App-angst -dags att marknadsföra världens snyggaste app

övrigt, ,

Igår bjöd Apple på ett gäng mjuka paket i samband med öppnandet av utvecklarmässan WWDC. Mest spännande var lanseringen av det nya programmeringspråket Swift som kommer att göra utvecklandet av iOS-appar roligare och mer givande. För egen del gav dock alla nyheter mig mer ångest över att vi i höst får se iOS8, vilket får mig att inse att sista juli går vårt avtal med Mag+ ut och varken jag eller Frida har haft ork att pusha Hemstilat-kollektivets fenomenala app Wood – the core of Scandinavian Design. Istället har Frida ägnat sig åt sin bok: till tryck nästa vecka! och jag har bloggat om Sverigedemokrater och annat…

wood_i_paddastor_2-630x389

Nä nu är det marknadsföring av appen som gäller. Några idéer jag tänkt undersöka de närmaste veckorna:

-Sänka priset… jag inser att 22 kronor märkligt nog anses väldigt dyrt i appsammanhang.
-Köpa google adwords… enda sättet att få folk att köpa en app till sin ipad är att de klickar sig direkt in i appstore.
-Facebook-annonser? Vet ej.

Någon som har någon annan briljant idé?

Kanske ladda ner appen och berätta för alla hur bra den är?
😉

Hur ska vi integrera hatarna?

media o webb, ,

Har precis läst min dagliga dos nätkommentarer. Alla dessa män (i alla fall utger sig 95 procent av dem för att vara män) som tycks leva i ett parallellt universum där alla etablerade media är ohederliga och journalister är ondskans hantlangare som medvetet vrider alla artiklar för att dölja den stora sanningen. Det spelar ingen roll hur många källor en journalist har, hur grundlig research journalisten gjort, eller hur nyanserad hen är: såvida den inte skriver nyheter som passar ihop med dessa kommentatorers trossatser är journalisten köpt, kommunist eller miljömupp.

Skrev jag förresten ”hen”. Se där: en galen extremfeminist som inte fattar att naturen är uppdelad i  ”hannar” och ”honor”. Där hanens roll är att jaga liberala offer i kommentarsfälten och honans roll är att fixa maten.

Själv tillhör jag ju de där vidriga PK-kräken som tycker det är mer korrekt att åtminstone försöka lyssna på folk och därefter svara, och som går igång på fraser som att alla människor har lika värde. Ja till och med de där som härjar i kommentarsfälten. De som hatar sig blåa i ansiktet kväll efter kväll. För visst är väl de också människor?

Kvar står frågan: Hur gör vi för att integrera dem i det svenska samhället?

Sandviken visar vägen – utan invandrare stannar samhället

övrigt, , ,

Det stora problemet för många av Sveriges kommuner är inte de som flyttar in. Det är de som flyttar ut. I Sandvikens kommun har man fattat galoppen, och dessutom fått siffror på att invandring till kommunen genererar pengar. Enligt en rapport från revisionsbolaget PWC i mars i år, uppmärksammat av DN igår, genererar ”de utrikesfödda” en vinst på en halv miljard för kommunen det studerade året (2012). På fredag, nationaldagen, välkomnar Sandviken 277 nya svenska medborgare vid en ceremoni. På kommunens hemsida kan man läsa:

– Även om huvudanledningen till flyktingmottagningen har rent humanitära skäl så är det positivt att invandringen också samhällsekonomiskt är en tillgång för oss i Sandviken. Vi är alla vinnare i ett tolerant och människovänligt samhälle som tar tillvara individers utvecklingsmöjligheter och engagemang, oavsett vilken bakgrund man har. En god samhällsekonomi går med andra ord att förena med att samtidigt erbjuda skydd för vuxna och barn som flyr från krig och övergrepp, säger Leif Jansson, förvaltningschef på Arbetsmarknads- och trafikförvaltningen.

I DN-artikeln ger samme Leif Jansson en intressant svar på DN:s fråga:
”Menar du att ju större invandring, desto bättre ekonomi?”

– Det är inte fråga om hur mycket. Migrationen lever sitt eget liv och regleras av saker som tillgång på bostäder och arbete. Att reglera den är fel. Titta på Finland som har en betydligt sämre tillväxt än Sverige. En av orsakerna till det är att de har och har haft för lite invandring.

I Sandvikens stadshus finns två ledamöter från Sverigedemokraterna som borde ha synpunkter på denna utredning. Tyvärr kunde den ena inte, enligt DN-artikeln, kommentera rapporten och den andra fick de inte tag i. Om DN-reportern får tag i den andra, eller kanske får den första att vilja prata politik har jag förslag på några frågor:

1. I ert kommunvalsprogram för Sandviken 2010 skriver ni att ni vill ”säga upp avtalet med migrationsverket för att istället hjälpa många verkliga flyktingar i dess närområden”. Vad menar ni med det?

2. I samma kommunvalsprogram står det ”ha mindre mångkultur, mer välfärd”. Vad menar ni med det?

3. Rapporten från PWC tycks visa att det inte verkar finnas ett omedelbart samband mellan mindre mångkultur och mer välfärd. Hur tänker ni när ni gör den kopplingen?

Dessa två invandringskritiskapunkter ligger på plats 7 och 8 i ett 14-punktersprogram. Läs hela programmet här >>

Dagens nyord: Fasadlycka, fasadlycklig

fundering, ,

Ni vet de där människorna som varje gång man möter dem alltid är så positiva och glada? De där som aldrig tycks ha en dålig dag, som skiner upp så fort de träffar en annan människa. En del av dem är säkert så där glada, men så har vi de där som medvetet, eller omedvetet är offentligt glada, som visar en glad och lycklig front, på Facebook, Twitter och i verkliga livet.

Vi pratar om de fasadlyckliga och den bedrägliga fasadlyckan.

För egen del använde jag ordet för första gången idag. Men givetvis är det inte helt oanvänt, dock ej etablerat. Räknar man bort några artiklar där fasadlycka handlar om lyckan om att få till fasaden på ett hus har vi sju exempel mellan 2008 och nu.
Här är de:

”En drog för de fasadlyckliga,
de som aldrig behövde berusningens frihet”

Ur dikten Religion av för mig tidigare okände poeten Tommy Vähä-Rainio. (datum: maj 2008)

”Fast vi börjar visst bli proffs på fasadlycka.. Om det nu är en bra egenskap..”

Bloggen ”The story of Kela”. (datum: 6 juli 2009)

Det är bra. (Jag får ursäkta mitt lyckobloggande, egentligen bör en bloggare hålla sig mitt emellan lycka och sorg hela tiden – man ska inte vara för glad: ”visar bara upp sin fasadlycka hela tiden” eller för ledsen: ”tror hen vi vill veta allt om hens sorger?!?!?! Cheer up you! Småpotatis!”. Nu är jag odrägligt glad.)

”Hanna” i sin blogg Helh. (datum: 13 februari 2011)

Men man måste fråga sig från vilken position det formuleras. Själv en omvänd klassresenär känner jag alltför väl igen mig i brevskrivaren: det handlar längst därinne inte om avund, eller missunnsamhet, utan om en ledsnad inför Felix uppkomlingens fasadlycka och lika faktiska som bedrägliga välstånd. Som hon, den omnipotenta, måste rasera. Och korrigera.

Jan Karlsson recenserar Christine Falkenlands bok ”Sfinx” i Kristianstadsbladet.  (datum: 24 augusti 2011)

 

Cissi Wallin på Twitter. (datum: 22 november 2012)

Så…tillbaka till ämnet: Jag känner helt igen mig i det du skriver och tycker att det verkar väldigt vanligt. Att det är lite tabu att prata om, tillsammans med dagens fasadlycka, gör att man känner sig mer ensam än vad man antagligen är.

Signaturen ”Upplevelse” i en intressant tråd på Familjeliv där pappor diskuterar tabuämnet att inte känna så mycket när man får veta att man ska bli pappa. (datum: 3 april 2013).

Oktober var ett gasmoln av giftiga impulser. Jag skolkade efter överenskommelser. Jag kunde sitta i timmar på skolans vindsrum och gråta mig torr. Jag somnade alltid gråtandes. Utåt var jag förstås alltid skimrande av fasadlycka. Samtalen med honom ökade. Dagligen upprepade jag mig: ”Jag vill inte leva”. När han sa ”Jag vill inte ha en värld utan dig” stirrade jag bara på honom. Min blick var redan död.

