I fredags stod jag på systembolaget med Laura och hon sa: Den här ölen är fantastisk. Ekologisk och god.
Så jag köpte några flaskor. Petter fick smaka fredag kväll. Omdöme: Fantastisk.
Frida fick en öl till fiskgratängen ikväll. Omdöme: Fantastisk.
Och själv kan jag inte annat än instämma. Brakspear Oxford Gold påminner en hel del om Boston Lager. Och det är sannerligen inte illa. Dessutom ekologisk. Eller ”organic” som det står på engelska.
Kategoriarkiv: vänner
Total Daddy Makeover – steg 1
Folket* har sagt sitt. Eller snarare tjatat. ”När får vi se Anders nya glasögon.” Så nu är det dags.
För att göra det hela lite mera spännande bjuder jag på en bild på hur glasögonen sett ut de senaste tre åren: (*=Simon och Andreas)
Inget större fel med dem. Förutom att de var grymt slitna, repiga och framförallt (enligt min nya optiker) helt fel. Och då pratar vi synskärpa. Mina gamla glasögon var gjord för någon som är närsynt. Mina nya för en översynt (något jag haft glasögon emot sedan typ tre-fyraårsåldern). Vi får hoppas nya optikern har rätt. Så här ser de i alla fall ut:
Nu gäller det bara att fräscha till resten av ansiktet… Sen är jag redo att visa upp min nya stil som jag fick i julklapp av Frida. Det ni! Här pratar vi Total Daddy Makeover.
Så vad tycker ni om glasögonen? Vad är folkets** dom?
**=Alla + Andreas och Simon
God ny röra
Säg Gottröra och de flesta tänker på flygolyckan i Gottröra 1991. Så också jag. Fram till Malin och Micke flyttade dit. Och efter att ha firat in det nya året där kommer jag alltid tänka på olyckan som ”Scandinavian Airlines Flight 751” och Gottröra som en fin liten by täckt i gnistrande snökristaller, ett mysigt hus fyllt med en massa intressanta människor, pinaler, barn + en ovanligt sympatisk hund som hette Pelle.
Gott nytt år! God ny röra!
Lika som bär: Martin Roos och ung Homer Simpson
Dagens stora lyckträff: Vanna var på strålande humör, vädret var trist och jag tänkte: Hmm, idag kanske man ska luncha med Martin. Ochmenvisst! Martin var obokad och det blev trevligt lunch på Melanders Fisk!
Dagens miss: För ovanlighetens skull hade jag inte någon kamera i innerfickan. Jag kunde därför inte ta kort på nya Martin. Nya Martin är frilanskillen som precis köpt begad B&O-tv och i entusiasmen över att ha en så fantastisk flickvän låtit håret växa. Nä, att Martin tidigare alltid snaggat sig har uppenbarligen inget med taskig hårväxt att göra.
Som sagt, en kamera hade suttit fint. Men det behövs inte. Martin ser nämligen precis ut som Homer Simpson, när han var ung.
Veckans Vanna: Comeback och ratat julkort
Ah, vilken comeback! Efter förra veckans miserabla stämning har både jag och Vanna varit på helt strålande humör. Farmors begravning i tisdags spädde faktiskt på den positiva energin. Ceremonin var fin och uppslutningen för en riktigt gammal tant som överlevt närapå alla vänner var fantastisk. Vanna charmade alla och fortsatte av bara farten på såväl onsdag som torsdag. Torsdagens äventyr gick till Etnografiska museet där vi träffade Mike och fick smita in på indianutställningen. Fast Vanna var som vanligt mest fascinerad av trapporna.
I lördags hade vi julkortsfotografering. Min fotoidé visade sig vara lite för avancerad. Och ljuset i Vannas rum på tok för dåligt. Högt uppskruvad iso blev svaret. Jag kommer ännu inte avslöja vilken bild som vann, men det här lilla collaget blev i alla fall ratad av den stenhårda juryn…
Veckans Vanna: Och på IDG var det fest
I fredags hade min arbetsgivare IDG julfest. En fantastiskt trivsam historia som bland annat gav M3 pris (jo M3 är numera bäst på att göra webb först och papper sen), gav Micke Hall pris (Årets IDG:are), Marcus Jerräng pris (årets journalist) bjöd på god mat och en massa kära återseenden. Och så fick jag skäll!
Min chef gav mig bassning: Hur svårt är det att uppdatera din blogg egentligen? Var typ andemeningen. Men framförallt tyckte Daniel:
”Du kan väl åtminstone uppdatera Veckans Vanna.”
Så härmed utlovar jag bot och bättring. Även om jag inte längre vågar utlova ett blogginlägg per vardag kan jag i alla fall utlova Veckans Vanna. Och denna vecka blir det nog Vanna gånger två… här förra veckans inlägg fast nu:
Förra veckans Vanna: En bestämd dam
Jo, Vanna har blivit snacksalig och vet numera vad hon vill.
I alla fall låter det så.
-Nej, säger hon övertygande och skakar på huvudet, när jag sträcker fram broccolin.
Hon vänder bort huvudet.
20 sekunder senare tar hon upp broccolin och mosar in den i sitt hungriga gap.
Nä, ett nej är inte alltid ett nej. Däremot verkar Vanna veta vad hon vill när hon frentiskt pekar på en bok i bokhyllan. Ofta är det Barnkammarboken med alla sångerna hon vill bläddra i. Pappa försöker sjunga, Vanna bläddrar vidare, och vidare och vidare.
Apropå bestämd. I skrivande stund är klockan strax över tio. För 1,5 timmar sedan var det sovdags. I sängen ligger Vanna och ropar: Pappa, papa, papa, pappa, helt ointresserad av det här med sömn.
Pappa förstår. Det är ju så mycket roligare att vara vaken.
Veckans Vanna: Aj, aj, aj, aj, kul möten o galonisar
Som ni kanske minns lärde sig Vanna gå för en vecka sedan. Kunskaper hon i måndags prövade utomhus.
På asfalt.
Aj, aj, aj, aj, blev resultatet, och sen gick Vanna runt och såg ut som en ärrad boxare.
Men vad gjorde det när hon fick besök av faster och kusinerna från Småland + Granny. Och inte nog med det, fick använda de där finfina galonisarna som mamma köpte på loppis.

På torsdagen träffade Vanna gamla kompisar. Alltså, gamla kompisar till pappa samt deras bebisar. Jämnåriga Oskar på Lilla Essingen var en helt ny bekantskap. En kramgo kille, som Vanna betraktade med viss skepsis. Vanna är en smula småflörtad just nu.
Förra veckan var det en gammal gubbe som kom fram till oss när vi stod och väntade på tbanan vid Slussen. Gubben försökte ge henne en femkrona. Vanna nappade inte alls på erbjudandet. Gubben trugade och försökte till och med stoppa femkronan i handen på henne. Men, nej, nej. Vanna ville absolut inte ta emot allmosor från främmande gubbar. Vilket jag påpekade för gubben, som besviken gick därifrån. Jo, livet som gullig bebis är märkligt.
Veckans citat: ”Hon ser ut som en italiensk målning”. Sagt av Ulli. Och finkänsliga jag föreslog att det var de gråtande barnen hon tänkte på. Jo, jag jämförde faktiskt min egen dotter med Hötorgskonst… Gör det mig till en dålig pappa?