Etikettarkiv: jämställdhet

Pappa-ledighets-bashing och visst finns det anledning att vara bitterkuk…

Han såg väldigt normal ut. Normal på ett alldagligt vis. Typ 45-50 år gammal. Jag satt med Vanna i knät. Han satt snett framför, i samma “fyra” i en tunnelbanevagn på väg mot t-centralen. Plötsligt säger mannen:

-Var är barnets mor?
-På jobbet, svarar jag, något överrumplad.

Ett par minuter går.

-Jag måste förklara mig, säger mannen. När jag var liten hade jag en väldigt engerad far, och en mor som knappt engagerade sig alls. Jag mår inte bra av att se sådana som du.

Därpå reste sig mannen och satte sig några fyror bort.
Allt jag lyckades haspla ur mig var något slags: Jaha. 

Ja, det var väl första gången som jag på något vis blivit kritiserad för att jag var pappaledig. Eller kanske var det Frida som kritiserades för att hon lät mig engagera mig i mitt barn?

Annars möter en pappaledig väldigt lite motstånd. Snarare tvärtom. Precis som Maria Sveland beskriver det i sin bok Bitterfittan så verkar det med att man tar ut några ynka pappamånader för att många ska uppfatta den föräldralediga pappan som hjälte. Ja, till och med om pappan strategiskt planerar in dessa månader under sommaren. Att jag är hemma med Vanna ett år ger mig nära inpå superhjältestatus. Medan Frida som varit hemma ett år gör ett helt vanligt, föga uppseendeväckande mammaledighets-gig.

Visst är det irriterande. Men kanske kan det förändras. När jag för några veckor diskuterade detta med min kompis Richard föreslog han att det kanske kommer att bli som matlagningen. När han var liten trodde han alltid att hans morfar (eller var det farfar) var kung på att laga mat, eftersom mormor alltid skröt om att han tillskillnad från andra män minsann lagade mat. I själva verket kunde bara morfar laga några enstaka rätter och det var mormor som stod för den dagliga matlagningen.

-Men titta på våra vänner nu, sa Richard, jag känner massor av par där mannen lagar maten i stort sett varje dag.

Och kanske är det så. Och kanske kommer det en dag anses lika självklart att en man är förälder som en kvinna. För så är det faktiskt inte idag. När jag idag, en timme efter incidenten på tunnelbanan, på en lunchservering satt med min dotter i barnstolen bredvid mig och med min syster på andra sidan bordet kom det fram en kvinna till min syster och sa:

-Jag måste bara säga att ni har en så förtjusande söt dotter.

Paff svarde min syster: Det är min brors.

Schack – ojämställt, varför då?

Nour El-Refais inlägg på Newsmill om den mansdominerade och kvinnodiskriminerande humorscenen i Sverige har väckt en hel del rabalder. Och väldigt många kommentarer från de som Andres Lokko en gång i tiden beskrev som “rödbrusiga män“. Jag applåderar Nour El-Refais mod och gärning, men kommer inte att göra mer än så i just detta inlägg. Istället tänkte jag lyfta fram en annan grupp kvinnor som har det tufft: De kvinnliga schackspelarna. 

I somras skrev schackspelaren Anna Lindgren en essä i DN på ämnet “Ensam dam“. På sajten “schacksnack” länkade man till artikeln, frågade sig “Varför är det då så få kvinnor som spelar?” och lade upp en bild på två blondiner som sjunger…

Här några klipp från kommentarerna:

Man kan jämföra det med varför det är ett förhållande på nåt med 90 % män och 10 % kvinnor som är professorer. Det ligger betydligt mer för mannen än kvinnan att gå in för ett smalt väldefinierat område, och dessutom skall man resonera i logiska och konkreta banor, inte emotionella och irrelevanta.

För alla som påstår att detta är sexism kan jag hävda en artikel ur Illustrerad Vetenskap där det jag säger bekräftas.

 

Schacksnacks illustration...
Schacksnacks illustration...

 

Min kommentar: Lita aldrig på en man som refererar till Illusterad Vetenskap.

Webmaster säger: Torbjörn! Vad är det för fel på bilden? Vad skulle du vilja ha för bild?

Min kommentar: Jo, faktiskt. Webmaster förstår inte. Han har fått den här frågan i flera kommentarer och ändå inte svarat. Det enda han lyckas klämma ur sig är en förvånad kommentar om att en annan blogg (Kamferdroppar) också “irriterat” sig på bilden. Istället för att förklara sig får en annan besökare tolka webmasterns intention:

Martin S säger: Hade det inte varit mer passande med en bild av kvinnor spelar schack? Jag kan i och för sig tro att webmaster kanske ville illustrera det kvinnor kanske hellre gör, men jag tycker det blev lite konstigt. 

Min kommentar: Inget svar från Webmaster.

Tomas Pettersson säger: Å ena sidan, om bilden tolkas som en illustration till hypotesen “orsaken till att kvinnor inte spelar är att snygga tjejer kan ha roligare än så” så framstår den som mindre smickrande för kvinnliga schackspelare. Å andra sidan, vem farao vill se bild på två ruggugglor om dom inte ens spelar schack.

Min kommentar: Ja, varför skulle en artikel om kvinnliga schackspelare illustreras av ruggugglor?

David Lundberg säger: “Å andra sidan, vem farao vill se bild på två ruggugglor om dom inte ens spelar schack.” -Amen

Min kommentar: Jo, David var samma icke-sexistiska kille som citerade illustrerad vetenskap.

