Etikettarkiv: #blogg100

100 dagars bloggande och inlägget über alles

Den 1 mars, för 100 dagar sedan påbörjades bloggutmaningen Blogg 100. Pretentiös som jag är inledde jag med en programförklaring där jag sammanfattade mina förväntningar på mig själv, och er som läsare samt vad ni hade att förvänta av mig. Så här i efterhand kan jag till min glädje konstatera att jag levererade på alla punkter (inklusive inlägg om  meningen med livet), utom en: Jag har varit urusel på ”få koll på nya bloggare och knyta lite kontakter med gamla”. Jag har helt enkelt inte hunnit med. Däremot har jag faktiskt återknutit bekantskapen med Twitter som jag ”haft” sedan april 2007, men bara använt sporadiskt fram tills nu.

Jag hade också förväntningar på er läsare. Men så här i efterhand kan man konstatera att merparten av mina inlägg hade ganska lite av den varan. Fram till den 21 maj låg det dagliga besökareantalet på mellan 27-143 besökare per dag… sen hände något:

hela_blogg100

 

Ni ser den där puckeln. Det var när jag skrev inlägget om bilderna i Sverigedemokraternas partiprogram. Dagen efter berättade jag om efterspelet. Hur inlägget blev dagens nätsnackis och här nedan tänkte jag bjuda på lite fler intressanta siffror om detta inlägg.

21_22sa

 

 

Här ovan ser ni trafiken under de två dygn då Bakelit peakade. Jag lade upp inlägget strax efter midnatt och redan klockan 7:00 hade jag mer trafik än en normal dag. Klockan 8:00 var det cirka 1500 nya besökare i timmen, för att peaka vid klockan 14 med 3127 besökare. Som ni ser är det en svacka mellan klockan 10-14, vilket beror på att sajten var överbelastad eftersom jag inte hade sidcachning påslagen.

Som jag skrev i ett inlägg den 22:a (ett inlägg som för övrigt stod för 2374 av dessa två dygns 52894 sidvisningar) var det många medier som hakade på avlöjandet och många av dem länkade generöst direkt till blogginlägget. På det stora hela bidrog stod dock detta bara för 18 procent av trafiken.

TRAFIK FRÅN NYHETSSAJTER:

medier

Får erkänna att jag är lite förvånad över att DN utmärker sig så mycket i statistiken. Inräknat mobiltrafiken stod de för över 40 procent av den trafik som kom från nyhetssajter. Sveriges största nyhetssajt Aftonbladet hamnar på andra plats och bjöd på 957 besökare. Kanhända säger det här något om DN:s läsare som inte nöjer sig med en rewrite utan vill läsa mer från källan till nyheten? Att IDG.se hamnar så högt upp på listan beror på att jag skrev en artikel den 22:a åt PC för Alla där jag berättade hur jag gjort när jag sökt bilderna (och orsaken till att jag skrev den, är att jag jobbar på IDG, och faktiskt tidigare har varit redaktionschef på just PC för alla. Expressen som skrev en riktigt bra artikel i ämnet syns inte i statistiken eftersom de aldrig länkade till inlägget. Kanske bidrog de till de 17,58 procent som hamnat i kategorin som Google kallar ”direkt trafik”.

TRAFIK FRÅN SOCIALA NÄTVERK:

Majoriteten av alla besökare dessa två dagar tog sig dock in på sajten via sociala nätverk. Ja hela 63,75 personen fick länken från någon i sitt sociala flöde och besökte sajten. Som ni ser nedan är den absoluta jätten i sammanhanget Facebook:

socialanatverk

Förkrossande 88,79 procent av trafiken från sociala nätverk kom från det sociala nätverket Facebook. Twitter tvåa med 10,69 procent av den sociala trafiken.

SLUTORD

Efter dessa två intensiva dagar föll trafiken successivt för att nu ligga på runt 100 besök per dag. Ordningen är återställd 😉 Bakelit puttrar på som förr. Det ska bli väldigt intressant att se vad longtail-effekten av detta blir. Kommer inlägget om SD:s bilder bli populärare än mitt gamla inlägg om vita tatueringar på sikt?

