Etikettarkiv: sj

Telefonvett och etikett

Jag har alltid gillat telefonen. Jag har också alltid tyckt att lite gott telefonvett hör till det vanliga hyfset, och så blir allt så mycket trevligare om man kanske inte låter som suraste kartet på kartan. Kanske är det jobb på turistbyrå, museireception eller galleri som skadat mig, men jag bemödar mig ofta även hemma om att vara lite trevlig.

Detta har dock med ökad telefonförsäljning kommit lite på skam på sistone och det bär mig emot att säga att jag på senare tid blivit lite mer reserverad – neeeej jag vill inte köpa rotblomssaft, ja mitt barn är redan försäkrat, eh, nej jag är nöjd med mitt telefonabonnemang och ja jag ingår i Nixregistret.

Och idag fick jag och mitt nya manér på käften. En kvinna ringde och frågade efter Anders och oj vad jag syrligt och avmätt konstaterade att ”nej han jobbar” (daa, vem gör inte det en torsdag förmiddag?) och ”nej han är svår att nå på sitt jobb” (vilket ju inte är helt sant) och ”jaaaa…han lär väl komma hem ikväll någongång…”.

Kvinnan stod på sig och frågade om jag kunde ta ett meddelande. Hon ringde från SJ och ville informera om att det tåg vi bokat in oss på i jul har ny avgångstid. Om jag kunde vara så vänlig att föra det meddelandet vidare till Anders, eftersom SJ inte vill att vi ska missa tåget.

Och där stod jag med mitt syrliga i halsen. Jag blev svettig och kände att surkartet hade gått igång och liksom tagit över och förpestat hela samtalet och… jag kunde liksom inte få det trivseltrevligt igen. Så, förlåt Camilla på SJ, du som förmodligen ägnar hela din arbetsdag åt att ringa runt till tågresenärer och berätta om en fem minuters tidigareläggning av ett norrlandståg i julhelgen. Otack är världens lön eller hur är det nu?

Anders dödförklarad

Året är fortfarande ungt, men med stor sannolikhet har jag redan upplevt årets absolut mest absurda händelse.
För över en vecka sedan beställde jag tågbiljetter från SJ. Idag ringde jag kundservice för att fråga varför biljetterna inte kommit hem till mig.
Det visade sig att biljetterna kommit fram, men inte till mig utan till en äldre dam som i torsdags hade ringt SJ och berättat att Anders Engström var död sedan 10 år tillbaka. Tjejen som tagit emot samtalet på kundtjänst hade i sina anteckningar på skärmen skrivit ”verkar mysko”… och visst fan verkar det väl det? För vem skulle beställa och betala biljetter i en död mans namn, dessutom biljetter som först tar en från Härnösand till Hudiksvall och sedan Hudiksvalll till Stockholm dagen efter…?

Jag får erkänna att jag blev en smula skärrad, och direkt upprörd när killen i kundtjänst föreslog att jag skulle gå runt i trappuppgången och leta efter någon med liknande namn och fråga efter biljetterna… skulle jag knacka dörr och fråga:
-Ursäkta känner du någon som heter Anders som dog för tio år sedan, och råkar du möjligtvis ha hans biljetter?

Efter lite snack fram och tillbaka insåg killen i kundtjänst att det var en smula orimligt, särskilt med tanke på att ingen i trappen har ett namn som liknar mitt. Biljetterna måste ha kommit till en helt annan trappuppgång.
Så nu ska jag förhoppningsvis få ut nya biljetter på centralen… och om någon tant skulle dyka upp på våra platser har vi förtur… jojo!

Nästa gång bokar vi biljetterna i Fridas namn, för det finns nog inga avlidna Frida Arnqvist på Vintergatan i Sundbyberg…