Som ni kanske minns lärde sig Vanna gå för en vecka sedan. Kunskaper hon i måndags prövade utomhus.
På asfalt.
Aj, aj, aj, aj, blev resultatet, och sen gick Vanna runt och såg ut som en ärrad boxare.
Men vad gjorde det när hon fick besök av faster och kusinerna från Småland + Granny. Och inte nog med det, fick använda de där finfina galonisarna som mamma köpte på loppis.
På torsdagen träffade Vanna gamla kompisar. Alltså, gamla kompisar till pappa samt deras bebisar. Jämnåriga Oskar på Lilla Essingen var en helt ny bekantskap. En kramgo kille, som Vanna betraktade med viss skepsis. Vanna är en smula småflörtad just nu.
Förra veckan var det en gammal gubbe som kom fram till oss när vi stod och väntade på tbanan vid Slussen. Gubben försökte ge henne en femkrona. Vanna nappade inte alls på erbjudandet. Gubben trugade och försökte till och med stoppa femkronan i handen på henne. Men, nej, nej. Vanna ville absolut inte ta emot allmosor från främmande gubbar. Vilket jag påpekade för gubben, som besviken gick därifrån. Jo, livet som gullig bebis är märkligt.
Veckans citat: ”Hon ser ut som en italiensk målning”. Sagt av Ulli. Och finkänsliga jag föreslog att det var de gråtande barnen hon tänkte på. Jo, jag jämförde faktiskt min egen dotter med Hötorgskonst… Gör det mig till en dålig pappa?
