Min gamla filmfestivalpolare Erik har på sin blogg Filmkram lagt upp en länk till en underbar dokumentärfilm som både han och jag såg på förra årets upplaga av Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Ett måste för alla dem som vill få en bild av hur absurt det kan vara i Tokyos tunnelbana…
Här hittar du filmen >>
Och så vill jag, precis som Erik slå ett slag för detta års upplaga av kortfilmfestivalen. Vi snackar 25-årsjubileum med bland annat fett jubileumsprogram.
Vi ses i Uppsala!
Nån som minns berättelsen om Daniel och min festkväll på den japanska baren Roots? Jag hittade precis en nota utskriven 5:15 på morgonen den 7/10 som förutom sköna utrop som ”Have a goodtime!” och ”Peace 1 Love” bjuder på en url till plejsets sajt!
Kolla in www.Rootsn.com och gå dit om du har vägarna förbi Roppongi, Tokyo, Japan!
Uj, uj, uj vad mycket gott vi hört och läst om temarestaurangen Ninja i Tokyo. I varenda guidebok hyllades stället, vår kompis Robert sa att det var häftigt och enligt våra kollegor i Sverige som precis sett Tokyo-avsnittet av Filip och Fredriks program Grattis Världen var Ninja da place (vilket tydligen var ett skämt)!
Så det var klart att förväntningarna var ashöga när vi stod där utanför porten till Ninja. Dagen till ära hade vi dessutom klätt upp oss i det som japanerna i gemen betraktar som arbetskläder, men som vi på något vis tyckte var ovanligt tjusigt.
När vi kom in i restaurangen fick vi ta oss igenom en ”hemlig gång” ledda av en ”Ninja”. Jovisst, citationstecknen visar precis hur cyniskt oimponerade vi var… men efter gången kom vi in i själva restaurangdelen som faktiskt var riktigt cool. Byggd som en japansk by med små hus, broar och hålor. Synd bara att de placerade oss i utkanten av byn… precis bredvid en bong-terminal och ett bord med britter (snobbiga wannabeintellektuella britter, enligt Daniel).
Vår kvinnliga Ninja-servitris var väl inte direkt ”da-ninja” när hon med ett snabbt ryck rullade upp vår Ninja-meny upp-och-ned. Men vad gjorde det, vi blev ändå impade… av de höga priserna.
Efter lite dividerade bestämde vi oss för en 10-stegsraket. Rätter som vi förevigade med kameran (bortsett från rätt nummer två som var så god att vi helt glömde fota…)
Rätt 1:
Riktigt bra öppning. Den här rätten gav oss faktiskt riktigt grymma förväntningar. Det här blir bra tänkte vi. Uj vad spännande! Så spännande att vi glömde fota rätt nr 2.
Rätt 3:
Den här rätten var lite speciell. Ser ni ägget? Det låg ursrpungligen i en låda fylld med rykande kolsyreis. Ägget hade skal som vi knackade bort för att sedan blanda innehållet ihop med tången. Effektfullt men smaken var väl inte riktigt i samma klass som den visuella upplevelsen.
Rätt 4:
Assnyggt! En svamp med Ninjaloggan inbränd. Soppan smakade tyvärr bara vatten.
Rätt 5:
Den här slemmiga saken skulle höja upplevelsen i rätt fyra ovan. Påminde lite om det där slemmet man kan hitta på grässtrån på sommaren… syrligt, intressant… småvidrigt.
Rätt 6:
Tror nog faktiskt det här var min favorit. Liten men naggande god. Minns inte riktigt vad den innehöll… men ändå.
Rätt 7:
När vi fick fram den här sorbetkaramellen ropade Daniel: ”Vi har blivit lurade! De räknar den här och slemdrinken som en rätt!” Jojo, så kan man se på saken.
Rätt 8:
Kött och potatis. Jaha, är väl allt jag kan säga.
