sport

Nu visas arkiv för kategorin sport.

I-landscynism: Så fostrar du ett blivande sportproffs och blir miljonär

1 september, 2008 i fundering, media o webb, sport av anders | 6 kommentarer

Bordshockey - Vi tror att Vanna kommer att tjäna grova pengar på att spela bordshockey! (bild knäppt av Anders 2004)

Bordshockey - Vi tror att Vanna kommer att tjäna grova pengar på att spela bordshockey! (bild knäppt av Anders 2004)

Har du undrat varför en del föräldrar ägnar merparten av sin fritid åt att skjutsa sina barn till hockey-tränare? Kärlek? Fysisk fostran? Curling?

Jovisst, men ska vi tro artikeln ”Sporterna som betalar sig” i DN gör en del det för egen vinning. Skjutsar man alla sina grabbar till hockey-träningar är chansen inte alltför liten att en av brorsorna en dag faktiskt kan bli proffs och ge dig en miljon eller två. I pappersupplagan var rubriken till denna minst sagt cyniska artikel ”Barnhobby – och en bra investering”, och det är precis vad artikeln handlar om. Placerad i avdelningen Din ekonomi, bjuder DN på en genomgång av olika sporter och visar vilka sporter som ger bäst möjligheter till avkastning. Ishockey är en stor investering, men har också goda möjligheter att betala sig. För även en ”medioker ishockeyspelare kan tjäna mellan 25 000-35 000 kronor i månaden på allsvensk nivå, vilket är Sveriges andraliga”.

Precis som vilken ”så-här-placerar-du-dina-pengar”-artikel som helst bjuder huvudartikeln på en analys av alternativen:

Slutsats: Att satsa på rätt sport kan i slutändan vara en givande affär, om nu inte barnet föds med en unik förmåga som passar en särskild sport. Så länge du blir bäst i världen eller en av de bästa så spelar det ingen roll vilket yrke/sport du väljer – då blir plånboken tjock ändå.

Kombinerat med guiden ”Så här goda är proffschanserna – sport för sport” måste det här vara det absolut mest osmakliga DN Din ekonomi har publicerat. Att fattiga människor ser sina barn som en investering är inte konstigt. Många satsar allt de lyckas skrapa ihop åt att ge sina barn en god utbildning och därmed hjälp med sin försörjning när de blir gamla. Men att välbärgade i-landsmänniskor (och man måste vara välbärgad för att ha råd med hockey) drillar sina barn till idrottsmän med förhoppningen att vinna jackpot är helt sjukt. Inte nog med att artikeln är obehaglig, den är totalt snedvriden.
Journalisten Dusan Umicevic har bland annat glömt något fundamentalt: tjejerna.
Det är inte ”barnens” hobby Dusan skriver om. Det är grabbarnas hobby.
För jag kan inte tänka mig att Vanna skulle tjäna mellan 25-35000 kronor som hockeyspelare i damallsvenskan?

Dessutom Dusan, vad fan menar du när du under ”Segling” och underrubriken ”Sidokarriär” skriver:

”Många får chefspositioner inom näringslivet eller blir exempelvis naprapater eller sjukgymnaster”

Hur ger segling bättre förutsättningar att bli naprapat eller sjukgymnast?

Jag tycker att redaktör Maria Crofts ska skämmas. Den här artikeln skulle aldrig ha publicerats.

Därför tippade jag Ryssland som segrare…

23 juni, 2008 i sport av anders | 1 kommentar

Innan EM satte de så kallade Gubbsen ihop ett EM-tips. Mitt tips ansågs länge vara ett skämt, men även om jag just nu ligger en smula efter tippkungen Harald Pålle Pålbrandt har jag ett trumfkort: Jag har tippat Ryssland som segrare. Varför kan man undra. Här är förklaringen som jag bjöd gubbsen på idag:

Okej här har ni mitt totalt ovetenskapliga resonemang:

1. Hmm EM. Det brukar ju alltid vara outsiders som vinner EM. Man minns ju Danmark. Och så har vi det där lilla skitlaget Grekland.

