Kategoriarkiv: vänner

à la Mankoosh – en matsajt att älska

aMankooshHar nu nått mer än halvvägs i projektet Blogg100 och tycker det börjar bli dags för andhämtning. Varför inte tipsa min omvärld om några vänners enastående bloggar. För visst har jag några vänner som envisas med att blogga, även om många av dem numera tycks lägga sitt kreativa krut på annat.

En som på senare tid blivit i högsta grad aktiv är min vän Yosra. Av erfarenhet vet jag att hennes matlagning är fantastisk. Tyvärr var det ett bra tag sedan man hade vägarna förbi familjen Axlings hem och då känns det bra att surfa förbi a-la-mankoosh.blogspot.se och bli inspirerad.  à la Mankoosh är en receptblogg där Yosra serverar en mix av egenkomponerat, nedärvt och framluskat. Det känns nästan som att det Yosra håller på med är en forskargärning. Att ta få fram det bästa hamburgarbrödet, den bästa creme caramel som går att uppbringa, eller varför inte den ultimata vegetariska rätten. Den hittar du här >> och så har vi Kabab 7alla, egyptisk köttgryta, två rätter som jag defintivt kommer att testa.

Foto: Yosra Axling
Foto: Yosra Axling

Betongbrutalist fyller 100 år…

Det är härligt med irrfärder på Internet. Idag uppmärksammade min kompis Tobias Berving mig på att arkitekten Léonie ”Lola” Geisendorf fyller 100 år idag. Namnet lät bekant och jag kastade mig över artikeln som Tobias länkat till: http://www.svd.se/kultur/leonie-geisendorfs-masterverk-i-betong_3434180.svd

Léonie Geisendorf

Wow, St Görans gymnasium, vilken cool byggnad tänkte jag. Sen hajjade jag till: Riksrådsvägen. Jajustdet. Det var därför jag kände till namnet. Och efter ytterligare trådar ut på internet hade jag plötsligt landat i ett blogginlägg på Bagisbloggen >>

Och med det anser jag att jag har gjort min blogg100-plikt idag 😉

Grattis Lola!

Ett inlägg om depression, en briljant kompis och den lika briljante Stephen Fry

Igår skrev jag ett inlägg om pussel… En kvart senare läste jag Simons drabbande inlägg om hans kamp mot depressionen. Att hålla hjärnan i schack. Att undvika det svarta hålet.

Läs det inlägget här >>

När jag första gången hörde att Simon mådde dåligt tänkte jag på en av mina husgudar Stephen Fry. På många sätt påminner Simon och Stephen om varandra. Smarta, roliga, karismatiska med en fantastisk förmåga att suga till sig ny kunskap. Nyfikna, uppdaterade, uppkopplade. Men också grubblande, tvivlande.

Som sagt: Läs gärna min vän Simons inlägg och se gärna även Stephen Fry the secret life of a Manic Depressive, nedan:

Om pusslandets ädla konst

pussel

Befinner mig sedan lördags kväll i Grövelsjöfjällen. På dagarna längdåkning, utförsåkning (jag gjorde trevande debut idag), pulkaåkning och allmänt njut i vårsol och i djup, gnistrande men sakta avsmältande gammelsnö. På kvällarna när barnen gått och lagt sig är det vuxentid. Den där sällsamma stunden på dagen då vi vuxna kan ägna oss åt självvalda sysslor. Till vardags brukar det för egen del ofta handla om en mix av jobb, lite bagisbloggande och allmänt häng vid datorn. Nu när det är semester ställs man inför möjligheten att göra vad som helst… något kanske totalt inproduktivt. En sådan syssla är att läsa bok. Herrn på bildne ovan väljer: pussel. 1000-bitarspussel på 6 dagar är utmaningen. Och jag är själv inte den som hoppar ett pussel. Även om jag kommer från en familj där det anses vara ett brott mot den heliga pusselregeln att titta på locket medan man pusslar (något som tydligen inte alls är en allmängiltig pusselregel).

Det finns mycket att lära av pussel. Exempelvis prioriteringar och metodik. Du kan inte slarva dig fram om du ska bli framgångsrik i ditt pusslande. Första jobbet för en pusslare är att vända alla bitarna rätt och påbörja en grovsortering, där kant och hörnbitarna (ack dessa underbara hörnbitar!) sorteras i en separat hög. Sedan byggs ramen och därefter samlar du ihop bitar som har något gemensamt. Det kan exempelvis vara bitar med mycket rött i. Förhoppningsvis ser du snart ett mönster och kan börja bygga upp motiven.