Rätt 9:
Sushi. Aldrig fel på en japansk restaurang om man säger så. Gott gott.
Rätt 10:
När bordsgrannen fick en efterrätt som såg ut som en bonsai fick vi bland annat en söt liten groda. Givetvis delade vi grodan broderligt.
Och så var det äntligen dags för den omtalade Ninja-magin. Okej, tydligen trollar även ninjor med kort och mynt. Om vi bortser från det faktum att jag nog hellre sett en ninja bli osynlig eller krypa baklänges upp längs en vägg så var faktiskt killen riktigt skicklig. Jäkligt skicklig…
Jaha… så stod vi där utanför resturangen, som faktiskt låg granne med en annan tema-restaurang med tema Stockholm…
…och var nog en smula besvikna. Förväntningarna var alldeles för höga och hittills hade vi ju faktiskt lyckats med det mesta i Tokyo.
Så vi vandrade hem i Tokyo-natten genom okända kvarter, förbi öde tempel och bostadskvarter med Mori-tower som riktmärke.
Tyvärr lyckades vi ännu en miss innan vi kom hem. Vi satte oss på baren Antz Republic och beställde varsin drink. Min Bloody Mary var faktiskt den sämsta jag druckit i hela mitt liv. En blandning av tomatjuice och alldeles för mycket citron. Vodkan vet jag inte var den fanns och worcestersåsen kände de nog inte ens till. Nä, råkar du hamna på Antz Republic är det nog bara att beställa gin-o-tonic eller öl. Tacka vet jag Roots!
Uppdatering: Upptäckte att Ninja faktiskt har en sajt. Kolla här >>
Imorgon, eller snarare idag, far Daniel och jag hem från Japan. En minst sagt spännande, rolig och bitvis arbetsam vecka är snart över. Vi avslutade på temarestaurang Ninja som inte riktigt höll vad den lovade… men ändå. Svårt att slå vår kväll på baren Roots på torsdagskvällen, om man säger så. Mer om det längre ned.
Först en liten bild på Daniel och mig när vi käkar nudlar i Shibuya. Robert håller i kameran.
Nästa bild är från mässan där vi tillbringade två dagar tillsammans med mestadels teknikglada japaner.
De övriga dagarna var vi i Akihabara där det drällde av tekniknördar. Bilden nedan föreställer ett gäng A-boys (akihabaras nördelit) som genomför en märklig hyllningsdans till en av de tjänsteflick-klädda tjejor som hänger i området. Det kryllar av så kallade Maid-kaféer i Akihabara där tjejer klär sig i dessa dräkter inspierade av tjänsteflickorna i det viktorianska England för att göra nördarna glada. Skumt är bara förnamnet.
Här har ni flickan pojkarna dyrkar:
Japanernas inställning till sex är ett intressant kapitel. Det kryllade verkligen av olika former av pornografi i Akihabara och i Shinjuku vandrade vi runt i det som lär vara ett av världens största Red Light-distrikt. Att gå till en prostituerad verkar inte särskilt skamligt, både pojkar och flickor gör det. Samtidigt är det många män som är lite väl heta på gröten. Så pass att det i rusningstrafik införts särskilda kvinnovagnar så att de ska slippa tafset från kåta män:
I tunnelbanevagnen hittade vi följande skylt:
Enligt Robert betyder texten: Tafsa inte, eller nåt i den stilen. Jag kan inte låta bli att fundera på vad killen håller på med egenligen… eller har jag bara ovanlig snuskig fantasi?
När Daniel och jag råkade trilla in i en avdelning med porr-dvd-filmer (något man lätt gör när man traskar runt i Akihabara) hittade vi den här skylten på golvet framför en tv som visade lite pixelerad porrfilm (i Japan pixelerar man könsorganen ungefär som man hos oss pixelerar folks ansikten när man filmar en rättegång).
Apropå japansk porrfilm. I Japan kallas det Adult AV… bara så att ni vet.
