Etikettarkiv: elbil

När man inte lyckas ladda sin elbil

Två laddstationer ur funktion: Ha alltid tio mil tillgodo när du hyr en elbil…

bakelit guld, teknik,

Vad glad jag blev häromveckan när jag upptäckte att man kunde hyra en elbil till överkomligt pris med en räckvidd på 45 mil. Vi skulle ju på en fest 30 mil bort och bara en mil därifrån fanns två laddstolpar där man kunde ladda via Vattenfalls InCharge-app. När vi kom fram till festen hade vi inte 15, men 5 mils marginal. Lugnt tänkte vi. Det fixar vi på vägen hem.

På söndagen tog vi farväl, åkte till Gamleby och ställde oss på laddplatsen som lyste grön. Men något verkade inte lira. Efter flera misslyckade försök ringde vi journumret på stolpen. Svar: nä de är ur bruk… Att det inte framkom i företagets egen app fanns det ingen förklaring till.
Okej, 3,5 mil tillgodo nu börjar det bli lite svettigt.

Vi tog en lunch och övervägde våra alternativ. Antingen åka åt fel håll till Västervik där det verkade finnas ett gäng stationer, eller åka norrut 1,2 mil där det skulle finnas laddstation för teslor samt en station för elbilspöbeln (vi som inte äger en Tesla). Enligt appen Plugshare skulle det till och med vara så att stationen använts av en bil av samma märke som vår fyra timmar tidigare. Och enligt laddfirman Mer Sverige (som drev stationen) app genomfördes just nu medan vi åt lunch en laddning. Topp! Vi kommer att kunna ta oss dit!
Det löser sig.

När vi 1,2 mil senare rullar in på parkeringen ser vi två parkerade bilar framför laddstationen. Bra så. Mindre bra att där också står två uppgivna män som inte lyckats få den att funka. På skärmen står det ”In maintainence” och i appen står det att de två kontakter vi kan använda är upptagna fast de inte används. Vi ringer firman och får svaret ”Vi har tappat kontakten med stationen… Vi kan inget göra”. Tack för den supporten. Tio Teslastationer (ska tydligen öppnas även för icke Teslakunder i framtiden) verkar fungera ypperligt.
Närmaste laddställe för elbilspöbeln ligger i Valdemarsvik 29 km bort. I bilen står det att vi har 27 km el kvar.

Desperationen växer. Jag lägger min mobil på laddning på ett kafé bredvid laddstolparna efter att ha försökt att få Hertz jour att förstå att vi inte kan ta oss därifrån (killen svarar att vi får ringa först då bilen står helt still… Så länge den rullar är det inte ett jobb för jouren 🤔).

Frida gör ett nytt försök och når en mer resonabel kille som skickar vidare till bilmärket Kias jour. Därefter är en bärgare på väg från Norrköping en timme bort.
-Åk så långt norrut ni kan så möts vi på vägen, säger den trevliga bärgarkillen i luren.

Vi kör. En mil senare visar mätarna att – – – km laddning finns kvar. Vi åker in i en parkeringsficka och väntar. 50 minuter senare är vi bärgade. En kvart senare plockas en till familj upp med trasigt däck och bärgarkillen bestämmer att vi får åka till en laddstation i Norrköping. På vägen berättar han för mig att det blivit allt vanligare att bärga urladdade elbilar. Enligt honom är det mest problem med Volkswagen och Kia…
Men just i det här fallet upplever vi nog att infrastrukturen fallerar. När Kias navigator gång på gång tar oss till stationer som inte fungerar.

I Norrköping fungerar IONITY snabbladdare. Men vi får ändå vänta en timme på att ladda 80 procent så vi med viss marginal kan ta oss hem.

