Idag är dag 99 av 100 i utmaningen Blogg100. Jag är aptrött. Rent ut sagt urblåst efter en vecka som peakat mer än en gång. När jag satte mig ner framför tangentbordet för tio minuter sedan snurrade tankarna runt.  Vad har jag för bloggvirke egentligen?
Jag såg på Facebook att ett gammalt Youtubeklipp dykt upp igen. Det där fantastiska klippet på baseballstjärnan med otroliga reflexer som nonchalant fångar en stenhård boll som precis är på väg att träffa en reporter i huvudet:

Den här gången var dock upplevelsen en annan. Under klippet på Facebook dök nämligen Facebooks relaterade länkar upp:

… och följer man de länkarna förstår man plötsligt att klippet inte bara är fejk (viss bevikelse) utan också en väldigt subtil reklam för Gillette (sponsorskyltar i bakgrunden). Det här fick mig att tänka på det här med fejk, Metros briljanta tjänst Viralgranskaren och hur oerhört lätt det är att bli duperat på nätet när man vill att det otroliga ska bli sant.

-Ja, det skulle man ju kunna skriva om, tänkte jag. Men samtidigt kändes det ju varken särskilt nytt eller jättespännande. Kanske jag borde skriva något om Fridas 40-årsfest igår och varför den var så sjukt lyckad? Kanske blogginlägget: De 10 viktigaste faktorerna för en lyckad fest? Känner ju visst råg i ryggen efter att ha varit med och arrangerat två lyckade fester den här veckan 😉
Men: Nä, visst var det bra arrangemang, men i slutändan handlar ju en bra fest egentligen mest om att ha väldigt bra vänner som är väldigt festmotiverade 😉

Och de var de igår. Och vårt arrangemang var så pass bra att det tog oss två timmar att packa ihop grejorna efter festen var slut. Med 4,5 timmar sömn i kroppen är det helt enkelt dags att konstatera att det här inlägget inte blir bättre än så här. Imorgon är ju också en dag och då kommer det hundrade, avslutande inlägget!

God natt!