Kategoriarkiv: kul

Okej hur tänkte du? – en hyllning

kul

Okej. Jag surfar på jobbet, och då är faktiskt saker som dessa relevanta, trot eller ej. Nu har de här två bloggarna lagt ner för ett tag sedan men jag kan inte låta bli att hylla dem för den geniala bloggen You knit what?? med den snärtiga undertiteln ”Seriously. What were you thinking?”

Här ett smakprov på hur de arbetar:

Jag får lite 80-talssvibbar över mycket av det som bloggarna rotat fram. 80-talets hemstickade mode var ju inte alltid…så…(hur ska man säga det på ett delikat sätt…) övertygande – och uppenbart har inte så mycket hänt genom åren…
Se själva! >>

Lyssna med ögonen från körläktaren

kul, musik, , , , ,

Det är inte var dag man knatar från jobbet till konserthuset för att njuta av Sibelius tillsammans med fru och väninna. Men idag, eller kanske snarare ikväll, var en sådan kväll. Det som gjorde upplevelsen lite extra ovanlig var att L skaffat oss biljetter på körläktaren. Vi satt alltså bakom orkestern med minst lika mycket strålkastarljus på oss som på orkestern. Upplevelsen var minst sagt intim. Medan den ljuva musiken sköljde över oss kunde vi detaljstudera trombonisterna som tålmodigt väntade in sina partier, hornblåsarna som emellanåt tog loss munstycket och tömde hornet på slem, och pukslagaren som ett par gånger (av någon för oss obegriplig anledning) lade huvudet mot ett av trumskinnen.

För oss var det en dag efter jobbet. För dom var det ännu en dag på jobbet. Ännu en dag med frack eller svart klänning. Ännu en dag i strålkastarljuset. Ännu en dirigent som envisas med att du ska resa dig och sätta dig medan publiken dränker scenen med applåder. Applåder som inte bara kommer från publiken framför dig, utan också från de som hela tiden övervakat orkesterns baksida. Vi på körläktaren.

Upplev gärna samma sak. Körläktarplats kostar bara hundra spänn!

Konserthuset >>

——

Ett annat kulturtips: I tisdags var jag med H och F på Rabarber och kollade in Poetry Gangbang. En riktigt kul kväll där amatörer och blivande proffs ställer sig upp och tävlar med dikter med en maxlängd på fyra minuter. Variationen var stor. Allt från superpretto naturlyrik till kvick situationskomik.
Gå dit, eller varför inte: Anmäl dig och ställ upp!

Mer info här >>

Gör som veterinärerna: samla på penisben

bakelit guld, fundering, kul

Så här någon månad efter att jag fyllt 34 har min far invigt mig i helig veterinärkunskap. Tydligen lär det vara så att det bland manliga veterinärer anses en smula kultigt att samla på penisben från hundar och använda dem som drinkpinnar.

Vaddå ”penisben” kanske du tänker. Vi tar wikin Susning till vår hjälp och utreder saker och ting:

Hos vissa djurarter, te.x. vissa rovdjur, finns inne i penis ett ben, penisbenet (Os penis), som möjliggör att penis är styv under längre perioder. Dessa djur, tex. hundar har därför en parning som efter orgasm hos hannen gör at han ändå ofrivilligt sitter fast, och för att komma loss måste hannen kliva över sin egen penis, för att komma ”bak mot bak” med honan, varpå blodkropparna sakta öppnas, erektionen avtar, och de båda frigörs från varandra. s.k. hängning.

En sökning på ”Os penis” på engelska Wikipedia leder oss till det mer korrekta ordet ”baculum” där vi hittar ytterligare högoktanig information. Tydligen finns det teologer som menar att förklaringen till att kvinnor och män faktiskt har lika många revben är att Gud inte skapade kvinnan av Adams revben utan i själva verket av hans penisben! Något ord för penis finns tydligen inte i hebreiska. Där av förvirringen… och där av en schysst religiös förklaring till varför mannen saknar just det där penisbenet som lär vara så himla bra att göra drinkpinnar av.

Förresten, vill du vara så där härligt dekadent och röra runt drinken med ett baculum?

På den fantastiska webbshoppen Skulls Unlimited kan du köpa penisben från såväl björnar, minkar, valrossar, vargar… och hundar förstås.

”Tack så mycket jävla skitstövlar”

fundering, kul, litteratur, ,

Först ett par konstateranden, sen en förklaring till bilden på Kurtan Vonnegut här till höger.

  • Bye, bye, Cecilia: Cecilia Stegö Chilò har som bekant stegat ur regeringen. Och det kom väl inte direkt som någon överraskning. Jag kan dock inte låta bli att vara en smula irriterad över hennes motivering.
    Det känns så himla typiskt att skylla sin avgång på Transportarbetarförbundet och Radiotjänst som med sina polisanmälningar gjort hennes arbete omöjligt.
    Kollektiven har angripit individen. Stackars, stackars Cecilia. Kanske dags att ta till sig Folkpartiets valbudskap och slå ihop individfixeringen med etik, moral och lite hederlig värdekonservatism… Även individer kan fela. Loser.
  • Slingriga Reinfeldt: I lördags läste jag i Smålandsposten samma dag som Maria Borelius avgick en kort intervju med Fredrik Reinfeldt där han fick frågan: Har du fortfarande förtroende för Maria Borelius. Och gav ett svar i stil med: ”Jag har förtroende för någon så länge personen har mitt förtroende”.
    Mycket förtroendeingivande.
  • Och så Vonnegut: Orsaken till bilden ovan är en liten bokrecension i DN idag. Där hittade jag följande underbara citat:

    [Brown and Williams] tillverkar Pall Mall-cigaretter och Vonnegut tänker stämma dem på en miljard dollar. Han har kedjerökt detta märke sedan har var tolv och B & W har ”på själva asken lovat att döda mig i flera år. Men jag är åttiotvå nu. Tack så mycket era skitstövlar.”

Berlinsk dekadans

bakelit guld, foton, kul, mat, resor,

I förrgår kom jag hem från en resa till Prag där jag upplevde ett fantastiskt bröllop. Men innan jag bjuder på bilder från detta spektakel kan jag inte låta bli att slänga upp några bilder från Berlin. Sitter nämligen här på jobbet och går igenom bilder från IFA-mässan och upptäckte då en del roliga efter-jobbet bilder. Här en bildkavalkad, helt okommenterad. Ni får gärna sköta kommenterandet själva.






Tack för en fantastisk möhippa!

foton, kul, vänner

Även jag kanske bryter mot oskrivna regler, men jag kan inte låta bli. Bilderna från min möhippa säger allt – en fantastisk dag, alla ni som var med, tack! För vad sägs om en en aikidolektion i det gröna, en tur (och guidad tur av en något ringrostig guide…) med Blå tåget till slottet, picknick vid Ulva kvarn med besök i glashyttan och en avslutande middag som hette duga? Kameran var med nästan hela vägen.