Etikettarkiv: tbana

Pappa-ledighets-bashing och visst finns det anledning att vara bitterkuk…

Han såg väldigt normal ut. Normal på ett alldagligt vis. Typ 45-50 år gammal. Jag satt med Vanna i knät. Han satt snett framför, i samma “fyra” i en tunnelbanevagn på väg mot t-centralen. Plötsligt säger mannen:

-Var är barnets mor?
-På jobbet, svarar jag, något överrumplad.

Ett par minuter går.

-Jag måste förklara mig, säger mannen. När jag var liten hade jag en väldigt engerad far, och en mor som knappt engagerade sig alls. Jag mår inte bra av att se sådana som du.

Därpå reste sig mannen och satte sig några fyror bort.
Allt jag lyckades haspla ur mig var något slags: Jaha. 

Ja, det var väl första gången som jag på något vis blivit kritiserad för att jag var pappaledig. Eller kanske var det Frida som kritiserades för att hon lät mig engagera mig i mitt barn?

Annars möter en pappaledig väldigt lite motstånd. Snarare tvärtom. Precis som Maria Sveland beskriver det i sin bok Bitterfittan så verkar det med att man tar ut några ynka pappamånader för att många ska uppfatta den föräldralediga pappan som hjälte. Ja, till och med om pappan strategiskt planerar in dessa månader under sommaren. Att jag är hemma med Vanna ett år ger mig nära inpå superhjältestatus. Medan Frida som varit hemma ett år gör ett helt vanligt, föga uppseendeväckande mammaledighets-gig.

Visst är det irriterande. Men kanske kan det förändras. När jag för några veckor diskuterade detta med min kompis Richard föreslog han att det kanske kommer att bli som matlagningen. När han var liten trodde han alltid att hans morfar (eller var det farfar) var kung på att laga mat, eftersom mormor alltid skröt om att han tillskillnad från andra män minsann lagade mat. I själva verket kunde bara morfar laga några enstaka rätter och det var mormor som stod för den dagliga matlagningen.

-Men titta på våra vänner nu, sa Richard, jag känner massor av par där mannen lagar maten i stort sett varje dag.

Och kanske är det så. Och kanske kommer det en dag anses lika självklart att en man är förälder som en kvinna. För så är det faktiskt inte idag. När jag idag, en timme efter incidenten på tunnelbanan, på en lunchservering satt med min dotter i barnstolen bredvid mig och med min syster på andra sidan bordet kom det fram en kvinna till min syster och sa:

-Jag måste bara säga att ni har en så förtjusande söt dotter.

Paff svarde min syster: Det är min brors.

Fantasisk film om Tokyos tunnelbana

Min gamla filmfestivalpolare Erik har på sin blogg Filmkram lagt upp en länk till en underbar dokumentärfilm som både han och jag såg på förra årets upplaga av Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Ett måste för alla dem som vill få en bild av hur absurt det kan vara i Tokyos tunnelbana…
Här hittar du filmen >>

Och så vill jag, precis som Erik slå ett slag för detta års upplaga av kortfilmfestivalen. Vi snackar 25-årsjubileum med bland annat fett jubileumsprogram.
Vi ses i Uppsala!

Kollektivtrafik x2

-Har du gjort ett enda hederligt handtag i ditt liv?

Skrek den onyktra gubben som satt bredvid Fredrik och mig på tunnelbanan.

-Du har bostad eller hur! Erkänn att du fått den av dina föräldrar, din privilegierade jävel.

Han var arg som fan, och tyckte tydligen att det var vårt fel att han själv, hederlig snickare som han var, nu stod utan bostad och jobb.

Och så ville killen tydligen slåss. Men det var varken jag eller Fredrik särskilt sugna på. Vi bara satt där och lät honom ösa ut sitt hat.

Det var han nog värd, för till viss del hade killen rätt. Vi är priviligierade (även om Fredrik saknar jobb och jag bor illegalt i andra hand) och det skadar inte att då och då bli påmind om hur orättvist vårt samhälle faktiskt är.

Apropå kollektivtrafik. Igår när jag spelade basket med ett gäng kompisar i Tensta berättade en kille som heter Dag om en kul episod från dagen innan. Tydligen hade han och ett gäng kompisar haft middag och blivit riktigt onyktra. Så pass onyktra att när en av dem mötte sin flickvän utanför Sturecompaniet senare på kvällen så krävde hon att han skulle ta en taxi hem.

Bredvid stod en taxi där Agneta Sjödin precis satt sig i framsätet. Flickvännen öppnar resolut bakdörren föser in sin flickvän och går fram till Agneta Sjödin och säger:

-Du kan väl hjälpa min pojkvän att komma hem. Han bor åt ditt håll. Släpp av honom vid S:t Eriksplan så hittar han hem själv. Här får du mitt visakort – betala taxin med det.

Och sen åkte Agneta Sjödin hem med hennes pojkvän. Och enligt pojkvännen måste Agneta ha bjudit på taxin för han kunde i alla fall inte hitta något kvitto.

Jag säger som jag brukar säga:

Jojo

Konstigt yrke

tbana.jpgDet är alltid fascinerande att bevittna underliga yrken. På vägen hem idag såg jag ett gäng killar sätta upp affischer på reklamskyltarna bakom spåret på Slussens T-banestation. De hade 7 minuter på sig innan nästa tåg kom. De klarade det med en halv minuts marginal…tbana2.jpg