Kategoriarkiv: film

Russell Brand – brittisk humor är intellektuell

Russell Brand
Russell Brand

1990 ägnade Louise Bown och jag våren åt att sätta ihop sex program med kortfilmer på temat ”Brittisk humor” åt Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Två insikter från vår researchresa till London:

  1. Redan under stumfilmstiden fanns det föregångare till Monty Python. 
  2. Det finns brittisk humor, och så finns det brittisk humor…

Säg ”brittisk humor” och du tänker antagligen precis som jag i första hand på humor i samma genre som Monty Python. Smart, intellektuell humor, som gärna tänjer på gränserna och leker med våra fördomar. Men precis som vi i Sverige har buskishumor typ Stefan och Krister, har britterna producerat hinkvis med i mina ögon ganska usel humor. Benny Hill är ett exempel, de så kallade ”Carry-on-filmerna” (som många ser som synonymt med brittisk humor) ett annat (se klipp från dessa filmer här >>). 

Det som fick mig att återigen börja tänka på det här var en artikel i DN om Storbritanniens nya stand-up-stjärna Russell Brand. Artikeln gjorde mig nyfiken och efter att ha plöjt ett gäng Youtube-klipp kan jag konstatera att killen på sätt och vis är den felande länken mellan dessa två läger. O ena sidan plockar han en hel del billiga poänger på att skämta mycket om sex, o ena sidan är han grymt smart och kryddar till sina föreställningar genom att svänga sig med de mest bildade begrepp och fyndiga analyser. På många vis påminner han om Eddie Izzard, även om Izzards stand-up många gånger mer känns som underhållande föreläsningar. Ta till exempel den här historielektionen:

En annan likhet med Izzard är att Russel Brand gärna framstår som lite queer. Även om han bygger en stor del av sin show på att han betraktas som en heterosexuell sexsymbol, och har hur många potentiella groupies som helst, gör han gärna en poäng av hur omacho han är. Riktigt befriande. Det akademiska språket fungerar dessutom som en skön kontrast till hans uppenbarelse. Att se hans föreställning påminner lite om känslan att träffa en bimbo och upptäcka att bimbon har hjärna.

Nog blajat från min sida. Kolla in hans standup-show Shame, som ligger ute på Youtube:
 

Det här var del 1 av 8. Resten hittar ni här >>

Veckans Vanna – Kurragömma, flyttfirma och stående ovationer

Da-da-da! Nu är det premiär för blogginlägget Veckans Vanna. Under min pappaledighet (som började i måndags) tänkte jag skriva minst fyra icke-Vanna-relaterade blogginlägg i veckan + ett inlägg helt dedikerad min underbara dotter… och det är det ni läser nu.

Jag chocköppnar med en video där ni kan se Vannas nya favoritlek: Kurragömma.

 

Vanna flyttar bord
Vanna flyttar bord

Man skulle kunna tro att Vanna och jag håller på så här hela dagarna… men det finns faktiskt också tid till allvar. Vanna ägnar till exempel mycket kraft åt att flytta runt våra möbler. Senaste favoritmöbeln är soffbordet som med fruktskål och allt plötsligt befinner sig i andra änden av rummet. 

När vi inte leker kurragömma och flyttar bord, är vi ute på äventyr. Ett äventyr per dag är lagen. Idag går äventyret till Grannie och farfar i Uppsala. Igår gick äventyret till Bagarmossens bibliotek, och i onsdags tog vi tbana och tvärbana till Sickla där vi gick på Dieselverkstan och köpte kläder på en bra begagnatbutik som hette Mollamaia. Där köpte vi Vannas första riktiga skor (fina röda-svarta saker). Så nu behöver hon inte skämmas när vi går ner och minglar med de andra barnen på gården.

Ja, det var väl vad vi hade att bjuda på den här veckan.
Okejdå, kanske också kan meddela att veckans stårekord (stå på egna ben, utan att hålla i, innan man ramlar) är på 20 sekunder. I början av veckan var det 6…
Så nästa vecka blir spännande. Kanske dags att köpa och installera den där grinden.

Gottsunda – back to da roots

Sitter och jobbar, men så av en slump kom jag över den här… en musikvideo inspelad i min förort. Alltså förorten jag växte upp: Gottsunda, Uppsala.
Har en känsla av att texten är en smula skruvad… så här ghetto kan det inte ha hunnit bli. Roligt hur hårt man jobbat för att hitta Gottsundas ruffaste miljöer. Kulvertgångarna i Gottsunda centrum och höghusen. Hade väl inte blivit så hårt om man filmat radhusområden och grillkvällar på Gottsunda-gipen…
Enjoy:

Jacco – Vår Betong

PS. I de där gula höghusen delade jag ut tidningar. Jävligt läskigt, kanyler överallt, pistolskott, misshandel. Rubbet.
Närå.

Bakelits filmfestival: 8 världspremiärer!

Mellanlandar i Bagis med en lånad Vado-kamera full med film. Har tankat upp en del till Youtube och här har ni dem:

Vanna gungar:

Ballongfärden:
Så här såg det ut när vi lyfte.

Kusinerna:
Ylva o Vanna trivdes. (jovisst även kusin Ylva är en ”cute-overload”-bebbe)

Andreas guidar till en helt ny värld:
När vi besökte syrran i Småland visade Andreas oss hur man med hjälp av ett lakan och kvicksilverlampa kan umgås med nattens flygfän. Väldigt spännade.

Hur lång är Jan?
Svaret hittar du i denna pedagogiska film inspelad på södra Öland för en vecka sedan.

Auktionsfynd…
Jag ropade in den för 10 spänn… och sen lämnade jag den där i hällande ösregn. Vadå kanske ni undrar? Jo det är det där föremålet som syns i början av filmen som jag ”glömde” ta hem.

Fondue:
Okej, jag gjorde inget auktionsfynd direkt… men på Erikshjälpens loppis hittade jag en fin fondue-gryta, och ur den åt Karin, Magnus, Frida och jag en kväl när barnen gått och lagt sig.

VANNA STÅR!
Och så avslutningsvis en film inspelad ikväll. Efter att ha legat och gråtit i sin säng i en timme utan att somna blev det plötsligt tyst. När mamma och pappa kom in i rummet stod plötsligt vår dotter upp i sängen. Givetvis var vi tvungna att fånga denna bragd på film. Lägg märke till hur fruktansvärt trött hon är…

Filmskaparen Vanna

När Bergman dog hasplade jag på denna blogg ur mig följande drapa:

Med bergman dör en epok, skriver somliga.
Kanske det.

Men då har ni inte träffat Frida och min blivande parvel.

Hon/han ska få en videokamera i två-årspresent, samt matas med hela Ingmar bergman-boxen.

När andra kör Lejonkungen på repeat kommer vår lilla auteur ropa: ”Pappa pappa, jag vill se riddaren spela schack med döden”.

Vi kommer att måla barnrummet i svart och vitt, hänga stora, tunga, bruna sammetsgardiner för fönstren och låta barnet läsa katekesen i skenet från en cinematograph med inbyggd oljelampa.

Okej, barnrummet blev grönt. Fönstren täcks till 2/3 del av en färgglad retrorullgardin från 70-talet och än så länge tuggar Vanna mest på de färgglada uppbyggliga böcker vi ger henne. Men hon har faktiskt vid 8,5 månaders ålder redan gjort sin första film. Check it out:

Läs Bergmaninlägget här >>