Vår beräknade hemresa på 3 timmar har tagit oss 11 timmar när vi väl kommer hem. Och än är det inte över… Imorgon ska jag försöka lämna tillbaka bilen. Och det återstår att se om Hertz tycker vi ska betala bärgningen…

Avslutande tankar:
Ni som har elbil… Brukar det vara så här? Har vi haft extrem otur? Är infrastrukturen så här opålitlig? Är elbilar bara något för folk som veta att de äger en laddare hemma och på destinationen?
Vad händer när ännu fler skaffar elbil? (i Norrköping stod flera bilar på kö medan vi laddade vår bil i en timme).
—
Denna post skrev jag till Facebook. Här hittar ni Facebook-posten med en massa intressanta kommentarer från elbilsägare >> Jeroen Wolfers följde till och med upp med ett eget inlägg på sin blogg om hans upplevelse som nybliven elbilsägare. Läs här >>

Någon på Reddit plockade upp min bloggpost. Intressanta diskussioner där >>

Några slutsatser:
-Om du inte har en Tesla kan du just nu inte riktigt lita på laddinfrastrukturen.
-Ladda när du har ”halv tank”, inte när du har bara 5 mil kvar (såvida du inte är i en större stad med flera alternativ).
-Helst ska du ha laddningsmöjlighet på plats dit du kör så att bilen kan ladda under natten.
-Har en bil 45 mils räckvidd kan dessa 45 mil gå åt snabbare än väntat om du kör snabbt och aggressivt. Tänk också på att saker som AC drar batteri.
-Kolla läget på vägen i förväg. Det hade vi gjort, men vi var lite blåögda. Så här i efterhand inser jag att vi borde ha stannat halvvägs och laddat bilen.

Tillägg:
Apropå infrastruktur: intressant artikel om hur bensinbilen en gång i tiden vann mot elbilen eftersom tillgången till el var dålig >>

Minns att jag en gång för länge sedan läste en artikel om elbilspionjärer som köpt upp begagnade elbilar som använts av Televerket (jag tror det var det) i en tidig ambitiös elbilssatsning (långt innan Elon Musk). Problemet med bilarna var låg räckvidd och det hade man löst med att man laddade bilen hemma hos varandra i nätverket. Varför inte göra samma sak idag? Varför upplåter inte alla sina egna laddare som laddstationer när de är lediga? Då har vi plötsligt tillgång till en ganska stor infrastruktur redan idag.

Sugen på en Android och uppfräschning av min digitala livsstil

teknik, , , , , , , , , , , , ,

När jag gick in i min pappaledighet i september var jag ganska mätt på prylar. Ja, mätt på en hel del. Men total avkoppling (nej, jag har faktiskt låtit bli alla jobbrelaterade bloggar i RSS-läsaren) har gjort mig gott, och väckt mitt intresse åter. Vanna och jag åt lunch med min gamle kompis PP idag och visst pratade vi familj, jobb och annat, men väldigt mycket av diskussionen kom ändå att handla om teknik och digital livsstil. PP ägnade hela kvällarna åt att scanna sina gamla diabilder från diverse Asien-resor för sisådär 15 år sedan. Varje bild tar 5-10 minuter att scanna. Ta den tiden gånger några tusen bilder (har för mig att det var 3000) så inser man att det är ett hästjobb.

Men vad gör man inte för den digitala livsstilen?

 

Squeezebox Duo - kan det vara ersättningen för min ack så saknade Soundbridge
Squeezebox Duo - kan det vara ersättningen för min ack så saknade Soundbridge

Själv trodde jag för några månader sedan att min digitala lycka var gjord när jag drog mitt eget nätverk genom hela lägenheten. Min Soundbridge funkade inte så bra trådlöst (i konkurrens med 14 andra wlan) och jag hade gett mig attan på att dra nätverk fram till stereon i vardagsrummet. 20-30 meter nätverkskabel senare (tack för den Simon!) och en helsikes jäkla massa kabellist från Clas Ohlsson och Kjell o co upptäckte jag att min tre år gamla Soundbridge packat ihop. Så nu står en ny nätverksbrygga på önskelistan. Detta trots att Spotify inte fungerar med någon av dem…

 

Och inte nog med det. När jag väl började tänka nätverksbrygga dök en hel del andra önskemål upp på listan. Och saken blev inte bättre av att mina kollegor på M3 stack iväg på den årliga vallfartsresan till CES-mässan i Las Vegas. Plötsligt dök det upp rapporter om en hel del pinaler som defintivt skulle passa min digitala livstil.

00_aa_bbea4
Googles Androidplattform känns rätt på något sätt.

