Bergman, jag och mitt ofödda barn

Idag dog Ingmar Bergman. En skön snubbe som verkligen kunde det här med att blanda humor och blodigt allvar.

Jag är lite avundsjuk på det där allvaret. Glimten i ögat och humorn behärskar jag nog, men att ha styrkan och mognaden att vara så där förbaskat allvarig utan att blanda i någon som helst ironi är en svår konst. Somliga säger att det är svårast att göra komedi. Men i vårt skruvade tidevarv är det nästan svårast att ta någonting överhuvudtaget på riktigt allvar.

Med Bergman dör en epok, skriver somliga.

Kanske det.

Men då har ni inte träffat Frida och min blivande parvel.

Hon/han ska få en videokamera i två-årspresent, samt matas med hela Ingmar Bergman-boxen.

När andra kör Lejonkungen på repeat kommer vår lilla auteur ropa: ”Pappa pappa, jag vill se riddaren spela schack med döden”.

Vi kommer att måla barnrummet i svart och vitt, hänga stora, tunga, bruna sammetsgardiner för fönstren och låta barnet läsa katekesen i skenet från en cinematograph med inbyggd oljelampa.

Se där.

Bergman är död.

Och jag kan inte ta det på allvar.

En reaktion på ”Bergman, jag och mitt ofödda barn

  1. skriven av Lisa 2007-07-30 klockan 23:05
    Haha!

    Men jag tar dig på allvar, Anders! Iallafall ibland.
    redigera | radera

    skriven av Alfred [ http://www.alfred.nu ] 2007-07-31 klockan 11:12
    Det är tryggt att veta att ni offrar er parvels psykiska välmåga och sociala umgänge för att säkra framtidens svenska filmindustri.

    Så osjälviskt borde fler föräldrar agera.
    redigera | radera

    skriven av Anders 2007-07-31 klockan 11:52
    Ironi eller allvar – fan vad bra du skriver, Anders. Varför i hela världen slösar du bort din (avlönade) talang på att låtsas att prylar är livet?
    redigera | radera

    skriven av anders 2007-07-31 klockan 16:50
    Oj, vad snällt sagt Anders. Poeter får tyvärr alldeles för dåligt betalt nuförtiden 😉
    (tänker mest på stackars Carina Rydberg)

    Annars

    SK
    u ll e
    jaaaaaaaaaag
    k a n s k e
    göra något
    ann—-at
    redigera | radera

    skriven av Simon 2007-07-31 klockan 19:39
    Men förlåt, varför sitter du och kreddar dig själv i kommentarerna, Anders? Bara för att du skriver ditt namn ömsom med gemener och ömsom med kapitalister innebär det inte att jag ser igenom sådant.

    Och vem fan var Bergman?

    (To soon?)
    redigera | radera

    skriven av simon 2007-07-31 klockan 19:40
    Dryg eller ärlig – fan vad bra du skriver, Simon. Varför i hela världen slösar du bort din (somewhat avlönade) talang på att låtsas att prylar är livet?
    redigera | radera

    skriven av Simon 2007-07-31 klockan 19:40
    Tack Simon, det värmer! Din blekfeta fan.
    redigera | radera

    skriven av j 2007-07-31 klockan 22:12
    Ähm.. I’m lost.

    Men att få slösa bort sin talang är ett privilegium.
    redigera | radera

    skriven av Laura 2007-08-02 klockan 17:00
    Men det ligger nog en del annan krydda i ett genis degmortel; ni bör nog behandla ungen illa också. Så slösa för tusan inte bort er i era egna ambitioner, ungen ser igenom er och det kan bli dåligt resultat. Sätt i stället orimliga prestationskrav i t.ex.sport eller bli homofober,bigotter och annat trams. Det blir kul att revoltera mot.
    redigera | radera

    skriven av Mikko [ http://lemikko.blogspot.com ] 2007-08-08 klockan 13:09
    Ja se och lär av biskopen i Fanny & Alexander. Så skapas en demonregissör!
    Håller f ö med J, fortsätt slöa bort din talang Anders!
    redigera | radera

    skriven av Mikko [ http://lemikko.blogspot.com ] 2007-08-08 klockan 13:10
    slösa ska det va. Jävla Mac.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.