Etikettarkiv: dn

Pappersångest – veckans olästa papper

image

Okej, jag glömde avbeställa DN medan vi var i fjällen. Och vi har skjutit på beslutet att avsluta DN-prenumerationen länge nu. Det är ju trevligt att prassla med det där pappret när det finns tid över. Istället har vi gjort tvärtom. Tecknat en prenumeration på ytterligare en papperstidning. Dagens ETC. Inte för att vi egentligen vill ha en till papperstidning, utan kanske snarare för att Johan Ehrenbergs projekt är så himla galet och dumdristigt att jag inte kunde låta bli att göra ett stödköp (och Frida tjoade: visst,  gör det).

Så här sitter jag nu på söndagen med en hög papperstidningar och väldigt lite tid att läsa dem.

Tror den närmaste månaden ska ägnas åt utvärdering. Hur gör vi med vår DN-prenumeration? Och vad är poängen med ETC? Just Dagens ETC kräver nog en recension. Återkommer.

DN hajpar Spotify på fel grunder

Läste i papperslupplagan av dagens DN en artikel med rubriken: ”Nio medietrender för 09”.

På plats sju kan man läsa:

7. Spotify nya Ipod

Den svenska musiksajten Spotify lanserades för några månader sedan men kan få sitt stora genombrott under 2009. Sajten ger dig i princip obegränsad tillgång till världens musik som strömmar genom datorn (du laddar inte ned den). Tjänsten är gratis med reklam och prisvärd utan. Allt fler skriver ”is Spotified” i sin Facebookrad.

Oj, vad svårt jag har för den här texten.
Spotify: loggan knäppt på deras kontor i samband med en julfest 2007Fel 1: Spotify nya Ipod… Okej, betraktar vi Ipod som ett fenomen ett nytt sätt att konsumera musik så är inte rubriken fel. Spotify är ett nytt sätt att konsumera musik. Men jag stör mig ändå på referensen. Jag får uppfattningen att Spotify kommer att konkurrera ut den bärbara musikspelaren Ipod. Som tjänsten ser ut nu konkurrerar inte Ipod och Spotify, de kompletterar varandra. Med Ipod kan du ta med dig musiken, med Spotify kan du, än så länge, bara få tillgång till en massa musik via en uppkopplad dator. Två ganska olika upplevelser.

Fel 2: Nej, Spotify är inte en musiksajt. Det är en musiktjänst. Man laddar ner en klient till datorn som kopplar upp sig mot Spotifys databas med musik. Det är ingen webbplats man surfar in på.

Fel 3:  ”Sajten ger dig i princip obegränsad tillgång till världens musik”.
Här har vi artikelns största fel. Vaddå ”i princip obegränsad tillgång”? Spotify har en riktigt fet musikkatalog. Men begränsad. Jag hade Spotifykonto några veckor innan den officiella lanseringen, och hux flux försvann en massa av min favoritmusik från servrarna (de fanns inte med i katalogerna hos de skivbolag Spotify skrivit kontrakt med).

Satt häromdagen och påbörjade en lista med singer-songwriters och upptäckte att ett par artister bara fanns representerade på samlingskivor (exempelvis Neko Case, Frida Hyvönen). Många tidigare smala artister som blivit mainstream med tiden finns bara representerade med de senaste skivorna (de skivor de spelat in på de stora skivbolagen), vissa finns inte med alls (22 Pistepirkko) och en del riktiga jättar (The Beatles, Metallica och Led Zeppelin) finns representerade med några enstaka låtar. Det kallar inte jag ”i princip obegränsad tillgång”.

Och så har vi det där med att alltfler skriver ”is spotified” i sin facebookrad. 
Är man verkligen ”spotified” borde man väl snarare posta en länk till vad man lyssnar på i sin facebookrad.

För det är det som är den verkliga tjusningen med Spotify. Möjligheten att dela med sig av sina musiktips till alla vänner som har Spotifykonto. Här finns också poängen med det stora, om än begränsade, musikbiblioteket: det är gemensamt. Alla spotifyanvändare har tillgång till samma utbud, och kan därför göra listor som de delar med sig till alla, och om de vill kan de bygga vidare på listorna tillsammans. 

Varsågoda: Här är min singer-songwriterlista >>

Fyll gärna på med egna favoriter!

Knödel nästa

Knödel

Jag har alltid varit svag för knödel. Kanske är det ordet? Kanske är det nostalgiska minnen från året efter sammetsrevolutionen när syrran och jag träffade mördarhunden Nero och besteg de fruktade (okejdå ganska beskedliga) tatrasbergen.

Hursomhelst.

Jag är svag för knödel och tack vare DN:s serie om länder i EU, och DN-kocken Jens Linder har jag nu ett recept. Kanske dags att bjuda hem gubbsen på en tjeckisk/slovakisk helkväll?

