Här ser vi en genomblöt och genomlycklig Tobias. Varför? Jo han fyller tretti och dansar som en tok till finske Huatron som spelar råösig electronica på sin Gameboy. Bredvid står PEA och myser. Det är ju faktiskt hans förtjänst att Huatron är där…
Och de var inte de enda som dansade sig svettiga. Bakom den tattiga kameran (jo det är en gammal Cybershot U) dansar jag och framför stod bland andra Manne och Mr ETC:
Schysst party Tobias! Och hejdå du finske gameboyekvilibrist!
…hon heter Erma:
Erma Franklin >>
Dags för upprättelse, dags för oss alla att också ta till oss Erma. Låt Erma göra din dag. Halleluja.
I fredags hamnade Harald, Fredrik, Stefan och jag på Debaser.
Där mötte jag Gud… eller kanske snarare en predikant som kallar sig Reverend Savage och som med hjälp av sitt band Holy Rollers predikar guds ord. Lika tunga som The Hives och bra mycket roligare… tyckte i alla fall jag som fick en bit av bibeln med mig hem.
Så värst mycket mer info om dem har jag faktiskt inte… jag hittade liksom ingen sajt på nätet. Däremot hittade jag en sajt om helt andra Holy Rollers… och en gammal recension skriven av Mattias Dahlström >>
Vad frida gjorde denna gudsförgätna kväll…? jo hon sa nått om tjejmiddag och dans på Snaps…
Jag skrev precis:
”/A
Din kastratsångare”
I ett mejl.
Varför det kanske ni undrar. Jo, sanningen är den att jag lovade Frida att skriva en anteckning här på min hemsida som innehåller ordet ”kastratsångare”, för det ordet hade hon tydligen gått runt och tänkt på hela dagen.
Och nu har jag alltså lyckats nämna det två gånger här och en gång i ett elektroniskt brev.
Jaha, då var det gjort. Kanske dags att gå och lägga sig.
Äsch, nu har jag också kastratsångare på hjärnan.
Som tur var inte uttalad av en väldig gäll kastratröst. Nä snarare ligger det inristat i hjärnbarken som en hällristning. Eller kanske skrivet i eldskrift framför mina ögon, ungefär som de fräcka animationerna i den helgalna filmen Shaolin Soccer som jag och Fredrik såg i kväll (kolla trailer här >>).
Hmm, kastratsångare var sådana där stackare som aldrig fick chansen att komma i målbrottet, som fick offra sina testiklar för att behålla den där ljuva gosserösten.
Jag minns hur min morfar brukade lyssna på kassettband med en engelsk gosskör. En av killarna var en hejare på att sjunga solo. Han var smått berömd i England (åtminstone bland mysreligiösa pensionärer) och brukade ofta få sjunga i engelsk tv på söndagar.
Jag minns hur min morfar brukade sucka och säga: ”snart finns hans röst inte mer”.
Hmm, honom hade de antagligen kastrerat därborta i Italien någon gång på 1500-talet.
Förresten, visste ni att ordet kastrat kommer från sanskrits ord för kniv: sastram.
Det ni.
Nä, nu är det dags att lägga kastraten på hyllan.
God natt!
”Dadadada dada dada dada dada dada dada dada dada”. Jag lyssnar på Darudes ”Sandstorm”.Det ni. Det skulle jag aldrig ha gjort om inte Napster fanns. Det är så himla kul att ladda ner sånt som man normalt aldrig skulle köpa. För då finns det ingen anledning att ha dåligt samvete.
Fast det förstås… om man laddade ner musik som man verkligen gillade och skulle kunna tänka sig att köpa då skulle det vara ännu bättre… fast då var det det där med dåliga samvetet förstås…
Dadadada dada dada dada dada dada dada dada dada…
Här sitter jag, nymornad, mitt på dagen. I huvudet snurrar skumma drömmar om en holländsk familj och minnen från gårdagens festival – Accelerator the big one. Frågan är vad som är dröm och vad som är verklighet. Den holländska familjen var hur verklig som helst och deras grannar (Louis Armstrong-fanatiker och bokstavstroende kristna) var lite läskiga. Mer overkliga ter sig gårdagens möten då jag träffade människor som jag inte sett på evigheter. Dessutom bor en av dem, Sara, här i närheten. Så nu har man kompisar på söder!
Om inte allt bara var en dröm förstås… Fast jag har för mig att Flaming Lips var urbra, och Bob Hund lika fantastiska som vanligt.
Tack till Fredrik som tog med Kristian och mig till country-rockklubben i Tantolunden. Sigge Hills orkester var grymt bra,. Konserten blev ännu bättre av att Magnus Carlsson från Weeping Willows kom in som gästartist. Det här var defintivt den bästa konserten jag sett i år. Fantastisk scennärvaro. Det var som stand-up-comedy fast bra! Om ni förstår…
