Simon Arons och Daniel Sjöholm mfl tjatar om att jag, och andra ska vara med i ett experiment: Lämna Facebook för en vecka och använd bara G+. Tanken är intressant, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: Varför. Varför ska jag enkom ägna mig åt ett socialt nätverk där jag visserligen har en massa vänner, men där nästan ingen av dem är aktiv. Har heller aldrig riktigt förstått mig på de som från en och samma tjänst uppdaterar ett gäng sociala nätverk samtidigt. Att posta samma sak till Twitter, Facebook, Linkedin, mfl känns mest som ett sätt att posera. Ett ängsligt försök att synas på alla platser samtidigt, utan egentligen bli engagerad i någon. De gånger jag själv använt mig av denna funktion (exempelvis från Tweetdeck) har det handlat om ren reklam. Exempelvis för ett inlägg jag skrivit på Bagisbloggen eller liknande.
Nej, ju mer jag tänker på det ska man bara använda ett socialt nätverk om det ger något socialt tillbaka. Och alla tjänster har sina förtjänster. Posta rätt sak på rätt plats, helt enkelt.
Tycker du att detta inlägg är långt kan jag avslöja att det höll på att bli än längre. Jag började med att avhandla alla kommunikationsformer utöver det personliga samtalet, men efter att ha skrivit några tusen tecken om epost beslutade jag mig för att begränsa mig till de så kallade ”sociala tjänsterna”. Så här kommer en redogörelse för min relation till, mitt sätt att hantera och min värdering av tjänsterna: Facebook, Twitter, G+,  Pinterest, Linked In, Yammer och bloggar. Sparar resten till ett annat inlägg.

FACEBOOK

www.facebook.com/anders.engstrom 

Den 4 juli 2007 taggade Alfred Ruth mig i ett foto på Facebook, och därefter eskalerade min användning av ”fejjan” år efter år. Från början var det mest kollegor som hoppade på tåget, men sakta men säkert vidgades vänkretsen och för varje ny våg av nya användare blev Facebook alltmer intressant. Facebooks stora styrka idag är att en stor del av mina riktiga vänner faktiskt finns där. Att jag underhåller en relation med dem även när vi inte träffas. På många sätt känns det lite som en revansch för alla de där åren då folk upplevde att de hade koll på mig via denna blogg, samtidigt som jag inte hade samma koll på dem, eftersom de aldrig skaffade eller underhöll en blogg.

Samtidigt kan jag konstatera att jag i mitt Facebookanvändande utvecklat en ny vänkrets. Många vänner som jag innan Facebook inte alls hade särskilt mycket utbyte med har jag numera umgänge med nästan dagligen. Orsak: Vi tillhör kategorin som ger och ger tillbaka. Kategorin som inte bara smygtittar på andras liv utan lägger sig i och lägger ut. Det är samma typ av människor som jag lärde känna när jag hängde på exempelvis Skunk.nu eller Dagbok.nu och allt vad det hette. Fast skillnaden nu är att det är vänner ur min vänkrets, och inte tidigare totalt okända människor, som plötsligt spelar en större roll i mitt liv.

Istället för mejl
En annan intressant utveckling de senaste åren eller kanske året, är att Facebook alltmer tagit över den direkta kommunikationen. Istället för att dra iväg ett mejl eller ett sms drar man iväg ett Facebookmeddelande. Sms är visserligen fortfarande mer effektivt, men personliga mejl har blivit en förrädisk kommunikationsform. Hur ska man vara säker på att någon faktiskt kollar sitt gamla Hotmail-konto?

Det senaste halvåret har Facebook blivit allt viktigare för mig som ett verktyg för att umgås med min omgivning IRL. Till stor del är detta ett resultat av att jag numera är Facebook-kompis med en massa grannar. Istället för att knacka på dörren och be om en deciliter socker kan jag numera ställa frågan på Facebook och genast få reda på ett gäng grannar som är hemma och har socker på lager. Fantastiskt!

