Kategoriarkiv: design

Nä, jag orkade inte bygga Kiasma

Läste en intressant artikel på Googles blogg idag om möjligheten att bygga egna 3d-hus med hjälp av insticksprogrammet “Google Building Maker” och Google Earth.

Min första tanke: Ah! Jag bygger IDG-huset och gör en nyhet om det åt PC för Alla imorgon.
Min andra tanke: Jag bygger upp varenda kåk i Bagarmossen och bloggar om det på Bagisbloggen
Min tredje tanke: Äsch, jag kan väl testa med mitt eget hus.

Sen installerade jag programmet och upptäckte till min stora besvikelse att inte en endaste stad i Stockholm var insläppt i Googles nybyggarprogram. Den närmaste platsen jag kunde bebygga var Helsingfors.

Min fjärde tanke: Ah, jag bygger Kiasma! Fasiken vad coolt att berätta för folk att man var med och byggde Helsingfors coolaste museum…

Sen satte jag igång. Då insåg jag att coola museer kräver lite mer jobb än kvadratiska, rätvinkliga kåkar.

Kiasma krävde lite extra byggskills...
Kiasma krävde lite extra byggskills...

Jag gav upp.

I alla fall för den här gången.

Operation Spice avklarad!

Den har funnits på min att-göra-lista i flera månader. “Operation Spice”. Även kallad Operation Basilika. Eller kort och gott: Någon jävla ordning i kryddskåpet måste det väl vara!

Så gott som dagligen har jag svurit över att alla kryddburkar ligger huller om buller på en hylla i kökskåpet brevid spisen. Kryddhylla ovanför spisen har aldrig varit ett alternativ. Det mår ju inte kryddorna bra av. Kryddor i kökslåda med särskilda fack (som den här) verkar smart, men vi har ingen låda över. Lösningen är små lådor du kan plocka ut när du lagar mat. Dessutom med bra och logisk ordning.
Tanken har funnits där länge, men idag blev det äntligen av. Här bredvid ser ni resultatet.

Operation spice 1

Operation Spice 2

Av bara farten målade Frida och jag om toalettens väggar (med den krydddoftande färgen Tandoorirött) och jag skruvade upp en magnetlist för knivarna.

En riktigt bra dag med andra ord.

Kvällens projekt: Designa en tshirt…

Kurbits.nu t-shirttryckFörutom att skriva två inlägg på Bagisbloggen, twittra, fejsat, dutubat (kreationisterna är galna), mejlat, rsssnokat, jaikuat, bloggyat, millat (jo Adamos twitterattack är lam) och kollat in grejor på Ikea, har jag ägnat merparten av kvällen åt att göra en Kurbitstshirt på Spreadshirt.net. Vi har länge pratat om att det vore kul att göra lite merchendize till Kurbitsbloggen. Inte minst vore det kul för Frida att gå runt med en schysst Kurbits-tshirt. Men att bara plocka loggan och göra om den till tshirt visade sig inte vara helt lätt.

Vill man ha ett riktigt bra tryck ska man ta fram en vektoriserad eps. Så långt inga problem. Loggan är ju gjord i Illustrator. Men trycket hos Spreadshirt görs i max tre färger. Jag fick alltså försöka reducera tio färger till tre. Första versionen såg väldigt AIK ut. Färgerna var svart, gult och rött. Frida ville ha mer neon och resultatet av det försöket (som dessutom krävde en del modifikationer av loggan) ser ni här brevid. Motivet är uppladdat på mitt Spreadshirt-konto och nu återstår det att se om de godkänner det. Den processen kan tydligen ta upp till två dagar. Under tiden kan jag fundera på fler motiv. Vet att Frida hemskt gärna skulle vilja ha ett med texten: “Kurbitch”.

Total Daddy Makeover – steg 1

Folket* har sagt sitt. Eller snarare tjatat. “När får vi se Anders nya glasögon.” Så nu är det dags.
För att göra det hela lite mera spännande bjuder jag på en bild på hur glasögonen sett ut de senaste tre åren:    (*=Simon och Andreas)

Gamla glasögon

Inget större fel med dem. Förutom att de var grymt slitna, repiga och framförallt (enligt min nya optiker) helt fel. Och då pratar vi synskärpa. Mina gamla glasögon var gjord för någon som är närsynt. Mina nya för en översynt (något jag haft glasögon emot sedan typ tre-fyraårsåldern). Vi får hoppas nya optikern har rätt. Så här ser de i alla fall ut:

Nya glasögon

Nu gäller det bara att fräscha till resten av ansiktet… Sen är jag redo att visa upp min nya stil som jag fick i julklapp av Frida. Det ni! Här pratar vi Total Daddy Makeover.

Så vad tycker ni om glasögonen? Vad är folkets** dom? 

**=Alla + Andreas och Simon

Samtidigt i Japan…

Tydligen var det jordskalv i Skåne häromdagen. Kanske var det det som fick DN:s japankorre att göra ett jordbävningsknäck till dagens DN. “Tokyo övar i väntan på jätteskalv“. Nu ska inte mitt blogginlägg handla om detta, eller att nästa finanskris antagligen utlöses just av ett sådant jätteskalv. Nä det som fick mig att haja till var framförallt denna bild i pappersupplagan:

Barnrum i Tokyo

Titta noggrannt på bilden. Det är inte barnen som hukar sig i klassisk “duck-and-cover“-stil som jag reagerar på. Det är Ikea. Jovisst har detta barnrum samma gardin och samma lekmatta som vår  lilla Vanna. Och faktiskt skulle reportaget kunna ha gjorts var som helst. Pokemon-gubben på det lilla skrivbordet (säkert också Ikea) är visserligen japansk, men skulle kunna stå i barnrum i såväl Sverige som England eller varför inte Chile?

Vi lever onekligen i en globaliserad mischmasch-kultur. Bra eller dåligt? Kanske kan samma möblemang i alla hem ge någon slags gränsöverskridande gemensamhetskänsla? Kanske kan en global generation av Pokemon-skolade barn få gemensamma beröringspunkter och ett gemensamt nostalgisk minnesarkiv som kan ena världen och ge mindre spänningar?

Tänk att på FN-toppmöten prata gamla pokemon-avsnitt ungefär som svenska 70-talister kan känna gemenskap när de pratar om Vilse i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter.

Och kanske Ikea gör världen en tjänst genom att sprida lekmattan Lekplats? Kanske är Kamprad frälsaren som på sikt ger oss världsfred…

Om man gjorde en scifi-film i Stockholm…

…då borde man spela in åtminstone en scen i Brunkebergstunneln. Tänkte jag när jag och Vanna för några veckor sedan gick igenom detta märkliga byggnadsverk. Tunneln blev klar 1886 och invigdes av kung Oscar II den 9 juni samma år. De som ville ta genvägen från city till Humlegården 15-20 minuter under åsen lär på den tiden ha behövt betala 2 öre. Idag är detta spejsiga nöje helt gratis, tillskillnad från Katarinahissen, en annan av arkitekten Knut Lindmarks skapelser.

Är det inte väldigt intressant att samma person är arkitekten bakom två av Stockholms mest ambitiösa genvägar. Knut Lindmark hade onekligen bråttom. Kanske var det därför han begick självmord istället för att vänta in den naturliga döden?