Tja Jossan, privat blogg. (datum: 2 januari 2014)

Minns ni Maria Abrahamssons bröst?

media o webb, , ,

Ni kanske har läst om den moderate riksdagsledamoten Maria Abrahamssons kroppshån på Twitter häromdagen, apropå en bild i grodperspektiv i Dagens Nyheter där du ser Isabella Lövin och Åsa Romson flankerad av Peter Eriksson och Gustav Fridolin:

Hon fick givetvis kritik, och en direkt fråga från Socialdemokraternas Ylva Johansson varpå Abrahamsson svarade:  

Tio timmar senare kom pudeln:

Pinsamt? Javisst. Julia Skott skriver för ETC att det här visar att hon har brist på såväl fantasi som argument. Att kroppshån är något man tar till när man inte har något bättre att komma med. Och visst kan det ligga något i det.  Men är det hela förklaringen till Maria Abrahamssons beteende? Eller kan det också vara så att Maria Abrahamsson är sjukligt kroppsfixerad? En person som mår dåligt av att se valkar på såväl sig själv som andra? Det är inte första gången hon plockar upp mobilkameran, fotar en bild i en papperstidning och kommenterar någons rondör. I februari plåtade hon en bild från Aftonbladets pappersupplaga föreställande Karl-Petter Thorvaldsson och Stefan Löfven med kommentaren: ”Hakor som triumferar”.

Själv har jag ett outplånligt minne från Maria Abrahamssons tid som ledarskribent på Svenska Dagbladet… Minns ni bröst-debatten? I augusti är det tio år sedan ledarartikeln kom ut där Abrahamsson intervjuade hjärnforskaren Annica Dahlström med ambitionen att visa att det visst fanns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, samt att ”elitfeministerna” är ”den lilla grupp kvinnor som befinner sig på den yttersta delen av normalfördelningskurvan, och vars hjärnor är mycket maskulin”.  Den kommande bok som det pratas om i intervjun ”Könet sitter i hjärnan”, kom ut tre år efter artikeln skrevs och sågades samma år av andra forskare i en genomgång på DN debatt ”Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll”.

Det var en ganska märklig ledarartikel Maria Abrahamsson skrev den 4 augusti 2004, men märkligast av allt var den häpnadsväckande avslutningen:

Till sist, en kanske lite udda fråga, men när jag låg i Lund noterade jag att tjejerna som läste
matematik som regel var mer plattbröstade än de som studerade t ex moderna språk. Var det en ren tillfällighet?
– Nej, det tror jag inte. Matematisk begåvning hör ihop med viss testosteronpåverkan under graviditeten, till denna graderade maskulinisering hör även mindre ”fruktbarhet”.
Förklarade Annica Dahlström, och gav mig anledning att fundera på varför jag i slutbetyg bara fick en tvåa i matte.

 

Gubbtröttman slår till

fundering, ,

I morse på tunnelbanan skrev jag följande korta inlägg på Facebook:

Hej alla gifta heterosexuella kvinnor och homosexuella män därute. Börjar er ”gubbe” bli en riktig gubbe/stofil innan han fyllt 40? Skilj er. Efter 40: påpeka det, spä på hans medelålderskris och ge honom en andra chans.

Varför skrev jag så här? Inte helt glasklart uppenbarligen för ganska snart fick jag meddelande från en vän som tolkat det som att jag skilde mig från min fru via Facebook, och att det inte var så lämpligt.  Och kommentarerna under mitt inlägg bjöd på flera motstridiga tolkningar av mitt budskap.

Egentligen var det hela väldigt okomplicerat. Jag har de senaste dagarna gått och irriterat mig på en ytlig bekant i mitt Facebookflöde som är sjukt fokuserad på att klaga över alla som bryter mot diverse regler, och som överhuvudtaget beter sig hemskt mycket som en 60-årig gubbe som är övertygad om att han har rätt och resten av världen har fel.

Imorse tänkte jag: Vafan, den här killen är ju inte ens fyllda 40. Hur kommer han vara när han är 40? Hur kommer han vara när han är 50? Och istället för att skicka ett meddelande till hans fru med budskapet: Skilj dig innan det är försent, avreagerade jag mig med ett öppet inlägg på Facebook.

Kanske lite barnsligt, jag vet. Men det är ett av mina sätt att försöka hålla gubbigheten stången. Och lyckas jag inte Frida: ge mig en varning. Och skärper jag mig inte: skilj dig!