Efter att ha lunchat med mamma för första gången på mycket, mycket länge, vandrade hon och jag Drottninggatan fram. Vi gick förbi en kille som sålde dammsugarmunstycken. Säkert samma munstycken jag minns från min barndoms distingsmarknad.
Framför oss bevittnar vi plötsligt hur en man möter en annan man, mumlar något och lämnar över en kasse.
-Var det knark? frågar mamma, lite skärrat.
Nä, det var faktiskt mer fantastiskt än så. I den genomskinliga plastpåsen låg ett dammsugarmunstycke. Killarna fick antagligen betalt för att gå runt och låtsas ha köpt dammsugarmunstycken. Gud vilket skumt jobb!