Sorterandet och letandet är slitsamt. Belöningen är de där kickarna du får när du saker faller på plats. Framförallt när flera separata motiv fogas samman.

Pusslandet har flera faser.  Lite beroende på hur motivet är uppbyggt. Det klassiska motivet: ett foto på en stad, en sjö, ett slott eller liknande, slutar ungefär på samma sätt:

Slutfasen: Det stora blå.

Den där jäääääävla himlen. Det är bara att sortera bitarna i olika blå nyanser och pröva, pröva, pröva.

För är det något du lär dig när du pusslar så är det att pröva tålamodet.

……..

Där slutar dagens inlägg. Dags att ge sig i kast med himlen (Mattias jobbar hårt med skogen).

Fitbit och poängen med senvägar

Fitbit
Fitbit One

Sedan drygt två månader är jag och Frida med Fitbit. En stegräknare på steroider skulle man kunna säga. Förutom att hålla koll på dina steg har den höjdräknare och håller koll på hur många trappor du går, och springer du räknas det som ”Very active minutes”. Den lilla biten synkar med din dator och/eller mobil och en massa härliga parametrar loggas på din fitbit-sajt.

Vad är då poängen med detta? Kanske du undrar? Jo, du kan sätta upp mål och utmana dig själv och du kan även koppla ihop dig med kompisar och jämföra resultaten med dem.

Det bästa med fitbiten är att jag blivit medveten om vikten av vardagsmotion. Till vardags  klarar jag med dagis-hämtningar, lämningar, liten lunchpromenad, vägen till och från jobbet och traskandet i IDG:s lokaler utan problem gränsen med minst 10.000 steg per dag:

Så här rör jag mig en hyfsat normal vardag utan träning.
Så här rör jag mig en hyfsat normal vardag utan träning.

Inaktiva helger är det dock värre.  Så här såg det ut på lördagen samma vecka:

En stillasittande lördag...
En stillasittande lördag…

Men alla helger är inte lika inaktiva. Här har vi en väldigt speciell söndag. Särskilt med tanke på att jag sov till klockan 11 den dagen…

Väldigt aktiv söndag...
Väldigt aktiv söndag…

Ganska märkliga siffor kan man tycka. Här samma bild med lite förklaringar:

Tack för en grym 40-årsfest PA!
Tack för en grym 40-årsfest PA!

En viktig lärdom av att använda Fitbit ett tag är att det är oerhört viktigt att ta tillvara på vardagsmotionen. Med hjälp av fitbiten pushar man sig att gå lite extra, ta de där omvägarna, gå de där extra trappstegen.

Som Peter Siepen sa i intervju i Värvet apropå att en hotellreceptionist undrade varför han tog trappen:

”Då stannade jag till, kisade med blicken och posade litegrann, gjorde blue steel-posen från Zoolander och sa:
-Du det är inte hissar som har byggt den här kroppen.”

Den där extra vändan ner till källaren (bär fler gånger istället för en), den där extra rundan med cykel till konsum, det faktum att man inte äger en bil… små små saker som tillsammans faktiskt till och med gör det onödigt att lägga tid och pengar på att gå till gymmet.

Och glöm inte: när du är på fest:
DANSA! DANSA! DANSA!

PA:s 40-årsfest klockan 4:26. Jovisst var vi fortfarande några som dansade.
PA:s 40-årsfest klockan 4:26. Jovisst var vi fortfarande några som dansade.

En annan sak jag lärt mig av Fitbit är att jag sover alldelese för lite… men den grejen tar jag nog upp i ett annat inlägg.

Blai-blai bokcirkeln som levt elva år – här är vårt recept för framgång!

loggaIkväll var en sådan där söndag då jag åker till en av mina vänner i bokcirkeln Blai-blai. Så har det faktiskt varit i över elva år (läs om tio-årsjubileumet här). I elva år har ritualen varit som följer:

1. Vi ses hemma hos någon av medlemmarna (eller på restaurang eller i en fin liten stuga vid Vita Bergsparken…). Medlemmarna består av fyra kvinnor och fyra män. Faller en bort föreslår medlemmarna en kandidat (av samma kön som den som föll bort) och vi röstar fram en ny.

2. Till mötet (som sker på en söndag, oftast vid 17-tiden, ungefär var 4:e-6:e vecka beroende på helger och annat), ska vi ha läst den bok som valts på föregående möte. Boken ska vara tillgänglig på pocket antingen på svenska eller engelska. Ämnet för boken kan faktiskt vara lite vad som helst. Här accepteras alla genrer. Allt från fackböcker till poesi, science fiction och deckare.

