Att Östen med rösten kolat, packat in, lämnat oss i sticket, mm, har ni säkert redan hört. Skön snubbe, med skön röst och en hel del sköna låtar. Givetvis måste vi på Bakelit hylla denna hjälte. Till exempel genom att länka till Mamselamsen som bjuder på en riktigt skön story om när hon på sitt illmariga vis lurade i honom att hon var reporter på en uppdiktad tidning. Och så slänger vi gärna upp en länk till Östen Warnebrings hemsida! Må den leva för evigt och må Mr Rösten vila i frid!
Kategoriarkiv: musik
Årets mest långsökta samlingskiva…
Tankekedjan är väl inte direkt svår att lista ut. En amerikan skriver en bok med namnet Da Vinci-koden som säljer ofattbart bra. Ett filmbolag köper rättigheterna, det startas guidade da-vinci-kod-visningar av Louvren, ordnas da vinci-resor till Skottland, säljs böcker som handlar om boken… och så en dag kommer någon sjukt fantasirik människa på att folk behöver ett soundtrack som återspeglar stämningen i boken. Gärna lite mystiskt, körer, enyatrudelutter och så vidare. Typ i stil med de där gregorianska munkarna som sålde så bra.
Pricken över i:et blir titeln på skivan.
-Hallå grabbar, jag har kommit på värsta namnet: Da Vinci Mode! Fatta Mode – Code! Vi kommer att bli miljonärer.
Och så slänger vi dit ett litet ”spirit of da vinci” så kan ingen stämma oss.
Kolla in låtlistan och ni fattar att det här definitivt var musiken Leonardo da Vinci lyssnade på när han målade in Jesus fru i nattvarden.
STIM bokdelar…
Simon tipsade mig om ett kul litet inlägg på bloggen Copyriot. Tydligen har STIM lagt upp ett mötesprotokoll som avslutas med att orden:
Om man har pocketböcker liggandes hemma, ta med och sätt i bokhylla, så kan vi byta med varandra (som svensk musik gör).
Vi snackar samma organisation som stämmer dagis för att de olovligen spelar skivor med Mora Träsk, samt kräver stackars fattiga kulturföreningar som Uppsala Kortfilmfestival att betala Stim-avgifter för filmer som de själva i praktiken överhuvudtaget aldrig har hört talas om… (och därmed aldrig kommer att betala ut ersättningar för).
Jag tycker det är dags för bokförlagen att ta till med hårdhanskarna. När ska detta eländiga bokbytande ta slut egentligen?
Nazisyrrorna..
”Vi vill bara värna om den vita rasen”, säger Lynx i en artikel i Aftonbladet. Lynx är en av två 13-åriga systrar i den amerikanska popduon Prussian Blue som i sina sångtexter hyllar Hitler och Rudolf Hess. Bissart, så det förslår. På bilden ser ni dem posera i raffiga ”Happy Hitler Baby Doll”-tshirts från företaget Aryan Wear (jovisst, även nazister kan ha humor).
Svenskar kanske känner igen glada Hitler. Jovisst är det väl Ny Demokratis gul(l)iga kille som återvänt.
Döm själva:
Mest fantastiska skivan just nu!
Ett stort tack till Mr Storm som gav mig Antony & the Johnsons fantastiska platta I am a Bird now på min födelsedag. Sedan dess finns det ingen skiva jag lyssnar på hellre. Idag har jag faktiskt hunnit lyssna på den fem gånger! Uj vilken röst, vilken känsla, vilket darr… jo man blir lite knäsvag.
Lyssna in några av låtarna här >>
Nu bär det av mot Nordingrå, och visst har jag med mig Antony… i PSP:n…
Kebnekaise och en 33 varvare
Att mamma och pappa bjöd Frida och mig till Katalin i lördags var noga uttänkt. På scenen stod nämligen proggbandet Kebnekaise, ett band jag första gången såg när jag var väldigt liten, ja faktiskt för runt 32 år sedan. Då hade mamma och pappa tillsammans med ett gäng andra ordnat en musikfest i Falkenberg och Kebnekaise var det stora dragplåstret.
