gjorda utifrån det traditionella tv-mediets förutsättningar. Dessa förutsättningar kommer att förändras radikalt de närmaste åren. Frågan är hur. Många laddar ner tv-serierna istället för att se dem live. Det innebär minskade reklamintäkter. Samtidigt gör bolagen fortfarande stora pengar på dvd-försäljning. Så pass stora att Stargate SG-1 (vilket är den serie vi plöjer just nu) lades ner efter 10 säsonger för att istället fortsätta som en serie filmer som släpps direkt på dvd. Hittills har två filmer släppts och det är inte omöjligt att de blir fler. Och dramaturgin i en långfilm är som bekant en helt annan än tv-serien. 

 

PS.
När man tittar igenom en tio år gammal tv-serie kan man också konstatera att det hänt en hel del med uttrycket och dramaturgin, genom åren. Återkommer nog till detta i ett framtida inlägg.

Bakelit tycker och tycker om allt från Settman, till häxor, kändisbarn, delicato, finanskris och köttbullar

fundering, media o webb, , , , , ,

Många gånger när jag klickar mig vidare på Twinglylänkar från artiklar hos DN, SVD, IDG mfl upptäcker jag att blogginlägget jag hamnat på bara är ointressant blaj, där artikelförfattaren lagt ner mer tid på att länka till diverse Twingly-anslutna än att verkligen tycka något av relevans. Tänkte idag genomföra ett litet experiment och tycka till en massa om sånt som skrivts de senaste dagarna. Jag tänker agera Twinglyhora… kort, koncist om både det ena och det andra.

 Settman-Sverige är det nya landet

I dagens tv-krönika i DN rackar Johan Croneman ner på Peter Settman, eller kanske framförallt på tv-kanalerna som låter denna tv-entreprenör som både agerar programledare och vd  tv-chef för produktionsbolaget Baluba, få väldigt mycket utrymme i tablåerna. Och visst kan jag hålla med Croneman. Svensk-producerad tv har blivit väldigt slätstruken och fegkommersiell. Och visst borde kultur-sverige ryta till. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför… varför inte låta tablåstyrd tv kväva sig själv i sina MMS-mätningar. De som är intresserade av nya idéer och radikala grepp har slutat titta på traditionell tv. Kvar blir bara de som gillar Settman.

Lek i skogen gör barn jämlika

Enligt forskaren Eva Ärlemalm-Hagsér kan vanliga lekplatser på förskolor förstärka könsrollerna. Det är bättre att gå ut och leka med barnen i skogen. Intressant artikel. Men frågan är om gå ut i skogen är lösningen, framförallt för barn till föräldrar som hakat på den gråa vågen och flyttat in till stan. Varför inte ge en massa pengar till ett gäng konstnärer som i samarbete med forskare får utveckla helt nya lekplatser? Könsneutrala lekplatser, det vore väl nåt?

Präster protesterar mot häxkonster på danskt zoo

Den kristna tidningen Dagen har snappat upp följande story:

”Flera präster i danska Ålborg protesterar mot att en häxa den gångna helgen tilläts uppträda på Ålborg zoo. Uppträdandet skedde i samband med en Halloweenunderhållning”. 

”- Att låta sina barn komma under inflytande av en erkänd häxa och låta dem styra ut sig med amuletter och häxbrygd är oansvarigt. Vi talat inte om en skådespelerska som klätt ut sig utan om en person som i många år praktiserat häxkonst och som tar dessa saker på allvar, säger prästen Vagn Folkerman till Nordjyske Stiftstidende.”

Jag håller med. Lika oansvarigt som att låta präster leda skolavslutningar. Religion är allvarligt och något små barn bör slippa tills de känner sig redo för vuxendopet.

Delicato stoppar tårtannons

Häromdagen skrattade Frida och jag gått åt Delicatos senaste reklamkampanj där de fortsätter ironisera kring Delicato-kakornas nyttighet. Tydligen skrattade inte snubbarna på livsmedelsverket. De gillar inte alls bilden på en tårta med ett florsockrat nyckelhål och texten ”Nyckelhålsmärkt”.

Ahhhhh. Kanske dags att införa en humormärkning. ”Obs! När vi skapade det här budskapet tänkte vi humor”.  (Förutom Svd har Sydsvenskan, skrivit om samma sak).

Femtio tusen skrev på isländskt upprop mot brittisk lag

Läst i DN idag om de stackars islänningarna som terrorstämplats av engelsmännen. Islänningarna har inte alls någon förståelse för att britterna tagit till anti-terrorlagstiftningen för att frysa isländska tillgångar i Storbritannien som en reaktion på oron över att brittiska sparpengar insatta på isländska sparbanker kan vara förlorade. Det är onekligen synd om islänningarna. Lurade av ett gäng giriga bankdirektörer och nu dessutom ”terroranklagade”. På sajten indefence.is har i skrivande stund 56902 islänningar skrivit på upproret. En ansenlig del av landets befolkning. Hela frågan får mig att än en gång grunna lite över det rasistiska terroristbegreppet. När blåögda islänningar håller upp plakat där det står ”Mr Brown, ser jag ut som en terrorist?” Kan man inte låta bli att ställa motfrågan: Hur ser en terrorist ut? Och vem är terrorist?

