Kategoriarkiv: design

Vita tatueringar det nya svarta…

Lindsay Lohans vita tatuering ska tydligen påminna henne om att andas när hon får astmanfall.
Lindsay Lohans vita tatuering ska tydligen påminna henne om att andas när hon får astmaanfall.

Kom via Lisa Magnussons blogg till en artikel hos Aftonbladet som berättar att vita tatueringar är den hetaste trenden just nu. Lindsay Lohan lär ha tatuerat in ordet ”Breathe” på handleden och Kate Moss ska ha ett par vita hjärtan tatuerade på ”ena sidan av kroppen”. Av texten i Aftonbladet att döma verkar det vara den perfekta tatueringen för fegisar som bara vill att tatueringen ska synas lite grann (typ motsatsen till Charles Mansons hakkors i pannan).

Som något av en otatuerad bloggauktoritet på tatueringar (Den otatuerade mässarrangören, Är kurbits nya tribal?), måste jag givetvis göra en djupdykning i internets underbara gömmor efter mer info om detta fenomen.

Den stora frågan: är vita tatueringar det nya svarta? Är vita tatueringar en trend?

Daily Mail, som är källan till Aftonbladets rewrite, bygger sin trendspaning på att:

1. Kändisarna gör det, intygat av fotomodellen Jasmine Lennard som säger:

 Everyone in LA is having the tattoos so I just had to have one. I saw Lindsay Lohan had one and it looked so pretty I asked her where she got it. She told me to go to the Shamrock.

2. En intervju med en brittisk tatuerare som intygar att det börjar bli poppis i England.

Själv har jag försökt kolla upp storyn genom lite hederlig googlejournalistik… Jag började med tatueringsforumen. Svårsökta saker där de flesta inläggen om vita tatueringar verkar handla om problemen: 1. Vita tatueringar har svårt att läka eftersom färgen är grövre än annan färg. 2. Tatueringarna håller dåligt, bland annat känsliga för solljus, 3. Tatueringarna funkar bara om du har rätt hudfärg (färgen blandas med din huds pigment).

Bland google-träffarna blir det mest referenser till just Lindsay Lohan. På NineMSN, konstaterar man i en artikel från igår: ”White ink tattoos Hollywood’s new black” (hmm, min rubrik var tydligen inte så originell) och gräver upp ytterligare en b-kändis, Khloe Kardashian, som i somras, på väg till fängelset för att sitta av ett rattfyllestraff, lät tatuera in ”KK” på handleden.

Sajten Trendhunter har också plockat upp storyn, och bjuder till och med på ett bildspel när de konstaterar att vita tatueringar blir alltmer populära.

Men är då kändisar tillräckligt för att kalla det en trend? Det är ju inte kändisarna som sätter trenderna. De är de som plockar upp dem och sedan gör dem till ett massfenomen (precis som den där ringen jag skrev om häromdagen).

På bildcommunityn Flickr hittar jag pusselbiten som får mig övertygad. En grupp kallad White ink tattoos, med 176 medlemmar. Administratören Ken Christ berättar i ett inlägg, daterat 3 oktober 2007, att han bloggade om sina vita tatueringar redan 2004. Hösten 2007 genererar inlägget plötsligt massvis med trafik. Någonting har hänt.

Och vem vet, kanske är det dags för mig att äntligen förverkliga den där idén med skördetröskan över bröstet. Fast med vitt bläck, så att den blir ännu svårare att se.

Dagens hatobjekt: Krokar med sugpropp

Nu är jag trött på att dissa personer som gjort i mina ögon omoraliska saker… dags för lite positiv pepp och hiss (kanske hylla Johan Stael von Holstein som fattat att han inte har något i Kulturrådet att göra...). Men i väntan på det (kanske nästa vecka…) vill jag ägna några rader åt att dissa världens mest irriterande inredningsdetalj:

Sugproppskrok med superpiller...
Sugproppskrok med superpiller...

Den sugproppsförsedda kroken. Ja, inte bara den förresten. Allt som ska hängas upp på väggen med hjälp av sugpropp. Idén är klok. Klart att inredningsnördar som vill möblera om stup i kvarten inte ska behöva borra ett hål varje gång de vill ha upp en krok. Och i badrummet är det bra att skona kaklet, framförallt när man bor i hyresrätt.
Men så har vi den avskyvärda praktiken. Den praktiska användningen av dessa tingestar. Jag vet inte hur många gånger kroken med de där amerikanska pillren trillat ned i badrummet… (en självklar inredningsdetalj) eller kroken med tvättlapparna i köket legat på golvet.

Den förstnämnda fortsätter vi att sätta upp en gång i månaden (svårt att motivera ett borrhål för ett paket piller). Den sistnämnda slängde jag i soptunnan och skruvade fast en redig krok.

Något som jag varmt kan rekommendera er som gång efter annan slickar på sugproppar som envisas med att trilla ned. Sedan sugproppskroken i köket försvann är jag en betydligt mer harmonisk och lyckligare människa.