2. Vad har dessa outsiders gemensamt? Jo det är kollektivet som vinner. Laget som känner mest. Laget med de sämst betalda, för den stora allmänheten okända spelarna. Skitsamma om det finns stora stjärnor. Stora stjärnor är oftast bäst i sina klubbar där de lyfter feta lönacheckar. De har hunnit jobba bort sin patriotiska ådra, och jobbar i första hand för sig själva, i andra hand för den klubb som betalar bäst och i tredje hand för sitt land…

3. Vilket lag passar in på den här profilen, tänkte jag? Hmm, de där ryssarna verkar lite intressanta. De är unga, har svetsats samman på träningsläger efter träningsläger under det gångna året. Och så har de den där holländaren som tränare. Han som gjorde under med Sydkoreaner och Australiensare.

4. Schlager-EM. Okej, det må låta töntigt, men parallellen är uppenbar. För att vinna schlager-EM plockade Ryssland in Timbaland. För att vinna fotbolls EM plockar de in Gus Hiddink. Folk tror inte att det ska funka… men det funkar. Nationen Ryssland mår möjligtvis uselt ur ett ekonomiskt och politiskt perspektiv (om man tillhör de som uppskattar demokrati) men Putin vet hur man slår på den nationalistiska trumman. Det är skådespel som gäller, och det är skådespel som det ryska folket får.

5. Oleg Blokhin. När jag låg där på en filt, med en jollrande Vanna och två fotbollsbilagor som sällskap såg jag för min inre blick Oleg Blokhin, klädd i Sovjets röda fotbollsställ, dunka in en frispark från halva fotbollsplan. Det finns säkert någon Oleg i den där truppen, tänkte jag.
Och så gick det som det gick.

Resten är historia.

”that echoes in eternity”

;-)

Någon som vill kolla in gubbsen-tipset? Kolla här >>

Gubbar ge oss mål…

17 juni, 2008 i film, sport av anders | 0 kommentarer

På drift i Nackareservatet

11 november, 2007 i fundering, sport av anders | 1 kommentar

För andra gången i mitt Bagisliv har jag äntrat det mytomspunna Nackareservatet. Denna gång med joggingskorna på, och en löst formulerad plan:

”Springa runt en sjö, hur svårt kan det vara?”

Jag sprang. Marken var frusen. Överallt stötte jag på hurtiga människor med gå-stavar, kroppsnära joggingdressar eller mountainbikes. De senare hade mycket roligt åt att åka upp och ner för en oerhört brant backe.
För mig blev backen början på en ny löpstil. En form av intervallträning där jag knallade en sträcka, för att sedan jogga några hundra meter. Ofta sammanföll dessa spurter med att jag träffade på andra hurtbullar…

Taktiken berodde inte enbart på att jag tyckte att det var lite trist att springa. Nä, jag hade faktiskt inte en blekaste aning om hur långt det var kvar. Och rationell som jag är (!) bestämde jag mig för att hushålla mina krafter.
Ett tag undrade jag om min taktik var fel. Det var när jag insåg hur fruktansvärt kallt det var att traska runt i svettblöta kalsingar, en kall novemberdag.

Ett tag trodde jag till och med att jag var vilse.

Men så hörde jag ljudet från de södra motorlederna och insåg att nu, nu var jag på väg mot rätt håll.

När jag såg orienteringsstugan i Bagarmossens utkanter var glädjen så stor at jag knäppte en bild med mobilkameran:

Och när jag linkade hem mot Rusthållarvägen ekade säljaren på Intersports ord i min hjärna:
-Inom 29 dagar kan du lämna in skorna och få pengarna tillbaka.

Hmm, kanske man borde investera dem i en mountainbike istället?

Höger eller vänster, vad tar du?