Det verkar onekligen som att ett gäng blåögda islänningar i bankirkostym har satt ett helt samhälle i skräck…

SURI TALAR UT

Är det inte fascinerande med de här tidningarna som har anställda journalister vars främsta jobb är att hitta på bildtexter till inköpta paparazzibilder. Här ett riktigt lågvattenmärke från Veckorevyn. Paparazzibilder på Tom Cruise och Katie Holmes 2,5 åriga dotter Suri…

Snabba jyckar belönas med köttbullar
Okej, kunde inte låta bli. Trelleborgs Allehanda använder Twingly och den här rubriken var fin. Hoppas köttbullarna smakade.

Tina Fey regerar! (eller kanske snarare borde)

kul, media o webb, , , , ,

Sagt om komikern Tina Fey:
”Skulle jag få chansen skulle jag lämna min flickvän och gifta mig direkt”
”Hon är ett geni”
”Wow”
”Vi älskar henne” (sagt av flickvännen i citatet ovan).

 Hennes komediserie 30 Rock (till stora delar författad av henne själv) är lysande. När hon läste fejknyheterna Saturday Night Live var hon självlysande. Och så gör hon plötsligt ett gästspel i SNL och levererar en grym parodi på Sarah Palin. Jag såg det först i Fredrik och Andreas blogg, och har sedan dess sett det tre gånger. Och nu tror jag att jag ser det igen… 

 

För övrigt håller jag med Matt Damon. Att Sarah Palin nått den här positionen är läbbigt:

Tänk vad annorlunda allt hade varit om Barack Obama valt Tina Fey som sin vice president-kandidat!
😉

Peter Stormare blåser SVT och Imperiet på samma gång…

media o webb, musik, , , , ,

Vi känner så väl igen det från amerikanska talkshows. Letterman håller upp en pinfärsk cd, berättar när den kommer ut och släpper sedan bandet upp på scenen, eller välkomnar dem till soffan. Är det en filmstjärna sker det alltid i samband med premiären för en ny film. En platt-tv åker fram och det visas ett kort klipp och programledaren berättar att det här kanske är världens bästa film.

Häromdagen såg jag en repris av svt-programmet Videokväll hos Luuk. Gäst var Peter Stormare. En ganska stiff tillställning som avslutades med säsongens nya moment: ”En fruktansvärt bra låt”. Tanken är att eftertexterna ska rulla medan gästen trallar med i låten som förändrat honom/henne för alltid. Peter Stormare väljer låten ”Las Vegas” av Martin Stenmark. Jaså, tänkte jag, en sån skitlåt. Och sedan gör jag kopplingen berättar Stormare varför han gjort sitt val. Killen har valt den här låten för att göra reklam i svensk tv för showen Ladies Night. En show där manliga män (Stormare, Stenmark och Henrik Hjelt) uppträder för en publik bestående av enbart kvinnor.

Inte nog med att killen offrade möjligheten att sjunga en låt som han verkligen gillade, idag insåg jag att killen hade fler pr-jobb på sin agenda. Idag läste jag nämligen recensionen av dvd-produktionen ”Här föll Imperiet”, en inspelning från rockgruppen Imperiets sista liveframträdande innan splittringen.  Lägligt nog filmad av: Peter Stormare, och givetvis med som ett av de klipp Peter Stormare valt ut till programmet.  ”Exklusiva bilder som aldrig visats förut”, påade Kristian Luuk inslaget. Han sa inte:  ”Hela konserten kommer snart ut på en dvd och går att köpa i en butik nära dig.”  Men det var troligen det Peter Stormare tänkte, och kanske han rent av sa, men det uppenbara reklambudskapet försvann i sånt fall i klippningen. Det tråkiga i sammanhanget är inte att Stormare smög in reklam i en reklamfri public service-kanal. Det tråkiga är att det inte alls var människan, ja inte ens artisten Peter Stormare vi fick se som gäst hos Kristian Luuk. Det var pr-mannen.
Och kanske var det därför programmet blev så platt?

Under dagen fick storyn om Imperiet dessutom ytterligare en tvist. Tydligen är inte Stormares gamla Imperietkompisar alls särskilt förtjusta över hans film. De uppmanar fansen till bojkott, med motiveringen att kvaliteten är usel. Och idag bestämde sig bolaget Playground Music för att stoppa dvd:n.

Sorry, Stormare. Kanske borde du ha lagt ner mer tid på att sälja in dina projekt till dina gamla polare i Imperiet istället för att sälja in det till svenska folket i SVT. Sell out!