Här sitter jag, nymornad, mitt på dagen. I huvudet snurrar skumma drömmar om en holländsk familj och minnen från gårdagens festival – Accelerator the big one. Frågan är vad som är dröm och vad som är verklighet. Den holländska familjen var hur verklig som helst och deras grannar (Louis Armstrong-fanatiker och bokstavstroende kristna) var lite läskiga. Mer overkliga ter sig gårdagens möten då jag träffade människor som jag inte sett på evigheter. Dessutom bor en av dem, Sara, här i närheten. Så nu har man kompisar på söder!
Om inte allt bara var en dröm förstås… Fast jag har för mig att Flaming Lips var urbra, och Bob Hund lika fantastiska som vanligt.