Kategoriarkiv: fundering

Den exklusiva avskildheten – vi svenskar är lyckligt lottade

fundering, ,

image

En bild från Grövelsjöns barnbacke idag. Vår familj och en hel skidbacke och egen lift. Några timmar senare åkte Frida, Lina och jag längd. 7,5 kilometer, och träffade sammanlagt 7 personer vid tre tillfällen. Det här med att träffa så lite människor är fantastiskt.
En ynnest som en stor del av världens befolkning aldrig får uppleva. I vissa länder är det en lyx förunnat de rika. Att bada i egen pool. I Sverige kan du, fattig som rik, bada ensam i en sjö. Bara du tar dig utanför allfarsvägarna.
Och vill vi träffa mycket folk är det bara att ta sig till Långholmen i Stockholm en solig sommardag… Det kan också ha sin charm. Även om det kan vara svårt att hitta en plats att lägga sin handduk.

Snuvad på vabbkaramellen

fundering,

Ni vet det här att mentalt förbereda sig för någonting och så blir det inte av.
Så kändes det i morse då Frida och jag konstaterade att Pella är frisk. Igår vabbade Frida. Och jag förankrade på jobbet: det där mötet vi skulle ha kl 11 kanske jag missar..
-Vab, ni vet.
Förstående nickar.
Förstående mejlsvar.
Hon var ju rejält sjuk i söndags.
Min första vabbdag 2014 here I go!
Ligga i sängen bredvid febrig Pella en hel dag och titta på tecknad långfilm och badda pannan.

Men tji fick jag.

Istället skriver jag detta sjukt provocerande inlägg. Jag vet att många därute har genomlidit fruktansvärda vabbruari. Att ni längtat till jobbet varje dag.

En tröst: så var det för oss 2013. Kanske 2015 blir året då du känner dig snuvad på vabbkaramellen.

Min dotters påminnelse om vikten av vänskap

familj, fundering, ,

image

Ovanstående alster är ett resultat av en övning då Vannas klass (sexårs) skulle svara på frågan ”Hur ska en vän vara?”
Frida knäppte bilden igår morse, jag såg den live vid hämtning igår kväll.

Varje gång jag ser den i min mobil blir jag alldeles varm i kroppen. Fylls av en massa ömhet.
Samtidigt gör det lite ont. Det här med vänskap är så skört.
Och det här med bra kompisar är så viktigt.
Jag kan inte låta bli att tänka på barn som hamnar utanför, inte får några vänner. Finns det sådana barn i Vannas klass?

Tänker tillbaka på min egen barndom. Jag hade alltid vänner. De var min trygghet. Att det samtidigt fanns ”coola killar” som lade ner en massa bortslösad energi mellan 5:an och 7:an på att försöka mobba mig, spelade egentligen inte så mycket roll. Jag hade ju dels de där vännerna i klassen som aldrig hakade på, och så hade jag mina vänner på gården, grannpolarna, som under exempelvis början av högstadiet betydde så mycket mer än barnen i skolan.

Tack till alla vänner! Och tack alla mina barns vänner och framtida vänner! Min frus vänner, och alla mina vänners vänner!

Och glöm inte:

Var snäll mot dina vänner, tyck om dem och lek med dem!

Det här med att läsa ebok

fundering, media o webb, ,

-Den här gången läser jag bokklubbsboken som ebok!, sa jag till mig själv triumferande efter senaste mötet med blai-blai.
Nu sitter jag på tbanan och inser att jag återigen valt bort den tunga ipaden. Den ligger där på nattduksbordet. Jag har läst cirkus 60 sidor av 600. Det har varit helt okej att läsa, men bara i sängen innan lampan släcks. Eller förresten, efter nattlampan släcks. Med nightmode påslaget. Vit text mot svart bakgrund.

Att läsa, inga problem. Men det är bara att konstatera: det är sällan läge att ligga och läsa i sängen. Och är du med i en bokcirkel finns det deadlines.

Därför har jag nu köpt boken på engelsk pocket. Märkligt nog 40 kronor billigare än eboken, som (ännu märkligare) såldes på ”bokrea”. Ni vet det där förlagen hittade på för att tömma sina lager…

En skön aha-upplevelse i sammanhanget är att jag köpte boken via Adlibris relativt nya responsiva sajt. Har använt den i datorn: sådär. Men i mobilen klockren. I allafall när man vet vad man vill ha. Och sjukt smart att lägga betalsätt sist i köpprocessen.

Detta blogginlägg skrivet på väg till jobbet i tbanan. Och samtidigt rullar värvetintervjun med Lisa Nilsson i lurarna. Bra skit. Gick ju bra att resa utan ebok 😉

—-

Tillägg: Ivarsson tipsade mig om att jag kan köra Googles bokapp både i ipad och i min Androidmobil. God idé. Tyvärr kör jag dock Adlibris Mondo-app och  varje gång jag försöker ladda ner boken i epub-format misslyckas det. Får undersöka vidare.

