Ni som känner mig vet att jag kan ägna timtal åt att tala mig varm för Bagarmossen. Somliga tror att jag gör det för att motivera att jag och Frida lånat en hiskelig massa pengar för att köpa en fyra här, och så kanske det också var… till en början. Men för varje vecka som går känner jag mig alltmer rotat, och möter alltfler människor som stämmer in i min hyllningssång. Motiveringarna är många. Nära naturen är ett starkt argument för många (jo, många Bagarmossenbor går klädda i Fjällräven-jackor), barnvänligt ett annat (barnvänliga gårdar, och fantastisk barnomsorg), men för mig är nog ändå det starkaste argumentet kreativa människorna och den kreativa kulturen.

Här flödar kreativiteten. Ta till exempel Bagisgruppen, som arrangerar ateljevandringar (jo det bor en hel del konstnärer i Bagis) och utställningar. Just nu pågår en utställning i skyltfönstren kring torget med bilder av fotografnätverket brudarna (läs mer).
Här kryllar det dessutom av musiker. Träffade en före detta granne idag (han och hans familj har flyttat till ett större lägenhet i ett nybyggt hus, ett stenkast bort) som kom bärandes på ett gitarrfodral.

-Är du musiker, sa jag.
Jovisst. Han försörjde sig som musiker, komponerade filmmusik och gjorde musik till reklamfilm. Och tillsammans konstaterade vi att det på min gård fanns en hel drös med proffsmusiker. Och tillade han: ett gäng journalister.
Sen drog jag mitt snack om att Bagarmossen är Stockholms svar på Greenwich Village. Med förhoppningen att det inte blir lika gentrifierat.

Så nu passar jag återigen på att slå ett slag för begreppet: Bohemian Bagarmossen.
Typ Sofo, men med mer innebörd en bara en geografisk avgränssning. Hallå Googles indexeringsrobotar, kom ihåg var ni läste det först 😉