Dagens mest citerade blogg…

Imorse damp de ner i rss-läsaren. Upprörda blogginlägg (bla. Kajen, Emretsson, Åsa Jinder!!) om en debattartikel författad av en författare och en skådis. En text som handlar om en havererad mansroll. Män som inte längre är män, det förljugna äktenskapet, Carl Hamilton, runk på toaletten, “Bäby-björnar”, försoningsknull… Ja, Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars artikel innehåller det mesta. Vändningarna är många och det är inte helt lätt att hänga med. En hel del kan upplevas som provocerande. Vad sägs till exempel om det här citatet:

“När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?”

Upptakten till detta citat är i korthet:

  • En drapa om att 30-åriga pappor med baby-björn dominerar stadsbilden (män som enligt författarna dessutom är nybörjare och ständigt skakar ungarna så att de riskerar shaking baby syndrom).
  • Ett påstående om att Carl Hamilton egentligen är dessa mäns förebild och dröm.
  • Ett konstaterande: “Vi stagnerar och dör i äktenskapen, vi vågar inte ta risker inom det, vi vågar inte vara kvinna och man för vi går så helt in i att vara mor och far och släpper raffigheten, experimenterandet, kärleken dör inom äktenskapen.”

Efter att ha läst artikeln ett par gånger inser jag att en möjlig nyckel till förståelse går att finna i texten under artikeln:

Cecilia Gyllenhammar är författare. Hennes senaste roman var ”En spricka i kristallen”. Jessica Zandén är skådespelerska. I vintras medverkade hon i SVT:s dramatisering av ”En spricka i kristallen”. De är nu på resa i Grekland.

“De är nu på resa i Grekland”. Vågar man gissa att den författades sent en ljummen medelhavsnatt, till ljuset av tända stearinljus och ett par urdruckna flaskor retsina. Kanske med en 15 år yngre älskare (nämnd i artikeln) snarkandes i en säng i rummet bredvid? En 15 år yngre älskare som kanske, om han kände till alternativet, hellre skulle vara en jämställd mjukispappa i Sverige, istället för ett alfahanne-substitut till en besviken frustrerad medelålders dam från överklassen.

Läs den underhållande artikeln här >>

Jämställt? Ha!

Två exempel på att vårt samhälle inte kommit så långt när det gäller jämställdhet:

1. Idag på Elektronikbranschens pressmöte om årets julklapp visades en film där en handlare fick frågan om det var mest män som handlade gps.

Nej, menade mannen och klämmer ur sig något i stil med det här (jag ska kolla det exakta citatet i mitt anteckningsblock i morgon):

Nuförtiden finns det många yrkesverksamma kvinnor…

Ett citat som borde kunna ha varit hämtat från 50-talet…

2. Jag har precis skrivit ett mejl till Försäkringskassan, som verkar ha svårt att leva med att barnbidrag ska gå ut till pappan istället för mamman. I vårt fall handlar det om en ren teknikalitet. Jag har ett konto på Skandiabanken som även Frida kan hålla koll på från sin inloggning, samt ta ut pengar ifrån med sitt Visakort. Vi ville att barnbidraget skulle in på detta konto. Därför skrev vi över barnbidraget på mig. Något handläggaren som ringde för att kontrollera det hela med Frida (jag kunde ju ha tillskansat mig Fridas namnteckning under hot) hade lite svårt att förstå.

Visst är många män svin, men det känns lite beklämmande att mamman alltid är default-förälder i alla sammanhang. Hur ska man kunna uppnå fullständig jämställdhet när mamman och pappan särbehandlas, pappan är någon man inte riktigt litar på?

Tysk kvinnosyn…

Och vem minns inte den här gamla klassikern, idag kanske inte helt politiskt korrekt.

Skrev Nygren nyligen i ett mejl med länk till detta Scorpions-skivomslag (apropå fula skivomslag):

Ett omslag som jag tror är helt otänkbart att släppa i Sverige idag. Men är det verkligen politiskt inkorrekt i Tyskland där tv-kanalerna pumpar ut reklam för sexnummer hela nätterna och där bordeller är lagliga? Läste för ett tag sedan en kolumn av Jenny Jewert i DN där hon citerade en fråga som den tyska veckotidningen Der Spiegel ställt till jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström:

En del tränare menar att sex före en match är bra för spelarna. Tror du inte att legal prostitution kan få de mer aggressiva fansen att slappna av vilket i sin tur skulle minska våldet (runt fotbolls-VM)?

Med uppenbar känsla för stil…

När Daniel och jag var i Japan läste han en bok som fick honom att då och då titta upp från boken och väsa “alla män är monster” och “vilken tur att jag fått döttrar”. När han läst ut den lämnade han över till mig och sa nåt i stil med: “Läs”.
Och nu har jag gjort det. “Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet” av Stephan Medel-Enk. 127 lättlästa sidor om oss män och vår mansroll. Stephan har väl inte direkt uppfunnit hjulet (mycket av det han skrivit har skrivits förr) men han har definitivt gjort en bra sammanfattning av feministisk teori och dessutom lyckats servera en uppriktig, sorglig, bitvis läskig bild av den fortfarande härskande mansrollen. Jag förstår definitivt Daniels uppgivna suckar. Det känns så jävla sorgligt att läsa om den förhärskande, astorftiga mansroll som dominerar vårt samhälle.
Kanske kunde saker och ting bli en smula annorlunda om den här boken blev obligatorisk läsning bland tonårskillar? Kanske något att skicka med som premie till alla killar som prenumerar på Slitz… eller en del av utbildningspaketet när du ska bli kustjägare…
Jag ska definitivt köpa ett par ex och plantera lite här och där. Och då inte bara hos män, utan även hos kvinnor som ännu inte hajat strukturerna.

Ovanför min dator hänger Formfront 97:s fantastiska affisch som verkligen säger allt:

“Befria kvinnan människan – det patriarkala paradigmet placerar både män och kvinnor i hämmande stereotypa roller”

word