I måndags när jag trampade in på Badminton Stadion för min veckoliga dos fjädermisshandel kände jag mig trött, hungrig och hängig.
-Sportdryck!, var min första tanke och jag släpade mig fram till kylskåpen. Där stod ett flak med en ny skum dryck och en handtextad skylt:
Energidrycken alla talar om!
Hmm, ”alla talar om”. Själv hade jag inte hört ett pip om det thailändska mat/läkemedelsföretaget Osotspas skumma enerigdryck ”M-150” vars svenska slogan tycks vara: ”Energidryck utan kolsyra”, och som pryds med en sheriffstjärna med orden ”Devotion – Courage – Sacrifice”.
15 spänn kostade en dos. Jag lånade en tjuga av Gustav (jo precis som i vilken knarkfilm som helst lånade jag till min första sil…) och köpte mig en flaska.
-Du lovar väl att jag inte får hjärtattack om jag sveper den här och sen går och spelar, skämtade jag med killen bakom disken.
-Nä, den smakar faktiskt helt okej, jag har prövat själv… svarade killen (som om det var själva smaken som skulle ge mig en hjärtattack).
Well, den smakade typ bananmedicin och gav mig faktiskt en rejäl energikick. Dessutom kom Janne på ett genialiskt sätt att döda Alexanders fruktade servretur (det du! Jörgen).
Men sagan om servreturen och Alexanders fall kör jag en annan gång.
