-Har du gjort ett enda hederligt handtag i ditt liv?

Skrek den onyktra gubben som satt bredvid Fredrik och mig på tunnelbanan.

-Du har bostad eller hur! Erkänn att du fått den av dina föräldrar, din privilegierade jävel.

Han var arg som fan, och tyckte tydligen att det var vårt fel att han själv, hederlig snickare som han var, nu stod utan bostad och jobb.

Och så ville killen tydligen slåss. Men det var varken jag eller Fredrik särskilt sugna på. Vi bara satt där och lät honom ösa ut sitt hat.

Det var han nog värd, för till viss del hade killen rätt. Vi är priviligierade (även om Fredrik saknar jobb och jag bor illegalt i andra hand) och det skadar inte att då och då bli påmind om hur orättvist vårt samhälle faktiskt är.

Apropå kollektivtrafik. Igår när jag spelade basket med ett gäng kompisar i Tensta berättade en kille som heter Dag om en kul episod från dagen innan. Tydligen hade han och ett gäng kompisar haft middag och blivit riktigt onyktra. Så pass onyktra att när en av dem mötte sin flickvän utanför Sturecompaniet senare på kvällen så krävde hon att han skulle ta en taxi hem.

Bredvid stod en taxi där Agneta Sjödin precis satt sig i framsätet. Flickvännen öppnar resolut bakdörren föser in sin flickvän och går fram till Agneta Sjödin och säger:

-Du kan väl hjälpa min pojkvän att komma hem. Han bor åt ditt håll. Släpp av honom vid S:t Eriksplan så hittar han hem själv. Här får du mitt visakort – betala taxin med det.

Och sen åkte Agneta Sjödin hem med hennes pojkvän. Och enligt pojkvännen måste Agneta ha bjudit på taxin för han kunde i alla fall inte hitta något kvitto.

Jag säger som jag brukar säga:

Jojo