Min Facebookstrategi: Så länge det här är nätverket mina vänner använder kommer jag att förbli Facebook trogen. Här är jag mest aktiv och delar med mig av mer personliga saker (dock inte de mest personliga). Funderar på att göra det hela ännu mer inriktat på släkt och vänner och stryka en del gamla jobbkontakter (som jag idag inte har någon som helst relation till). Ett stort minus: det finns fortfarande de som vägrar Facebook 😉

 

TWITTER

www.twitter.com/bakelita

Min relation till Twitter är ambivalent. Startade ett konto 2008 efter att ha använt den finska motsvarigheten Jaiku ett tag. Egentligen var jag mer förtjust i Jaiku med sitt trådade upplägg och det var riktigt berikande att hänga med alla andra internettare i ”Jaikububblan”. Men så blev Jaiku uppköpt av Google (som senare plockade in några idéerna i Buzz som aldrig tog fart, lade ner Jaiku och förvandlade det till en open source-plattform) och vi var många som var lite vilsna. Svenska Bloggy var ett piggt alternativ, men Twitter växte brutalt och blev i mitt liv något jag då och då återvände till när jag kände att jag hade lite tid över, och något jag på senare tid använt allt mer som ett verktyg och komplement till Facebook. Här några saker som gör Twitter fantastiskt:

1. Hashtags: När studenterna revolterar i Iran, när kärnkraftsverken havererar i Japan eller folket gör uppror i Egypten skapas snabbt unika hashtags (”etiketter”) som man kan följa i sin webbläsar/twitterklient. Och plötsligt har man direktrapporter som slår det mesta i mediaväg.

2. Den direkta kanalen: Via Twitter kan kända profiler (politiker, artister, journalister mm) nå ut med sitt budskap/idéer direkt, utan att filtreras av media. Inte nog med det: Du som läser flödet kan ge direkt feedback och rent av få ett svar.

3. Omvärldsbevakning: Jag använder själv Tweetdeck där jag har några kolumner med sparade sökningar, dels på ord men också hashtags. Ett bra tips för er som bevakar vissa ämnesområden.

Min Twitterstrategi: 
1. Bara posta när jag har något relevant att säga offentligheten. Inga ”oj det snöade idag”, utan snarare länken till sajten som berättar varför det snöar.
2. Ge twitterkärlek: retweeta bra grejor man läser och svara på frågor.
3. Fortsätta använda Twitter som sökverktyg.
4. Kanske börja använda mitt bagisbloggen-konto på allvar för att använda som direktkanal gentemot läsarna.

 

G+ (Google+)

plus.google.com/u/0/104925382525320728565/

Det finns så mycket jag gillar med Googles Facebookutmanare (kanske framförallt efter den senaste omgörningen). Idén att sortera upp kontakterna i olika cirklar är exempelvis smart (och har delvis kopierats av Facebook om än inte lika tydligt), och jag som Android-användare har en fantastisk möjlighet att lägga upp bilder eftersom allt jag fotar med mobilen synkas automatiskt med sajten. G+ är  en riktigt smart blandning av Twitter och Facebook där man kan vara såväl offentlig som privat på ett väldigt tydligt sätt (finns numera också möjligheter i Facebook att prenumera på folks offentliga inlägg, men vem gör det?).

G+ har dock några stora problem där det störst är att ytterst få av personerna jag placerat i min väncirkel använder den. Dagligen lägger folk till mig i G+, men det är för mig helt okända följare och många av dem har nog bara lagt till mig eftersom jag råkar ingå i en cirkel som någon person delat med sig av. En majorit av dessa är män och de flesta verkar hålla på med teknik- och datorer.
G+ har onekligen potential men hur i helsike ska jag övertala alla mina Facebookvänner att gå över? Och vill jag det?

Min G+ strategi:
Just nu postar jag mest offentliga grejor, ungefär samma saker som på Twitter. Händer att jag delar med en bild eller så till min vänkrets, mest på pin kiv, och för att hänga med på hur G+ fungerar. På G+ kan jag också hitta en del intressanta teknik/dator-länkar. Och så kommer jag givetvis fortsätta att g-plussa bra saker jag hittar.

