I söndags blev Frida och jag bjudna på lyxig middag på Wermlandskällar’n i Uppsala. Jojo, pappa bjöd och visst var det våra (Fridas o min) splitternya ringar som glänste mest. Nu var det ju så att det inte knäpptes några kort på oss med digitalkameran. Däremot knäppte jag det här fina kortet på mamma och pappa:
Och dagen efter var hela Uppsala täckt med vitaste snö:
Tack för en trevlig helg!
Ikväll kom mamma förbi och höll mig sällskap i min ensamhet… 😉 Här är hon och jag efter en middag bestående av hällefilé och någon grötig massa som somliga kallar ris.
Efter att ha lunchat med mamma för första gången på mycket, mycket länge, vandrade hon och jag Drottninggatan fram. Vi gick förbi en kille som sålde dammsugarmunstycken. Säkert samma munstycken jag minns från min barndoms distingsmarknad.
Framför oss bevittnar vi plötsligt hur en man möter en annan man, mumlar något och lämnar över en kasse.
-Var det knark? frågar mamma, lite skärrat.
Nä, det var faktiskt mer fantastiskt än så. I den genomskinliga plastpåsen låg ett dammsugarmunstycke. Killarna fick antagligen betalt för att gå runt och låtsas ha köpt dammsugarmunstycken. Gud vilket skumt jobb!
