Etikettarkiv: Stefan Hyttfors

Hurra vi pratar politik igen! Dags att förändra världen?

Är det inte härligt att det pratas så mycket politik nuförtiden. Det är verkligen härligt. Det känns nästan som ett slags uppvaknade. Äntligen kan man prata politik utan att folk hyschar en och tycker att man förstör stämningen. Okej, klart att risken är ganska stor att stämningen förstörs om folk har diamentralt motsatta åsikter, men det verkar som att alltfler känner att det är en risk värd att ta.

Jag har den senaste veckan bevittnat vänner på Facebook som chockat sina moderata följare med budskapet om att de röstar på Miljöpartiet. Jag har läst om folk som frågar sina barndomsvänner från en hemstad där Sverigdemokraterna vunnit 20 procent av rösterna hur de tänkt när de röstat på detta parti. Jag ser folk öppet deklarera att de röstar på Fi, människor som för ett par år sedan röstade på Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Visst finns det problem med att den politiska debatten polariserats, men samtidigt är det väldigt skönt att alltfler människor slutat blunda för de problem som finns och nu aktivt deklarerar sina åsikter och sitt ställningstagande.  Det handlar inte bara om att öppet kritisera Sverigedemokraterna (som exempelvis Niklas Strömstedt gjorde igår i denna (i mina ögon) briljanta tweet):

Nej, att kritisera Sverigedemokraterna innebär inte att man förlorar jobbet, eller prestige (såvida man inte är väldigt nischad artist såsom exempelvis Ultima Thule (ja jag vet att de lagt ner, men de säljer säkert fortfarande skivor)). Det enda maktmedel SD:s anhängare har än så länge är hot om våld och glåpord i kommentarsfält, och i viss mån hot om bojkott (som att bojkotta Expressen för sitt FI-fan-löp). Det häftiga är de som nu på allvar vågar utmana de politiska strukturerna, de som sitter på verklig makt (och nej kära SD:are, det är inte de vänstervridna journalisterna) i vårt samhälle. Ett bra exempel på detta är ”supertalaren” Stefan Hyttfors som igår publicerade en väldigt klarsynt analys av läget på sin Facebooksida. Jag citerar början här:

Rasism är inget problem. Rasism är ett symptom.

Klimatforskarna larmar, ”tiden är snart ute”. Ekonomerna larmar, finanskrisen fortsätter. Är vi inne på sjunde året nu? Människor larmar. Arbetslösa. Överflödiga. Ensamma.

Samtidigt ökar bolagsvinsterna framförallt inom bank- och finans. Nya rekord. Utdelningsfest! Ingen cancermedicin eller revolutionerande sol-bensin den här gången heller. Inte ens några nya jobb (att göra pengar av pengar är trots allt inget jobb). Men fantastiska värden har tydligen skapats så bonustaken måste bort!

och så kan ni läsa resten här  >>

För egen del är jag övertygad om att nyckeln till framgång för människosläktet är ansvarstagande. Att ta ansvar för sina åsikter och sitt agerande. Typ tvärtemot allt det som hände i samband med granskningen av Nuon-affären 😉

Med dessa ord loggar jag ut för idag.
På återseende! Och fortsätt ta ställning!

Gud vad ”old” – en reflektion i samband med Webbdagarna

Idag var jag en sväng på IDG:s fabulösa event Webbdagarna, som just nu pågår på Stockholm Waterfront. Ett mäktigt evenemang, i en mäktig lokal. Tyvärr hann jag inte med förmiddagen (men det jag såg av Beata Wickbom och Perihan Abou-Zeid i IW:s direktsändning på nätet var mycket inspirerande). Det jag hann med var att mingla lite, kolla in lite montrar samt se tre pass i webbdesign-spåret, som tyvärr för min egen del inte gav så mycket matnyttigt om än en del skratt (Marwin Brandt var underhållande).

Det mest kvardröjande var att jag fick en liten”oj vad old, eller är det bara jag som är super-old”-chock när en av föredragshållarna använde den här bilden i sin föreläsning:

YoungOldWoman

Var det någon i föreläsningsalen som aldrig sett denna bild? Var det någon som för första gången slogs av wow-faktorn: Va, det går ju att se både en ung och en gammal kvinna i samma bild!!!!
Själv upplevde jag den känslan första gången på högstadiet. För runt 27 år sedan.
Känner mig väldigt väldigt ”old”.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är min ålder som får mig att känna att denna bild är så sliten. Om man skulle knalla runt på stan och visa denna bild för folk borde inte var och varannan 25 åring ha koll på den?

Att bilden är ”old” råder ingen tvekan om. Enligt Wikipedia är den här versionen av bilden skapad av den brittiske serietecknaren William Ely Hill (1887–1962), publicerad i det amerikanska humormagasinet Puck 1915, med titeln ”My Wife and My Mother-in-Law” och bildtexten:

”They are both in this picture — Find them”

Och inte ens då var bilden ny. Bilden nedan är ett tyskt vykort av okänd konstnär daterad till 1888.

German_postcard_from_1888

 

Åter till Webbdagarna…

När jag skriver det här kollar jag i kapp det jag missade från förmiddagen. Fan vad Stefan Hyttfors var bra. Fresh.

Se själv: