Imorgon, eller snarare idag, far Daniel och jag hem från Japan. En minst sagt spännande, rolig och bitvis arbetsam vecka är snart över. Vi avslutade på temarestaurang Ninja som inte riktigt höll vad den lovade… men ändå. Svårt att slå vår kväll på baren Roots på torsdagskvällen, om man säger så. Mer om det längre ned.
Först en liten bild på Daniel och mig när vi käkar nudlar i Shibuya. Robert håller i kameran.

Nästa bild är från mässan där vi tillbringade två dagar tillsammans med mestadels teknikglada japaner.

De övriga dagarna var vi i Akihabara där det drällde av tekniknördar. Bilden nedan föreställer ett gäng A-boys (akihabaras nördelit) som genomför en märklig hyllningsdans till en av de tjänsteflick-klädda tjejor som hänger i området. Det kryllar av så kallade Maid-kaféer i Akihabara där tjejer klär sig i dessa dräkter inspierade av tjänsteflickorna i det viktorianska England för att göra nördarna glada. Skumt är bara förnamnet.

Här har ni flickan pojkarna dyrkar:

Japanernas inställning till sex är ett intressant kapitel. Det kryllade verkligen av olika former av pornografi i Akihabara och i Shinjuku vandrade vi runt i det som lär vara ett av världens största Red Light-distrikt. Att gå till en prostituerad verkar inte särskilt skamligt, både pojkar och flickor gör det. Samtidigt är det många män som är lite väl heta på gröten. Så pass att det i rusningstrafik införts särskilda kvinnovagnar så att de ska slippa tafset från kåta män:

I tunnelbanevagnen hittade vi följande skylt:

Enligt Robert betyder texten: Tafsa inte, eller nåt i den stilen. Jag kan inte låta bli att fundera på vad killen håller på med egenligen… eller har jag bara ovanlig snuskig fantasi?

När Daniel och jag råkade trilla in i en avdelning med porr-dvd-filmer (något man lätt gör när man traskar runt i Akihabara) hittade vi den här skylten på golvet framför en tv som visade lite pixelerad porrfilm (i Japan pixelerar man könsorganen ungefär som man hos oss pixelerar folks ansikten när man filmar en rättegång).

Apropå japansk porrfilm. I Japan kallas det Adult AV… bara så att ni vet.

Nu till något betydligt mer spännande. Daniels och min stora partykväll. Efter ett sent pass framför datorn efter en lång dag på mässan kastade vi oss ut i Roppongis mestadels deprimerande nattliv. Här i Roppongi är det mesta gjort för västerlänningar, och kanske framförallt för de där packade amerikanska soldaterna som är på permission från någon av Natos flottbaser i Japan. Dessa vi-vill-ha-in-västerländska-män fokuserade nattklubbar har alla inkastare. Märkligt nog kommer i stort sett alla dessa från Afrika och är svarta. Vi lyckades dock noncha allt tjat och gled av en händelse förbi en skylt med reklam för en klubb kallad Roots. Vi stod och kikade på skylten ett tag, när en kille kom fram och sa att det var hans klubb och undrade om vi ville komma ner. Vi har värsta festen ikväll, kom med, sa han, och tillade lite senare: Schysst t-shirt.
Lite senare insåg Daniel och jag att det var tröjan Frida givit mig i födelsedagspresent som var nyckeln till detta superpartaj.

Till en början var det bara vi fyra killar till och ett gigantiskt sound system. Men vid ett-snåret trillade det in ett helt gäng glada japaner i 25-30 årsåldern. Det visade sig vara födelsedagskalas, och ganska snart fick vi västerlänningar lära oss att födelsedagskalas bland unga i Japan handlar om att supa ned födelsedagsbarnet. Alla bjöd stackarn på drinkar, tills killen var redlös. Alla skrattade åt hans belägenhet (det är ingen slump att förnedrings-tv verkar vara värsta hiten i Japan) och när killen började må riktigt dåligt lånade flickvännen in en kanna och tog hand om killens uppkastningar medan alla andra partade som om inget hade hänt.

Och faktiskt, party var det! Vi satt precis bredvid dansgolvet som totalt dominerades av fem killar som utförde smått fantastiska dansrörelser helt ointresserade av det faktum att det några soffor bort satt fem ursnygga flickor. De här killarna dansade för sin egen skull och för att tävla mot varandra. Jag får erkänna att det inte var helt lätt att våga sig ut på dansgolvet medan dessa dansgurus battlade varandra, men faktiskt: jag vågade, och fick även ett par komplimanger för min oortodoxa taktlösa stil…
Men framförallt gillade de nog min tröja. Ja faktiskt kom den enda tjejen som dansade fram till mig och sa:
”I like your shirt”, efter att ha repat mod ett par timmar eller så…

Så tack för en härlig födelsedagspresent! Och trots att det har varit urkul i Japan, jag menar askul, längtar jag nu hem till min Frida! Vi ses om ett dygn!