Nu till något betydligt mer spännande. Daniels och min stora partykväll. Efter ett sent pass framför datorn efter en lång dag på mässan kastade vi oss ut i Roppongis mestadels deprimerande nattliv. Här i Roppongi är det mesta gjort för västerlänningar, och kanske framförallt för de där packade amerikanska soldaterna som är på permission från någon av Natos flottbaser i Japan. Dessa vi-vill-ha-in-västerländska-män fokuserade nattklubbar har alla inkastare. Märkligt nog kommer i stort sett alla dessa från Afrika och är svarta. Vi lyckades dock noncha allt tjat och gled av en händelse förbi en skylt med reklam för en klubb kallad Roots. Vi stod och kikade på skylten ett tag, när en kille kom fram och sa att det var hans klubb och undrade om vi ville komma ner. Vi har värsta festen ikväll, kom med, sa han, och tillade lite senare: Schysst t-shirt.
Lite senare insåg Daniel och jag att det var tröjan Frida givit mig i födelsedagspresent som var nyckeln till detta superpartaj.
Till en början var det bara vi fyra killar till och ett gigantiskt sound system. Men vid ett-snåret trillade det in ett helt gäng glada japaner i 25-30 årsåldern. Det visade sig vara födelsedagskalas, och ganska snart fick vi västerlänningar lära oss att födelsedagskalas bland unga i Japan handlar om att supa ned födelsedagsbarnet. Alla bjöd stackarn på drinkar, tills killen var redlös. Alla skrattade åt hans belägenhet (det är ingen slump att förnedrings-tv verkar vara värsta hiten i Japan) och när killen började må riktigt dåligt lånade flickvännen in en kanna och tog hand om killens uppkastningar medan alla andra partade som om inget hade hänt.
Och faktiskt, party var det! Vi satt precis bredvid dansgolvet som totalt dominerades av fem killar som utförde smått fantastiska dansrörelser helt ointresserade av det faktum att det några soffor bort satt fem ursnygga flickor. De här killarna dansade för sin egen skull och för att tävla mot varandra. Jag får erkänna att det inte var helt lätt att våga sig ut på dansgolvet medan dessa dansgurus battlade varandra, men faktiskt: jag vågade, och fick även ett par komplimanger för min oortodoxa taktlösa stil…
Men framförallt gillade de nog min tröja. Ja faktiskt kom den enda tjejen som dansade fram till mig och sa:
”I like your shirt”, efter att ha repat mod ett par timmar eller så…
Så tack för en härlig födelsedagspresent! Och trots att det har varit urkul i Japan, jag menar askul, längtar jag nu hem till min Frida! Vi ses om ett dygn!
Vilken smakstart på Tokyoresan! Robert och hans flickvän Wakana gav Daniel och mig en snabbkurs i tokyokunskap. Robert, som jag inte träffat på sju år, har bott fyra år i detta folkmyller och hade svar på det mesta.
Nu är man hur sugen som helst på att fortsätta undersökas staden. Det enda som oroar är att klockan i skrivande stund är fyra på morgonen och varken jag eller Daniel är ett dugg sugna på att sova. Jetlag är knepigt.
Här ett par iaktagelser som jag inte tagit med i M3:s japanblogg:
Hoppingivande cigarettmärken:
7-elevenfynd
På sjuelva i Tokyo fanns det inga Bites. Däremot gick det att sleva i sig kokta bläckfiskar samt köpa glass av den här typen. En märklig sak som först kändes äcklig (alger i glass är lite läbbigt) men som tillsammans med det söta gucket i mitten inte var så pjåkigt ändå… okej jag åt faktiskt inte upp hela glassen. Trots att den kostade mig 30 pix.
Nä nu är det nog dags att försöka sova… i alla fall.
PS. Rättelse… det var inte alger i den gröna glassen. Det var grönt te…