Gud vad ”old” – en reflektion i samband med Webbdagarna

fundering, internet, , , ,

Idag var jag en sväng på IDG:s fabulösa event Webbdagarna, som just nu pågår på Stockholm Waterfront. Ett mäktigt evenemang, i en mäktig lokal. Tyvärr hann jag inte med förmiddagen (men det jag såg av Beata Wickbom och Perihan Abou-Zeid i IW:s direktsändning på nätet var mycket inspirerande). Det jag hann med var att mingla lite, kolla in lite montrar samt se tre pass i webbdesign-spåret, som tyvärr för min egen del inte gav så mycket matnyttigt om än en del skratt (Marwin Brandt var underhållande).

Det mest kvardröjande var att jag fick en liten”oj vad old, eller är det bara jag som är super-old”-chock när en av föredragshållarna använde den här bilden i sin föreläsning:

YoungOldWoman

Var det någon i föreläsningsalen som aldrig sett denna bild? Var det någon som för första gången slogs av wow-faktorn: Va, det går ju att se både en ung och en gammal kvinna i samma bild!!!!
Själv upplevde jag den känslan första gången på högstadiet. För runt 27 år sedan.
Känner mig väldigt väldigt ”old”.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är min ålder som får mig att känna att denna bild är så sliten. Om man skulle knalla runt på stan och visa denna bild för folk borde inte var och varannan 25 åring ha koll på den?

Att bilden är ”old” råder ingen tvekan om. Enligt Wikipedia är den här versionen av bilden skapad av den brittiske serietecknaren William Ely Hill (1887–1962), publicerad i det amerikanska humormagasinet Puck 1915, med titeln ”My Wife and My Mother-in-Law” och bildtexten:

”They are both in this picture — Find them”

Och inte ens då var bilden ny. Bilden nedan är ett tyskt vykort av okänd konstnär daterad till 1888.

German_postcard_from_1888

 

Åter till Webbdagarna…

När jag skriver det här kollar jag i kapp det jag missade från förmiddagen. Fan vad Stefan Hyttfors var bra. Fresh.

Se själv:

Svacka – Blogg100 dag 16, och det här med publik, och vem jag skriver för

fundering,

Okej, börjar verkligen undra varför jag gav mig i kast med den här blogg100-utmaningen. Och framförallt: varför valde jag min gamla privata blogg Bakelit? Borde det inte vara vettigare med Bagisbloggen som faktiskt har en stadig, intresserad publik?

Tog en titt på min statistik för Bakelit och kan konstatera att jag medan experimentet pågått har haft lite över hundra besökare per dag i snitt. Som lägst 40 och som högst 192.

Ironiskt nog har jag normalt (utan att skriva en rad) ungefär 30 besök per dag på bloggen… det är folk som kommer in via gamla länkar och sökmotorer för att läsa gammalt material.

Tittar jag på topplistan för mest besökta sidor sedan 1 mars kan jag konstatera att det snart tre år gamla inlägget ”Springmask moment 22” kvalar in på plats tio och står för 60 av besöken under de gångna två veckorna…

Men vaddå… publik är ju inte allt. Det är ju skoj att skriva. Kanske ska jag ändra inriktning och bara skriva. Utan att överhuvudtaget tänka publik? Bara sätta mig en stund varje kväll och kasta ur mig något?

Men å andra sidan kanske de här hundra personerna är jäkligt pepp. Det är trots allt 28 procent av dem som är återkommande besökare. Det är trevligt.

Äh. Jag ger det här en vecka till. Och så har jag ju faktiskt i alla fall ett bra inlägg på lager 😉

 

När barnen blir äldre…

familj, fundering,

Läste häromdagen diverse kändisars tips till prinsessan Tihihi o make, apropå att ett flickebarn kommit till världen. Trot eller ej men två av kändisarna hade samma tips:

”Ta vara på småbarnsåren, de går ju så fort.”

Gäsp, gäsp, gäsp… zzzz. Oj, shit, jag råkade visst sova mig igenom småbarnsåren.

Okej, det där var raljant, men min poäng med denna intro är inte att dissa självklara råd (tror Tihi och bihang behöver alla råd de kan få, där Peter Wahlbeck stod för det bästa: ”Sadla om”), men jag vågar påstå att jag och Frida är sjuhelsikes bra på att ta vara på småbarnsåren. Vi har bland annat ägnat 1 år, effektiv tid åt att lägga våra svårsövda kottar.

Men när väl barnen somnat för dagen kan jag inte låta bli att leva lite i det förflutna (men guuuud så gullig Vanna vara på den där bilden) och tänka en del framåt. För det är sjukt cool att tänka på saker man kan göra med sina barn när de inte är småbarn längre. Här ett litet bildspel:

(idag har jag skrivit två blogginlägg. Kolla även in intervju med Peder Olsson på Bagisbloggen >>)