För ett par veckor sedan drömde jag en dröm som etsat sig fast.
Jag drömde att jag satt i en hotellobby. En man kom in i lobbyn, gick fram till personalen i receptionen och berättade att han var en mycket besviken gäst.
Mannen hade varit gäst på hotellet och personalen hade behandlat honom så pass illa att han åkte hem och vävde en gobeläng. Denna gobeläng berättade precis hur illa hotellet betett sig mot mannen. Nu krävde han att hotellet satte upp gobelängen i lobbyn som en ständig påminnelse om hur dåligt de behandlat honom.
Hela lobbyn var full av människor. Personal, hotelldirektör och gäster som förundrat lyssnade på mannen och betraktade hans vackra gobeläng.
Trots att gobelängen utryckte den här mannens besvikelse och frustration var den väldigt vacker. Så vacker att hotellet ville köpa gobelängen.
På något vis ledde gobelängen till försoning.
Min dröm slutar med att jag med kamera i högsta hugg går fram till mannen och frågar om jag får ta ett kort.
-Det här måste jag blogga om, säger jag.
Och vaknar.