à la Mankoosh – en matsajt att älska

aMankooshHar nu nått mer än halvvägs i projektet Blogg100 och tycker det börjar bli dags för andhämtning. Varför inte tipsa min omvärld om några vänners enastående bloggar. För visst har jag några vänner som envisas med att blogga, även om många av dem numera tycks lägga sitt kreativa krut på annat.

En som på senare tid blivit i högsta grad aktiv är min vän Yosra. Av erfarenhet vet jag att hennes matlagning är fantastisk. Tyvärr var det ett bra tag sedan man hade vägarna förbi familjen Axlings hem och då känns det bra att surfa förbi a-la-mankoosh.blogspot.se och bli inspirerad.  à la Mankoosh är en receptblogg där Yosra serverar en mix av egenkomponerat, nedärvt och framluskat. Det känns nästan som att det Yosra håller på med är en forskargärning. Att ta få fram det bästa hamburgarbrödet, den bästa creme caramel som går att uppbringa, eller varför inte den ultimata vegetariska rätten. Den hittar du här >> och så har vi Kabab 7alla, egyptisk köttgryta, två rätter som jag defintivt kommer att testa.

Foto: Yosra Axling
Foto: Yosra Axling

Partiprogrammen – så här usla är de, rent estetiskt

Feministiskt Initiativ har onekligen en del medvind just nu. Jag har flera vänner som stolt deklarerar att de ska rösta på F! i höst. Själv har jag funderat över att lägga en röst på F! i valet till Europaparlamentet. Visst skulle Europa behöva lite mer feminism, och röstar vi på F! toppkandidat Soraya Post får vi dessutom in en rom i parlamentet!

Ungefär så långt har jag hunnit tänka. Egentligen vet jag inte så mycket mer om Feministiskt Initiativs poltik än att jag vet vad ism-en feminism handlar om och att jag själv uppfattar mig själv som feministisk.

Räcker det? Njä, det gör det väl inte. JAG MÅSTE LÄSA PARTIPROGRAMMET!

Sagt och gjort. Jag laddade ner partiprogrammet (se här).
Och jag gav upp direkt. Av det simpla skälet att det faktiskt var oläsbart… Fel typografi, fel spaltbredd, märkliga kursiveringar… kan det vara så att de inte ens vill att du ska läsa programmet?

F! partiprogram. Gör om gör rätt!
F! partiprogram. Gör om gör rätt!

Vilket fick mig att börja fundera på det här med partiprogram. Hur många väljare läser egentligen partiprogrammet innan de lägger sin röst? Och hur många som är medlemmar i partierna läser sina partiers program…? Svaret på den sista borde ju egentligen vara hundra procent men det skulle inte förvåna mig om det var hälften.

Inspirerad av Feministisk Initiativs misslyckade formgivning av partiprogrammet bestämde jag mig för att kolla konkurrensen. Är alla partier så här slappa med formgivningen av sitt kärndokument?

fp_partiprogram

Folkpartiets partiprogram är nästan i klass med F!:s när det gäller formgivning. Om än lite enklare att läsa. Ungefär som en c-uppsats i Statsvetenskap. Ladda ner här >>

c_ideprogram

Okej… Centerpartiet verkar inte ha ett partiprogram? När jag förgäves försöker hitta ett ringer några klockor. Visst fan, visst var det så att de inte riktigt är överens? Stureplanscentern vs landsbygdscentern har inte fått i hop det? (som ni märker är inte riktigt Centerpartiet det parti jag har mest koll på).
Jag hittade i alla fall deras förslag till idéprogram (ladda ner här). Och det är ju faktiskt formgivet. Men spaltbredden är lite för bred för att det ska vara riktigt läsvänligt.

m_program

Moderaternas program hittar jag på samma sida som en länk till deras Grafiska profil. Även de verkar ha gått ifrån det här med att ha ett samlande dokument. De har idéprogram, framtidsförslag för hela Sverige och så ett Handlingsprogram ”Ett modernt arbetarparti för hela Sverige”.  Alla följer de konsekvent samma formmall. Det är strikt, tydligt, kanske lite tråkigt men klart läsbart.  Moderaternas paradgren är dock deras copy. Att nöta in ord som ”modernt”, ”ansvar”, ”utanförskap”, ”framtid” och använda ord som ”arbetarparti” och ”solidaritet” och därmed göra dem till sina egna egna är en del av formen. Snyggt jobbat Moderaterna. Men ärligt…? 😉

mp_partiprogram

Miljöpartiets partiprogram (ladda ner här) är, inte helt otippat grönt, och det enda av programmet som tar det vågade steget att köra tvåspalt! Därmed får de till en riktigt bra läsbarhet samtidigt som de sparar papper 😉 Bra tänkt, och vettigt val av typsnitt.

sd_partiprogram

Sverigedemokraterna har ett  principprogram och en rad olika program för sakfrågor samt riktlinjer för hur deras kommun- och landstingspolitiker ska uppföra sig.  Till skillnad från konkurrenterna satsar SD mycket på bilder. Jag tror de försöker säga något med bilderna. Det är väldigt blont, och i SD:s Sverige är det aaaallltid sommar!