För egen del blev hela karusellen kring inlägget en tydlig illustration över hur nyhetsflödet i Sverige funkar. Min nyhet var en så kallad ”endagars”. Jag lade upp den på natten, och fram till cirka 18 på kvällen var den en intressant nyhet. Därefter klingade intresset av. Svd och Aftonbladet TV som gjort intervjuer valde att inte följa upp med artikel eller inslag. Nyheten var död.

En annan intressant aspekt är hur starka sociala nätverk är för att sprida en sådan här nyhet. Visst har exponeringen i media sannolikt varit betydligt större än de runt 47 000 som besökte källan till avslöjandet, men väldigt många har via sociala medier hittat nyheten utan medias inblandning.

Vad har då jag tjänat på detta? Kanske mina ”12 hours of internet fame”. För inte är det pengar i alla fall. Min enda google-annons (som jag mest har där för skoj skull) inbringade dessa två dygn: 10 kronor och 28 öre! Tack till er 6 personer som klickade på annonsen!

Nu är utmaningen blogg100 över för den här gången. Jag har en hel del idéer på inlägg på lager, men kommer nog trappa ner nu till förmån för en annan blogg som ligger mig varmt om hjärtat: Bagisbloggen.se. Men vem vet.

Tack för den här tiden! På återseende!

Det svåra 99:nde inlägget

Idag är dag 99 av 100 i utmaningen Blogg100. Jag är aptrött. Rent ut sagt urblåst efter en vecka som peakat mer än en gång. När jag satte mig ner framför tangentbordet för tio minuter sedan snurrade tankarna runt.  Vad har jag för bloggvirke egentligen?
Jag såg på Facebook att ett gammalt Youtubeklipp dykt upp igen. Det där fantastiska klippet på baseballstjärnan med otroliga reflexer som nonchalant fångar en stenhård boll som precis är på väg att träffa en reporter i huvudet:

Den här gången var dock upplevelsen en annan. Under klippet på Facebook dök nämligen Facebooks relaterade länkar upp:

Facebook

 

… och följer man de länkarna förstår man plötsligt att klippet inte bara är fejk (viss bevikelse) utan också en väldigt subtil reklam för Gillette (sponsorskyltar i bakgrunden). Det här fick mig att tänka på det här med fejk, Metros briljanta tjänst Viralgranskaren och hur oerhört lätt det är att bli duperat på nätet när man vill att det otroliga ska bli sant.

-Ja, det skulle man ju kunna skriva om, tänkte jag. Men samtidigt kändes det ju varken särskilt nytt eller jättespännande. Kanske jag borde skriva något om Fridas 40-årsfest igår och varför den var så sjukt lyckad? Kanske blogginlägget: De 10 viktigaste faktorerna för en lyckad fest? Känner ju visst råg i ryggen efter att ha varit med och arrangerat två lyckade fester den här veckan 😉
Men: Nä, visst var det bra arrangemang, men i slutändan handlar ju en bra fest egentligen mest om att ha väldigt bra vänner som är väldigt festmotiverade 😉

Och de var de igår. Och vårt arrangemang var så pass bra att det tog oss två timmar att packa ihop grejorna efter festen var slut. Med 4,5 timmar sömn i kroppen är det helt enkelt dags att konstatera att det här inlägget inte blir bättre än så här. Imorgon är ju också en dag och då kommer det hundrade, avslutande inlägget!

God natt!

Idag blir min mamma svensk

Slog mig plötsligt att idag på nationaldagen ska min ömma moder bli svensk. Okej, hon är redan svensk medborgare, men idag på nationaldagen ska hon och andra nyblivna svenskar vara med på en ceremoni där de inlemmas i den svenska gemenskapen på riktigt. För mammas del är hon nog mest nöjd med att hon efter över 40 år boendes i Sverige faktiskt får rösta i riksdagsvalet.

Ha en riktigt skön nationaldag allihopa! Och grattis alla nysvenskar!