Mest sugen är jag faktiskt på Android, den så kallade Google-mobilen. Jag har aldrig varit ett fan av Windowsmobiler (de verkar så sega), och har länge sneglat på Iphone. Men tyvärr. När alla vill ha något vill jag sällan ha det. Kanske beror det på att jag som tonåring ägde en Sinclair ZX Spectrum när alla andra ägde Commodore 64…  Apple har blivit för mainstream och fått alldeles för mycket gratisreklam av aningslösa och okunniga journalister som i åratal trott att varje gång Apple gör något så uppfinner de hjulet (nej, Apple uppfann inte slumpvis uppspelning av låtar när de släppte mp3-spelaren Shuffle…).

Google börjar också bli sönderkramade, men deras mobilsatsning känns fortfarande lite alternativ, och som daglig användare av webbläsaren Chrome och flera av deras webbtjänster är jag övertygad om att telefonens gränssnitt är lysande. M3:s webbtv från CES gör i alla fall mig sugen.

Nätverksbrygga för den digitala musiken, Androidmobil för kommunikation, rss-läsande och surf… vad mer? Jo, visst skulle min projektor vilja umgås med en mediaspelare typ Popcorn Hour? Eller varför inte Dune HD-Center med bluray? Min nuvarande lösning klarar inte HDTV-format. Och skaffar jag en Popcorn måste jag nog införskaffa en hdmi-växel, eftersom min gamla receiver saknar hdmi. Till den skulle jag kanske också koppla en digital-tv-mottagare så att jag kan bjuda Gubbsen på betydligt bättre kvalitet när det serveras landskamp på 80-tumsduk. Att använda Fredriks gamla VHS-bandare som tv-tuner funkar sådär och känns väldigt analogt.

Det kostar på att leva den digitala livsstilen. Inte bara ekonomiskt utan även moraliskt. För hur parar man detta teknikintresse med sitt ständigt gnagande samvete för miljön? Att påpeka att vi faktiskt inte har någon bil håller bara ett par år till. När den uppdaterade bilen, utan förlegad explosionsmotor och uselt gränssnitt (ratt, växelspak och pedaler är så tidigt 1900-tal), blir överkomlig kommer jag få det svårt att värja mig. 

–

Och du Simon. Imorgon lovar jag att publicera en bild på mig i mina nya glasögon.

Om General Motors och Volvo hade läst Watchmen…

övrigt, , , ,

Efter att Per uppmärksammade mig på att Watchmen faktiskt slutar med en cliffhanger, rotade jag fram boken och började läsa. Sådär än tredjedel in i albumet hittar jag denna serieruta:

Det är den pensionerade superhjälten Night Owl som dragit sig tillbaka och startat bilverkstad. Och killen han vitsar med är Dr Manhattan. Världens första riktiga superhjälte med superkrafter. En varelse som kan manipulera allt på atomnivå (givetvis resultatet av en liten olycka i ett atomlabb i Nevadaöknen under kalla kriget). Bildrutan ovan får mig givetvis att tänka på dagens taskiga sits för General Motors. Men också på ett klassiskt citat värt att upprepa:

”Allt [fast och beständigt] förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna tvingas till sist att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.”

När Watchmen kom på 80-talet var det nog ingen amerikan som trodde att General Motors skulle kunna gå under. General Motors var en institution. En jättelik företagsmaskin med världens säkraste inkomst: tillverkning av bilar i ett land där bilen upphöjts till religion. Men verkligheten har hunnit i kapp USA. Det går inte längre att hålla nere priset på drivmedel, landet är i djup kris och såväl General Motors som Ford och Chrystler ligger risigt till. Allt fast förflyktigas. Genom at vägra se framåt, och bryta vinnande, men bara kortsiktigt vinnande koncept har de med sina flottor med bränsletörstande bilvidunder kanske grävt sin egen grav. 

Kanske borde GM, Volvo och andra bilföretag ha läst Watchmen på 80-talet. Då hade de fått lära sig av Dr Manhattan att det här med förbränningsmotorer är passé…

Bakom citatet står Marx och Engels, och boken heter Kommunistiska Manifestet. Kanske nästa omläsningsprojekt efter Watchmen. Vem vet, kanske man upptäcker något nytt och spännande? Kanske rent av något för bilföretagens företagsledningar att läsa, nu när marknaden återigen blivit profan och de stora jätteföretagen och bankerna ber farbror staten om hjälp.