Samtidigt i Japan…

Tydligen var det jordskalv i Skåne häromdagen. Kanske var det det som fick DN:s japankorre att göra ett jordbävningsknäck till dagens DN. ”Tokyo övar i väntan på jätteskalv”. Nu ska inte mitt blogginlägg handla om detta, eller att nästa finanskris antagligen utlöses just av ett sådant jätteskalv. Nä det som fick mig att haja till var framförallt denna bild i pappersupplagan:

Barnrum i Tokyo

Titta noggrannt på bilden. Det är inte barnen som hukar sig i klassisk ”duck-and-cover”-stil som jag reagerar på. Det är Ikea. Jovisst har detta barnrum samma gardin och samma lekmatta som vår  lilla Vanna. Och faktiskt skulle reportaget kunna ha gjorts var som helst. Pokemon-gubben på det lilla skrivbordet (säkert också Ikea) är visserligen japansk, men skulle kunna stå i barnrum i såväl Sverige som England eller varför inte Chile?

Vi lever onekligen i en globaliserad mischmasch-kultur. Bra eller dåligt? Kanske kan samma möblemang i alla hem ge någon slags gränsöverskridande gemensamhetskänsla? Kanske kan en global generation av Pokemon-skolade barn få gemensamma beröringspunkter och ett gemensamt nostalgisk minnesarkiv som kan ena världen och ge mindre spänningar?

Tänk att på FN-toppmöten prata gamla pokemon-avsnitt ungefär som svenska 70-talister kan känna gemenskap när de pratar om Vilse i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter.

Och kanske Ikea gör världen en tjänst genom att sprida lekmattan Lekplats? Kanske är Kamprad frälsaren som på sikt ger oss världsfred…

I-landscynism: Så fostrar du ett blivande sportproffs och blir miljonär

Bordshockey - Vi tror att Vanna kommer att tjäna grova pengar på att spela bordshockey! (bild knäppt av Anders 2004)
Bordshockey - Vi tror att Vanna kommer att tjäna grova pengar på att spela bordshockey! (bild knäppt av Anders 2004)

Har du undrat varför en del föräldrar ägnar merparten av sin fritid åt att skjutsa sina barn till hockey-tränare? Kärlek? Fysisk fostran? Curling?

Jovisst, men ska vi tro artikeln ”Sporterna som betalar sig” i DN gör en del det för egen vinning. Skjutsar man alla sina grabbar till hockey-träningar är chansen inte alltför liten att en av brorsorna en dag faktiskt kan bli proffs och ge dig en miljon eller två. I pappersupplagan var rubriken till denna minst sagt cyniska artikel ”Barnhobby – och en bra investering”, och det är precis vad artikeln handlar om. Placerad i avdelningen Din ekonomi, bjuder DN på en genomgång av olika sporter och visar vilka sporter som ger bäst möjligheter till avkastning. Ishockey är en stor investering, men har också goda möjligheter att betala sig. För även en ”medioker ishockeyspelare kan tjäna mellan 25 000-35 000 kronor i månaden på allsvensk nivå, vilket är Sveriges andraliga”.

Precis som vilken ”så-här-placerar-du-dina-pengar”-artikel som helst bjuder huvudartikeln på en analys av alternativen:

Slutsats: Att satsa på rätt sport kan i slutändan vara en givande affär, om nu inte barnet föds med en unik förmåga som passar en särskild sport. Så länge du blir bäst i världen eller en av de bästa så spelar det ingen roll vilket yrke/sport du väljer – då blir plånboken tjock ändå.

Kombinerat med guiden ”Så här goda är proffschanserna – sport för sport” måste det här vara det absolut mest osmakliga DN Din ekonomi har publicerat. Att fattiga människor ser sina barn som en investering är inte konstigt. Många satsar allt de lyckas skrapa ihop åt att ge sina barn en god utbildning och därmed hjälp med sin försörjning när de blir gamla. Men att välbärgade i-landsmänniskor (och man måste vara välbärgad för att ha råd med hockey) drillar sina barn till idrottsmän med förhoppningen att vinna jackpot är helt sjukt. Inte nog med att artikeln är obehaglig, den är totalt snedvriden.
Journalisten Dusan Umicevic har bland annat glömt något fundamentalt: tjejerna.
Det är inte ”barnens” hobby Dusan skriver om. Det är grabbarnas hobby.
För jag kan inte tänka mig att Vanna skulle tjäna mellan 25-35000 kronor som hockeyspelare i damallsvenskan?

Dessutom Dusan, vad fan menar du när du under ”Segling” och underrubriken ”Sidokarriär” skriver:

”Många får chefspositioner inom näringslivet eller blir exempelvis naprapater eller sjukgymnaster”

Hur ger segling bättre förutsättningar att bli naprapat eller sjukgymnast?

Jag tycker att redaktör Maria Crofts ska skämmas. Den här artikeln skulle aldrig ha publicerats.