 

Pinterest

pinterest.com/anders_engstrom/

Om G+ hittills mest verkar ha attraherat män har sociala medier-raketen Pinterest haft större framgång bland kvinnor. Själv blev jag inbjuden av min svåger Anders Arnqvist i början av sommaren (juni 2011) och har lekt en del med tjänsten. Till första numret av Hemstilat skrev jag en artikel om olika online Moodboards där Pinterest var en av dem (kanske en av Sveriges första tryckta artiklar om tjänsten…?), och det är väl lite av en moodboard, scrapbooking-tjänst där du samlar på dig inspirerande bilder och delar med dig till omvärlden. Fantastisk för folk i kreativa yrken som letar inspiration. Också ett sätt att visa upp sin goda smak för omvärlden 😉

Min Pinterest-strategi:

Har inte riktigt kommit på vad jag ska använda Pinterest till. Jag pinnar lite sporadiskt och håller koll på tjänsten. Min fru som driver den supervisuella och framgångsrika bloggen Kurbits.nu kan däremot ha riktig nytta av sajten. Dels kan hon hålla koll på saker folk gör, men också marknadsföra sin blogg via Pinterest, och folk kan pinna grejor från hennes sajt.

 

Linked in

www.linkedin.com

Nej, jag hänger inte på Linked in. Nästan ingen hänger på Linked in. Även om det går. Här går åtminstone jag in några gånger per år, uppdaterar eventuellt min cv, tackar ja till några ”invitations”. Linked in har potential när man söker folk, framförallt utvecklare, och det är ett bra sätt att bygga karriär för folk som gärna jobbar internationellt. Tänker då och då att man borde ställa en fråga till sitt nätverk, men har aldrig kommit till skott (och inte särskilt många i mitt nätverk heller).

Min Linked in-strategi:
Status-quo.  Ett besök i kvartalet är nog min strategi.

 

Yammer

 www.yammer.com

Yammer är ett slags Facebook för företag. Blev medlem för en månad sedan och med bara ett syfte: internkommunikation på IDG:s utvecklingsavdelning. Ett sätt att berätta för de andra vad man håller på med, hålla koll på vad de gör och samtidigt ha lite tidskoll när man räknar sina timmar i olika projekt.

Min Yammer-strategi:
Så länge jobbet fortsätter med Yammer, fortsätter jag med Yammer.

 

Instagram

instagr.am

För en vecka sedan köpte Facebook Instagram för 1 miljard dollar. 1 miljard dollar för en tjänst med en gratisapp som låter dig 1) ta en bild, 2) skriva en rad, 3) lägga på ett filter och 4) posta den så att den kan ses av dina vänner som sedan kan kommentera och gilla den. Smidig tjänst och jag förstår attraktionskraften.

Min Instagram-strategi:
Använder mest Instagram som ett sätt att posta bilder till Facebook eftersom det är någon bugg i min telefon som gör att överföringar av bilder från vanliga kameran kraschar 😉
Men visst är det också lite kul att kolla in kompisarnas bilder. En del är fantastiska!

Bakelit.com – den personliga bloggen

www.bakelit.com 

Och så har vi bloggen du läser nu. En blogg som har funnits i olika former sedan 1999. En gång i tiden fyllde den verkligen en social funktion. Jag var med i ett nätverk av bloggare som gick in på varandras bloggar och kommenterade varandras inlägg. Jag dokumentera mitt sociala liv, ja det var jag som dokumenterade hela bekantskapskretsens liv. De hände att folk ringde mig och undrade varför jag inte lagt upp några bilder från den senaste festen. Eller: Hallå varför var det inga bilder på mig? Problemet med att driva en blogg på detta sätt är att bloggen var helt offentlig och därför krävdes hela tiden ett ännu större mått av självcensur än på exempelvis en sajt som Facebook.
För min del har den personliga bloggen numera bara blivit ett andningshål för att skriva av mig. Skriva lite längre eller skriva om något som inte passar någon annanstans och inte på min mer seriösa blogg Bagisbloggen.se (som har en inriktning och målgrupp). En intressant utveckling är att folk i allt mindre utsträckning lämnar kommentarer i bloggar. Kanske för att många bloggare också postar en länk till inlägget i exempelvis Facebook och istället får en kommentar där?

Bryt gärna denna tråkiga trend, nu när jag lagt ett par timmar på detta mastodontinlägg, och ge er syn på saken!

Dags att bryta, gå och lägga sig, men först kanske en sväng förbi Flickr, Reco.se, Youtube och andra sociala nätverk som försummats på sistone.