Formexfunderingar: Big mama, dålig smak och tomma herrtoaletter

"Big mama"Medan Micke på IFA-mässan kunde konstatera att plasma lever, nötte jag skogummi på Stockholmsmässan i Älvsjö. Formex, en fackmässa som framförallt riktar sig till alla de som äger inrednings- och designbutiker runtom i Sverige. Här går de runt och kollar in trenderna, och fyller monterinnehavarnas orderblock. Allt det där du kan hitta i inredningsbutikerna i låt oss säga Vaxholm eller Ängelholm har troligtvis upptäckts av butiksägaren på Formex vår- eller höstuställning. Av mässgolvet att döma är det framförallt ”ägarinnor” det rör sig om. När jag gick in på herrtoaletten för att byta på Vanna var det helt tomt, och förblev så i femton minuter. De flesta män jag såg stod i montrar, och då ofta i såna montrar som inte direkt sålde lullulliga änglar, ljusstakar och myspys. Nä krängarmännen stod i montrar och sålde maskiner som kunde brodera namn på kepsar, eller hyllsystem för inredningsbutiken.

Det var i en sådan monter vi upptäckte ”Big mama” (se bilden ovan).
Fridas första reaktion var faktiskt:
-Wow! En skyltdocka som ser ut som en riktig kvinna.
Men så såg vi namnet. ”Big mama”, med citationstecken.
-Knäpp en bild sa jag.
Frida gick tillbaka, knäppte en bild, kom tillbaka till mig, men vände senast resolut på klacken och gick tillbaka. Givetvis var Fridas fråga: Varför? Hur kommer det sig att den här skyltdockan kallas ”Big mama”. Borde då inte de andra skyltdockorna i montern heta Miss Anorexi, eller nåt i den stilen?
-Hallå, se runt omkring dig, så här ser ju faktiskt vanliga kvinnor ut, sa Frida till säljaren, som hade svårt att ta kritiken. Han stod där med sin ölmage (väldigt olik de manliga skyltdockorna i montern) och försökte värja sig, bland annat genom att dra till att modellen på engelska även kallades ”Queen size”.

Fanasykitsch: Tänk de de här, några kandelabrar och en påse drakchips?
Fanasykitsch: Tänk de de här, några kandelabrar och en påse drakchips?

Hur var det då med höstens trender? Ärligt talat är jag för ny i gamet för att komma med några tunga analyser. Däremot kan jag konstatera att den här mässan är en utmärkt plats som utgångspunkt för vad som är bra och vad som är dålig smak. Jag mådde faktiskt bitvis riktigt dåligt när jag traskade runt i montrar fyllda med skulpterade änglar, indianstilleben och skyltar med ”lustiga” budskap. Men samtidigt kände jag ibland att kitschen var så härligt kitschig att jag nästan gillade den. Kolla exempelvis in företaget Agora gifthouse fantasy-kollektion. Tänk vad kul det kunde vara att inreda ett rum med scenografi från en dålig fantasyrulle… Hmm, Frida, kanske något för Vannas rum?

(för mer seriösa artiklar om Formex, fast ur ett lite mer slöjdigt perspektiv. Kolla in Fridas Kurbits-blogg)

Välkomna till Kurbits!

Bakelit Webbdesign kan stolt presentera bloggen Kurbits – din slöjdkompis i inredningsvärlden, featuring allas vår: Frida!

Jorå, det första inlägget är skrivet och det mesta borde funka som det ska. Kanske det kommer att krävas lite tweakande i kulisserna.

Seså klicka vidare till www.kurbits.nu


Nästa uppdrag för vår webbdesignavdelning blir att flytta denhäringa bloggen. Jag fasar. Att flytta femhundra inlägg är inte lätt. Särskilt med tanke på att rss:en verkar innehålla väldigt mycket fel. Kanske blir till att lägga över allt manuellt…

Sköna söndag = kreativa söndag

Idag har jag inte satt min fot utanför dörren. Hela dagen har jag och Frida tillbringat i vår sköna lägenhet, där vi med ett kort avbrott för besök av moster Lissa, ägnat all tid åt att fixa och dona.

Bland annat förverkligade Frida sin sköna grytlappsidé:

En gardin gjord av gamla grytlappar som hon köpte på en loppis i Nordingråtrakten i somras. Passar perfekt i vårt 50-talsinspirerade kök.

Äntligen (ännntligen!) genomförde jag (assisterad av smakcoachen Frida) min affischvägg. För sisådär fem år sedan köpte jag en hiskelig massa affischer på bollywoodstjärnor av en gatuförsäljare i Indien. Idén var att tapsera ett kök. Nu blev det inte riktigt så. Men med hjälp av en hink tapetklister tapetserade jag i hallen en vägg bestående av affischer från filmen och konstens värld.
Jag är toknöjd:

Rapport från Ikealand

I skrivande stund rusar ett snöigt Östergötland förbi fönstret. Sitter på X2000 och pustar ut efter en intensiv och spännande dag i Ikealand: Älmhult. Exakt vad jag och Daniel gjorde där låter jag vara en hemlighet.
Men visst hade det något med det här att göra:

Och här bredvid mig sitter Daniel och använder en prototyp av en pinfärsk produkt kallad ”bräda”:

Betyg:
Användarvänlighet 9
Storlek/form 6
Prisvärde 9
Totalbetyg 9

För övrigt vill jag tipsa om: Wikipedias artikel om Ikea >> Mycket intressant info. Bland annat om deras namngivningsprinicper.