6 november, 2007 i fundering, sport av frida | 1 kommentar

Ja, det var väl skönt att få det sagt. Så att vi kan fortsätta blogga även så här post-Vanna. Allt i hela tillvaron har förstås egentligen med Vanna att göra nu, det fattade vi väl kanske inte innan. Jag vill ändå ta till orda om något annat, apropå en liten kort notis i DN för någon vecka sedan: ”Straffsparkarnas irrationella logik”.

Statistiskt sett har man i en israelisk studie nu konstaterat att det är störst chans att rädda en straffspark om målvakten står kvar i mitten av målet. Trots detta har man kommit fram till att målvakten nästintill alltid väljer att kasta sig åt höger eller vänster. Trehundra straffar har synats i sömmarna och visst slänger sig målisen både åt höger och vänster i hela 94 procent av fallen. Enligt forskarna gör målvakterna detta irrationella eftersom man då efteråt i alla fall kan säga att man försökte.

Jag vet inte om det kanske är någon hormonell effekt som gör att jag, i motsats till notisens författare Martin Hedesström, tolkar resultatet som gott. (Hellre ta i ordentligt än att riskera att anklagas för att inte ha gjort tillräckligt. Se bara på invasionen av Irak, dundrar Hedesström i som avslutning av sin text)

För jag tycker att det någonstans finns något fint mänskligt i detta. Viljan till att aktivt försöka istället för att passivt titta på – även om man kanske vet att det inte är det allra smartaste. Viljan till att göra sitt bästa och ställa upp för andra människor som kanske betyder något för en själv kan ibland kanske övervinna logik och strategi. Och att efter valet och den misslyckade räddningen ändå få konstatera att man i alla fall gjorde sitt bästa är säkert bra för individens självkänsla. Och det känns humant på något vis. Och också lite fint av forskarna att forska på något så banalt men ändå så mänskligt, får man väl säga.

Men det är jag det, som just nu inte tror eller vill veta att det finns något ont i människan eller i världen, iallafall inte utanför bubblan i Bagis där jag och Vanna befinner oss. Kärlek till alla.

Bildkavalkad juni: Sista delen

26 juli, 2006 i familj, foton, sport, vänner av anders | 0 kommentarer

Jovisst hände det ännu mer i juni. Den 17:e var en stor dag. Då var nämligen Frida och jag barnvakter åt min systerdotter Miriam:

Hennes mamma och pappa skulle nämligen gästa ett bröllop:


Miriam skötte sig ypperligt. Här sitter hon i Hagaparken och njuter av leverpastejsmörgås.



Sen var det dags för morbror att lassa in favoriträtten: banan!

Och så lite fotbolls-vm (känns väldigt passé just nu):


Midsommar:

Svensk religiös övertygelse. Den så kallade Björnen sover-kulten.


Lägenhetsvisning på Blåkulla:

Cecilias möhippa:

Jörgen och jag fick äran att ge Cecilia uppdraget att måla en tavla. Vårt tema: ”60 år och desperat i Gambia”.
Här ser ni resultatet. Inte tokigt.

En hård dag på basketplanen

15 maj, 2006 i foton, sport, vänner av anders | 1 kommentar

Här lite tung bildjournalistik från söndagens basketdrabbning. Låt oss göra den ännu tyngre:

En bild säger mer än tusen ord…
I det här fallen ljuger den. För visst ser det ut som om handens ägare slitit järnet i den svettiga kampen om bollen under korgen. Men i själva verket var det ingen kamp. Mest studs och ett gäng missade skott.

Nä här har vi en mer rättvisande bild:


Graciös basket àla Idla-flickorna.

