Att mamma och pappa bjöd Frida och mig till Katalin i lördags var noga uttänkt. På scenen stod nämligen proggbandet Kebnekaise, ett band jag första gången såg när jag var väldigt liten, ja faktiskt för runt 32 år sedan. Då hade mamma och pappa tillsammans med ett gäng andra ordnat en musikfest i Falkenberg och Kebnekaise var det stora dragplåstret.
Den historien har jag hört både en och två gånger när en av familjen Engströms absoluta favoritplattor (Kebnekaise II) snurrat runt på skivtallriken. Jo, vi pratar vinyl och vi pratar 33 varvare. Apropå 33 varvare. Efter Kebnekaisekonserten var slut passade familjen på att fira in min 33 födelsedag som inföll i söndags. Se där: uttänkt till tusen!