3. Vår diskussion inleds med en kollektiv redogörelse för bokens innehåll. Ofta går vi igenom boken kronologiskt. Ibland tar vi stickspår längs vägen, diskuterar vad som ”egentligen hände”… och liknande. Ibland uppstår en diskussion om formen, stilen, handlingen, översättningen mm. Och så tolkas det, övertolkas, problematiseras, skrattas, dissas och hissas. Ibland är diskussionen över på 20 minuter… för det mesta tar det någon timme.

4. När diskussionen är över går vi över till fas två: Val av nästa bok. Till varje möte har en medlem (enligt en turordningslista) ansvaret att välja ut tre bokkandidater. Många gånger har personen ifråga tänkt ut ett tema. Men det är inget krav. När böckerna presenterats har vi en sluten omröstning. Medlemmarna skriver på lappar ner sin rankinglista, där favoriten får tre poäng och den man inte vill läsa får ett poäng… Sedan räknas rösterna och en vinnare utses.

5. Sedan bestämmer vi datum och plats för nästa utmaning, säger tack och adjö (och som ikväll tackar värden för den fantastiska maten).

6. Därefter far vi hem. Jag sätter mig vid datorn och uppdaterar Blai-Blais blogg (som funnits på Blogspot sedan starten och innehåller vår hela historik och statistik), och köper in boken via Bokus eller Adlibris…
Ibland uppdateras bloggen av någon annan (läs Tommi ;-), men för det mesta faller det på min lott. Kanske för att jag har vanan inne…

Denna uppdatering gjorde exempelvis jag om kvällens bok >>

Och så har jag gjort en uppdatering inför nästa möte här >>

För att göra bokcirkeln lite extra spännande röstar vi en gång om året igenom en topplista då vi rankar de böcker vi läst under året.  Här hittar ni våra årslistor >>

Är du med i en bokcirkel?
Skriv gärna en kommentar nedan och berätta lite om den, och om den har en hemsida: länka!

Två nördvänner ha börjat blogga!

För att en blogg ska vara riktigt bra ska den ha:

  1. En tydlig inriktning – en nisch.
  2. Drivas av någon med passion för ämnet. Gärna någon som snöat in totalt.

Vill nu tipsa om två bra, nytillkomna exempel på detta.

54 grader: mat, teknik, prylar, tester, äta ute
av Bo Nordlin

54 grader   Mat  teknik  prylar  äta uteMin IDG-kollega Bosse har alltid gått in för saker och jag har hört från både honom och andra om hans avancerade experiment i köket. Det där mötet mellan matlagning och kemi. Där passionen till matlagning varvas vid något som kan liknas vid forskning. Väldigt tekniskt. Väldigt spännande.
Första inlägget, en programförklaring, är skriven den 26 oktober och har till dags dato följts av fem spännande, initierade inlägg. Jag tror verkligen det här kan bli riktigt bra, och precis som Andreas Ivarssons In the Kitchen som nyligen norpats av Allt om mat, finns potentialen att även Bosses blogg hamnar på annan url så småningom…
Det är ju trots allt en annan före detta kollega, och matnörd, Robert Brännström som är ansvarig utgivare för Allt om Mats digitala utgåva (Robert som förövrigt figurerarat i denna blogg med ett matnördigt inlägg >>)

Matlagningsintresserad?
Besök: www.54grader.se

Depprock.com  – en ganska lattjo blogg om pretentiös populärmusik
av Fredrik Storm

depprock.com     en ganska lattjo blogg om pretentiös populärmusikOch så har vi en blogg i en helt annan genre. Min gamle vän Fredrik gjorde för ett tag sedan ett försök med en blogg som ”handlade om ingenting”. Som ni förstår blev det lite tradigt i längden. I somras upptäckte han att domänen depprock.com var ledig. Och tur var väl det. För depprock kan Fredrik, och plötsligt blev internet en initierad blogg rikare.

Depprocksintresserad?
Besök: depprock.com

————————-

Sådär. Två bloggar drivna med passion. Nu återstår bara tre punkter för att ni ska nå framgång 😉

  1. Uthållighet – Fortsätt envist att blogga. Strunta i besöksiffror första året…
  2. Bloggkärlek – Länka friskt till andra bloggare och alla andra som ni hämtar information och kunskap från.
  3. Håll linjen…