Kräksjuka + OS = sant

22 februari, 2006 i fundering, sport av anders | 1 kommentar

I två dagar har Frida och jag njutit i fulla drag av den nya innedrogen ”vinterkräksjukan”. Okej, njutit är väl inte direkt rätt ord, men på sätt och vis har det varit skönt att vara sjuk på allvar, dessutom har det varit viss tröst att vara sjuka tillsammans, och som grädde på ömklighetsmoset har det servats OS-godis mest hela tiden.
Kring lunch när vi upplevt ett guld och broms i sprint kunde Frida rent av konstatera att det här med vinter-OS faktiskt inte var så tokigt. Trevliga kommentatorer, glada deltagare och allmänt OS-mysigt.
Och visst kändes det som att vi drog vårt strå till stacken när vi i samma veva tvingade i oss ett par muggar blåbärssoppa.

Efter Anjas guld, tre kronors vinst mot Schweiz samt curlinglandslagets kvalificering till final känner vi oss definitivt på bättringsvägen. Så pass mycket att vi nu kan bjuda på ett par OS-funderingar:

-Hur tänkte egentligen snubben som designade tv-grafiken? Flaggorna är helt i hoptryckta och ser man OS på en liten tv går det knappt att utläsa siffrorna.

-Vad menas med ordet ”aktion”? Under dagen har vi hört det användas både till höger och vänster av såväl idrottare som kommentatorer i helt olika grenar. Är det ett försök att säga ”action” på svenska? Ex: ”Jag skulle vilja se mer aktion framför målet”, ”Han visar fantastisk aktion när han går förbi sin motståndare på krönet”.

Över och ut, från Anders.

Energidrycken alla talar om…

15 november, 2005 i mat, sport av anders | 1 kommentar

I måndags när jag trampade in på Badminton Stadion för min veckoliga dos fjädermisshandel kände jag mig trött, hungrig och hängig.
-Sportdryck!, var min första tanke och jag släpade mig fram till kylskåpen. Där stod ett flak med en ny skum dryck och en handtextad skylt:

Energidrycken alla talar om!

Hmm, ”alla talar om”. Själv hade jag inte hört ett pip om det thailändska mat/läkemedelsföretaget Osotspas skumma enerigdryck ”M-150″ vars svenska slogan tycks vara: ”Energidryck utan kolsyra”, och som pryds med en sheriffstjärna med orden ”Devotion – Courage – Sacrifice”.

15 spänn kostade en dos. Jag lånade en tjuga av Gustav (jo precis som i vilken knarkfilm som helst lånade jag till min första sil…) och köpte mig en flaska.

-Du lovar väl att jag inte får hjärtattack om jag sveper den här och sen går och spelar, skämtade jag med killen bakom disken.

-Nä, den smakar faktiskt helt okej, jag har prövat själv… svarade killen (som om det var själva smaken som skulle ge mig en hjärtattack).

Well, den smakade typ bananmedicin och gav mig faktiskt en rejäl energikick. Dessutom kom Janne på ett genialiskt sätt att döda Alexanders fruktade servretur (det du! Jörgen).
Men sagan om servreturen och Alexanders fall kör jag en annan gång.

Läs mer om M-150 här >>

Aikido deluxe

12 oktober, 2005 i sport, vänner av frida | 1 kommentar

Så har jag inte bara lärt mig att räkna till 31 på japanska, jag har också lärt mig hur kul det är på aikidoläger. Helt galet faktiskt. Helgen tillbringades med en massa aikidomänniskor i Göteborg, där världens coolaste Pat Hendricks höll i undervisningen. En tvärhand hög svepte hon runt i dojon och lärde ut bra saker på det mest pedagogiska vis. Tillsammans med utmärkt sällskap gjorde hon helgen till värsta grejen.


Bilen hyrdes i Stockholm och med på resan var Marino,
Klas och här Lasse och Wai.


Gruppbild på restaurang ett måste.


Lägerdag ett, Pat och Mats och vapenträning utomhus.


Lasse och Marino.


Massimo, Wai och Klas.


Poseringsbilder inför kommande läger i Stockholm
krävde sina kast, Wai blir dängd av Pat.


Helgens sista pass, och in i bilen igen för hemfärd.
Galen helg. Och rolig!

« Äldre inlägg