kdprogram

Kristdemokraternas principprogram finns i webbform (modernt!), men går också att ladda ner som pdf. Är jag ensam om att känna den där känslan av att bläddra i Nya testamentet? Kan detta partiprogram vara formgivet av Gideoniterna? Kan dock inte klaga på läsbarheten. Lättlästa typsnitt och bra spaltbredd.

s_program

Undrar hur sossarna tänkte här. Ett program som signalerar gråsosse och förändring på samma gång…  Även Socialdemokraterna levererar ett program som känns som en uppsats. Läsbara typsnitt, men inget formtänk. Bara dokument. Från ”Framtidspartiet”.
Ladda ner >>

Partiprogram  Vänsterpartiet

Och så slutligen (ja klockan är mycket och jag orkar inte kolla in Piratpartiet, E4 väst, mfl…) har vi Vänsterpartiet. Partiet verkar faktiskt helt givit upp det här med att formge partiprogrammet. Här är det ren html som gäller. Knappt formgivet ens en gång. Eftersom sajten är responsiv kan du i alla fall välja spaltbredd själv. Jag kan väl inte säga att jag gör vågen, men samtidigt är faktiskt Vänsterpartiet mer moderna än Moderaterna när de satsar allt på webben 😉

Och vem läser egentligen partiprogrammet?

😉

Förfall…

Nä det här är inte medicinen jag tar, men vafan, om inget annat hjälper...
Nä det här är inte medicinen jag tar, men vafan, om inget annat hjälper…

Den senaste veckan har inte varit bra.
Fantastiskt väder. Visst!
Fantastisk fru. Visst!
Fantastiska barn. Visst!

Men så har vi den där hälsan. Den där förkylningen som inte är av de där slaget som går att trotsa. En envis rackare som gör det svårt att tänka klart och jobbigt att röra sig. Som vägrar ge upp.

Därför detta förfall.

En blogg som fylls med nödinlägg. Torftiga kortfattade poster skrivna i ren desperation.
En Fitbit som laddats ur och som det känns meningslöst att ladda eftersom jag ändå inte rör mig särskilt mycket just nu.
Mejlboxar som svämmar över.
Möten som ställs in, skjuts upp.
Sociala aktiviteter som förvandlas till asociala aktiviteter.
Och så den där ångesten över allt som inte blir gjort.

Blä.

Jag har lärt mig ett nytt ord: Joëlette

Här ser ni en sådan användas:

Och var lärde jag mig det? Jo på Polstjärnas sajt. Stiftelsen som super-Kalle drog igång för att samla in pengar till eldsjälar som förändrar barn och ungdomars liv till det bättre. Gå gärna in och ge ditt bidrag till ett bra projekt. Har du ett jobb har du ju fått löning idag! 😉

polstjarna.se

 

 

 

Jag LYSTRADE. Nytt personligt Wordfeud-rekord ;-)

Häromveckan skrev jag om hur mycket glädje jag fått för de 19 norska kronor jag investerade i appen Wordfeud hösten 2010. Och igår slog jag nytt ordrekord… och känner att jag inte kan låta bli att bjuda på en dump…

Screenshot_2014-04-24-00-04-56

Dels för att det var en ganska bra start på ett spel, och dels för att ge stackars Ola chansen att se vilka brickor jag har till mitt förfogade för nästa drag 😉

Det här med Wordfeud kommer och går. Den mest bestående spelarrelationen är Cosimo som är en sjukt tuff motståndare. Ganska jämt, men jag känner hela tiden att han har det där lilla övertaget. Och många gånger har jag hamnat i det där läget där Ola är nu. Kämpa på Ola. Kämpa på!

 

Dagens Netflix-tips: Indie Game – the Movie

Två saker har fått mig att utforska vårt (och från min sida gravt underanvända) Netflixkonto den senaste tiden:

1. Vi har köpt en Chromecast vilket gör det väldigt smidigt att se grejorna på stor tv/projektor.

2. Jag har varit sjuk sedan i fredags…

Enda fördelen med nummer 2 är att jag har kunnat utforska Netflix. Nackdelen med detta är att Netflix tyvärr inte har så jättemycket spännande att erbjuda. Det mesta av det jag sett som jag tidigare inte kände till har faktiskt varit skräp…

12068_275x407Idag var jag med om ett undantag. Filmen Indie Game – the movie. Hade egentligen inte väntat mig någonting, men det var riktigt gripande att få ta del av tankarna från fyra indiespelsutvecklare. En av dem Phil Fish, var skaparen av spelet Fez som ett par år innan dokumentären vunnit pris för spelets unika design. I dokumentären har det gått tre år och stackarn har ännu inte fått klart spelet och är på väg att bli pank. Vi får följa Edmund McMillen och Tommy Refenes (Team meat) sista månader innan lansering och dagarna efter lansering av indiespelet Super Meat Boy, och så får vi många intressanta visdomar och tankar serverade av Jonathan Blow skapare av det fascinerande spelet Braid.

Indie Game – the movies, storhet är att personerna som är med verkligen bjuder på sig själva, sin glädje och sin ångest. Och så finns där ett drama. Hur ska det gå för Meatboy? Kommer Phil Fish bli stämd?

Dramat har väl inte riktigt samma klass som den legendariska videospelsdokumentären King of Kong… men ändå drama nog för att ge den där lilla extra nerven.

Indie Game: The Movie – Trailer from IndieGame: The Movie on Vimeo.

Indie Game – the Movie hittar du på Netflix här >>