I morse på tunnelbanan skrev jag följande korta inlägg på Facebook:
Hej alla gifta heterosexuella kvinnor och homosexuella män därute. Börjar er ”gubbe” bli en riktig gubbe/stofil innan han fyllt 40? Skilj er. Efter 40: påpeka det, spä på hans medelålderskris och ge honom en andra chans.
Varför skrev jag så här? Inte helt glasklart uppenbarligen för ganska snart fick jag meddelande från en vän som tolkat det som att jag skilde mig från min fru via Facebook, och att det inte var så lämpligt. Och kommentarerna under mitt inlägg bjöd på flera motstridiga tolkningar av mitt budskap.
Egentligen var det hela väldigt okomplicerat. Jag har de senaste dagarna gått och irriterat mig på en ytlig bekant i mitt Facebookflöde som är sjukt fokuserad på att klaga över alla som bryter mot diverse regler, och som överhuvudtaget beter sig hemskt mycket som en 60-årig gubbe som är övertygad om att han har rätt och resten av världen har fel.
Imorse tänkte jag: Vafan, den här killen är ju inte ens fyllda 40. Hur kommer han vara när han är 40? Hur kommer han vara när han är 50? Och istället för att skicka ett meddelande till hans fru med budskapet: Skilj dig innan det är försent, avreagerade jag mig med ett öppet inlägg på Facebook.
Kanske lite barnsligt, jag vet. Men det är ett av mina sätt att försöka hålla gubbigheten stången. Och lyckas jag inte Frida: ge mig en varning. Och skärper jag mig inte: skilj dig!
