Den senaste veckan har inte varit bra.
Fantastiskt väder. Visst!
Fantastisk fru. Visst!
Fantastiska barn. Visst!

Men så har vi den där hälsan. Den där förkylningen som inte är av de där slaget som går att trotsa. En envis rackare som gör det svårt att tänka klart och jobbigt att röra sig. Som vägrar ge upp.

Därför detta förfall.

En blogg som fylls med nödinlägg. Torftiga kortfattade poster skrivna i ren desperation.
En Fitbit som laddats ur och som det känns meningslöst att ladda eftersom jag ändå inte rör mig särskilt mycket just nu.
Mejlboxar som svämmar över.
Möten som ställs in, skjuts upp.
Sociala aktiviteter som förvandlas till asociala aktiviteter.
Och så den där ångesten över allt som inte blir gjort.

Blä.