Den historien har jag hört både en och två gånger när en av familjen Engströms absoluta favoritplattor (Kebnekaise II) snurrat runt på skivtallriken. Jo, vi pratar vinyl och vi pratar 33 varvare. Apropå 33 varvare. Efter Kebnekaisekonserten var slut passade familjen på att fira in min 33 födelsedag som inföll i söndags. Se där: uttänkt till tusen!
Ljuv kedjebrevsmusik
Jag blev fångad av kedjebrevsfasoner av Magnus och blev till min glädje förtjust över uppgiften. Lite som förr i tiden liksom, då musik var musik och allt annat var mindre viktigt. Fem svåra frågor – testa själv så får du se!
1) Hur stor datamängd har du på din dator/hur många cd- och vinylskivor äger du?
Jag vet inte. Det bär mig emot att erkänna det, gammal skivnörd som jag en gång var, men allt är så annorlunda nuförtiden. Då prydde skivorna stolt studentrummets bokhylla sorterade i den ordning som bara jag förstod…och de gick att fysiskt räkna – numera ligger de nedpackade i två plastlådor under sängen. Och allt är förstås rippat och det är förstås bra och så…men som förr i tiden är det inte, acknej. Mina vinylskivor ryms i två backar och finns på mina föräldrars vind.
2) Senast inhandlade skiva?
Rigmor Gustafssons hyllning till Dionne Warwick, en hel skiva med Burt Bacharach – oj vad roligt.
3) Senast spelade låt?
Brigitte Bardots ”Contact”, på den fantastiska skivan Singing Paris – the French compilation, som jag fått av Anders. Man bara måste älska en skiva med slagord som; ”So Fresh!”, ”So French!”.
4) Nämn fem skivor som betyder mycket för dig.
*Stevie Wonder – Talking Book
Jag gillar Conversations Peace, jag gillar också Songs in the Key of Life, men Talking Book ligger mig nog närmast trots att skivans första spår är ”You are the sunshine of my life”…kanske är det för låtar som ”I believe (when I fall in love it will be forever)” eller helt enkelt ”Superstition” som gör att det funkar för mig.
* Bruce Springsteen – Born in the USA
För att jag var tio år när jag fick den av mina föräldrar och då tyckte att det var det häftigaste jag någonsin hört, och för att jag fortfarande gillar den.
* R.E.M – Automatic for the people
Precis som många andra jaja, jag vet. Men tillsammans med nio andra skivor var denna min ständige följeslagare när jag bodde i Paris. Före mp3-spelarens tid, så det vara bara att ta med de skivor som fysiskt fick plats i väskan.
*Ratata – Paradis
Jag blir ofta tråkad för mitt intresse för Ratata och Mauro Scocco. Och det är väldigt sällan jag träffar själsfränder som har vett att uppskatta min kompletta Ratatasamling – nesligt, jag vet. Även om intresset mattats med åren är skivorna fortfarande betydelsefulla. Och om jag ska välja en skiva är det nog Paradis som gäller.
*En samlingsskiva med Dionne Warwick – som dessvärre kommit bort i alla flyttar eller under någon fest. Jag känner mig naken utan den, vänner har hört av sig och undrat om kopior i dessa rippandes dagar, och jag böjer huvudet i sorg. Nå, det mesta hon gjorde i skovet med Burt Bacharach-låtar är fantastiska. Speciellt hennes version av ”Walk on by”.
5) Tre låtar som inte finns med på nämnda skivor, men som betyder mycket för dig.
* ”9 to 5″ med Dolly Parton. För bra stämning på alla korridorsfester och för att jag älskade att sjunga med högst av alla…
*”Street life” med Randy Crawford. Återigen skumma associationer till Paris varje gång jag hör den, och visst svänger den?
*Jeff Buckleys version av Leonard Cohens ”Hallelujah”. Bara för att den är plågsam och vacker.
6) Utse tre personer att skicka vidare frågorna till:
Jessica är den jag vill skicka vidare till på stört! Jaja, och till Anders också eftersom han så gärna vill vara med.