Hämta den riktigt stora skämskudden, för nu blir det pinsamt

Ni har säkert sett någon av filmerna från Alliansens kickoff vid det här laget. Om inte ser ni en av dem ovan och ett gäng under. Politiker, valarbetare och en massa journalister inbjudna till en kickoff som inleds av den här inhyrda peppcoachen/underhållaren Peter Rylander:


Kollar vi in denne Peter Rylanders tidigare gigg kan man konstatera att det här är nog hans största och det mest välbevakade. I publiken satt som sagt  mängder av journalister och flera passade på att lägga upp klipp på Instagram. Exempelvis Expressens Niklas Svensson:

och Erik Sundström på Dagens Arena

Att Alliansen behöver pepp är fullt förståeligt. Men varför i all sin dar blottar man sitt behov att gaska upp sig inför öppen ridå? Är inte det här peppövningar som ska köras internt? Eller är det så att den här grejen fungerar väldigt bra på Alliansens målgrupp? I USA är ju sådant här offentligt peppanda inte lika märkligt. Det fick jag lära mig efter att ha chockats över hur invigningen av Appstore-butiken i Täby gick till (se 6 minuter filmklipp här >>) härom året.

Men det här är inte USA och framförallt är det väldigt tveksamt om potentiella Alliansen-väljare går igång på det här. Det är helt enkelt ingen vidare pr, vilket  bland annat pr-konsulterna Paul Ronge och Christian Ekström påpekar i Dagens Media.

En som uppenbarligen inte är med på noterna är Anders Borg. Kolla in 40 sekunder in i det här klippet från SVT (jo kickoffen direktsändes i SVT):

Jag lider med dig Anders.

 

App-angst -dags att marknadsföra världens snyggaste app

Igår bjöd Apple på ett gäng mjuka paket i samband med öppnandet av utvecklarmässan WWDC. Mest spännande var lanseringen av det nya programmeringspråket Swift som kommer att göra utvecklandet av iOS-appar roligare och mer givande. För egen del gav dock alla nyheter mig mer ångest över att vi i höst får se iOS8, vilket får mig att inse att sista juli går vårt avtal med Mag+ ut och varken jag eller Frida har haft ork att pusha Hemstilat-kollektivets fenomenala app Wood – the core of Scandinavian Design. Istället har Frida ägnat sig åt sin bok: till tryck nästa vecka! och jag har bloggat om Sverigedemokrater och annat…

wood_i_paddastor_2-630x389

Nä nu är det marknadsföring av appen som gäller. Några idéer jag tänkt undersöka de närmaste veckorna:

-Sänka priset… jag inser att 22 kronor märkligt nog anses väldigt dyrt i appsammanhang.
-Köpa google adwords… enda sättet att få folk att köpa en app till sin ipad är att de klickar sig direkt in i appstore.
-Facebook-annonser? Vet ej.

Någon som har någon annan briljant idé?

Kanske ladda ner appen och berätta för alla hur bra den är?
😉

Hur ska vi integrera hatarna?

Har precis läst min dagliga dos nätkommentarer. Alla dessa män (i alla fall utger sig 95 procent av dem för att vara män) som tycks leva i ett parallellt universum där alla etablerade media är ohederliga och journalister är ondskans hantlangare som medvetet vrider alla artiklar för att dölja den stora sanningen. Det spelar ingen roll hur många källor en journalist har, hur grundlig research journalisten gjort, eller hur nyanserad hen är: såvida den inte skriver nyheter som passar ihop med dessa kommentatorers trossatser är journalisten köpt, kommunist eller miljömupp.

Skrev jag förresten ”hen”. Se där: en galen extremfeminist som inte fattar att naturen är uppdelad i  ”hannar” och ”honor”. Där hanens roll är att jaga liberala offer i kommentarsfälten och honans roll är att fixa maten.

Själv tillhör jag ju de där vidriga PK-kräken som tycker det är mer korrekt att åtminstone försöka lyssna på folk och därefter svara, och som går igång på fraser som att alla människor har lika värde. Ja till och med de där som härjar i kommentarsfälten. De som hatar sig blåa i ansiktet kväll efter kväll. För visst är väl de också människor?

Kvar står frågan: Hur gör vi för att integrera dem i det svenska samhället?